När vi genom evangelium ser att Gud älskar så har Guds kärlek nått våra hjärtan. Och hur kan vi inte annat än älska själva då? Det är helt omöjligt att den som verkligen betänker och förtröstar på att Gud älskat oss genom Kristus inte älskar Gud och de syskon Gud satt vid vår sida.
Vi har genom Kristus fått förlåtelse för allt, evigt liv och en evighet med Gud. Hur skulle vi inte kunna annat än älska, när vi vet att vi är älskade av honom som ser allt? Han som älskar oss trots att han ser vårt hjärtas orenhet, våra synder?
Vi äger inte en fullkomlig kärlek. Men såvitt ljuset Kristus har kommit till våra hjärtan, så finns kärleken.
När vi hör sådant blir vi förstås oroliga. Den som vill berömma sig av att vara så kärleksfull som han önskar vara, eller jämför sig med Kristus och är nöjd, är antingen helt förblindad eller har en väldigt ytlig uppfattning om vad sann kärlek handlar om. Den handlar ju nämligen inte om en from tanke, utan genomsyrar allt vad vi säger, tänker och gör.
Men aposteln Johannes ger inte denna undervisning för att få dem att tro att de är i mörkret eller för att betvivla äktheten i deras kristna tro.
Vid denna tid fanns gnostiska läror och lärare som florerade i församlingarnas närhet. Dessa människor berömde sig av upplysning. Men någon sann tro och självuppoffrande kärlek fanns inte hos dem. Dessa människor kunde prata om Kristus vitt och brett. Men när martyrtiderna kom, när kristna torterades, slaktades och dödades av romarna så var gnostikerna, dessa ”upplysta” skrytmakare, de första som avsvor sig Kristus, berättar samtida historiker och skribenter.
”Den som säger sig vara i ljuset” (1 Joh 2: 9), säger aposteln Johannes. Det går inte an att bara bära läpparnas bekännelse. När Kristus det sanna ljuset har lyst upp våra hjärtan, då blir det en levande verklighet som vi aldrig kan förneka.
Johannes ifrågasätter inte församlingens tro, utan förutsätter den. Och något annat kan vi inte göra heller, om man tror på samme Kristus.
”Jag skriver till er, barn: era synder är förlåtna för hans namns skull. Jag skriver till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till er, unga män: ni har besegrat den onde. Jag har skrivit till er, barn: ni har lärt känna Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er, unga män: ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde. ” (1 Joh 2: 12-14)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar