Kristus till den rike ynglingen:
"Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.”
Han säger inte att han inte är god. Men han säger att ingen människa är god. Men Kristus är inte en människa som dig och mig, han är en Gudamänniska. Ingen människa född på naturligt sätt är god. Ett sådant konstaterande borde ju räcka.
Det handlar alltså inte om att vi saknar tillräckligt med många goda gärningar. Det handlar om att vi inte är goda. I Matt 12: 34 säger Kristus rakt ut: ”ni som är onda”.
Om en människa menar att han är god, så kan han pröva sig själv inför Guds lag. Kristus säger:
Buden känner du: Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor." Mannen sade: "Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung."
Är det inte många som resonerar likadant idag? Man ser bara de tio budorden på ett yttre sätt. Men Kristus förklarade i Bergspredikan att budorden skulle förstås inte bara utifrån att man inte försyndat sig i handling. Han förklarar att man bryter mot budet att inte mörda om man så bara blir arg på sin broder (Matt 5: 22). Han säger att man begår äktenskapsbrott om man ser på en annan kvinna med begärelse (Matt 5: 28). Kristus menar att motivet bakom en handling gör att man blir skyldig till handlingen.
Men den rike ynglingen ser bara på handlingen och kan utan att blinka säga:
”allt detta har jag hållit sedan jag var ung.”
Han har ett ytligt syndabegrepp, och därför låter han inte lagen träffa där den ska, rätt i hjärtat.
Men Kristus ser människans hjärta. Han visste vad som fanns i mannens hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar