Skärtorsdag - Herrens Heliga Nattvard

Kristi intåg i Jerusalem skedde med triumf, med hyllningsrop och palmkvistar. Men segertåget skulle vara inledningen till lidandet. Kristus håller sina avskedstal (Matt. kap. 21-25), Han blir smord med olja som en förberedelse (Matt. 26:6-13) och så småningom blir Han förråd av Judas. Men mitt i mörkret, i skuggan av korset, ger vår Herre en gåva som Kyrkan alltid skulle bevara. Kristus instiftar Altarets Sakrament.

"Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: 'Tag och ät. Detta är min kropp.' Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: 'Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse'." (Matt. 26:26-28).

Vi skall idag gå igenom Bibelns lära om nattvarden och ta upp en del av de missuppfattningar som råder kring denna lära.

De jordiska och himmelska elementen i Kristi nattvard
När Kristus instiftar denna högtid och befaller sin kyrka: "gör detta till minne av mig" (1 Kor. 11:24), så använder han det bröd och vin som brukades vid påskhögtiden. Därför skall vi i lydnad för Hans befallning: Gör det också använda bröd och vin, och ingenting annat.

Men Kristus tillägger något om nattvardens bröd och vin, som aldrig sades om påskens måltid, om brödet i nattvardsfirandet säger Han: "Tag och ät. Detta är min kropp." (v. 26) och om vinet säger Han: "detta är mitt blod" (v. 28).

I nattvarden ges oss alltså två olika delar, en jordisk del och en himmelsk del: dels vanligt bröd och vin, dels Kristi kropp och blod. Detta lär oss katekesen med orden:

Altarets sakrament är vår Herres Jesu Kristi sanna kropp och blod  under bröd och vin, instiftat av Kristus själv, för att vi kristna skall äta och dricka det.

Kristi nattvard har förvanskats av rom-katolikernas transubstantions- och mässofferslära
Ändå har människor inte lämnat Kristi enkla och tydliga ord som de är. Rom-katolikerna har kopplat egna idéer till nattvardsläran. Man säger att Kristus gav apostlarna makten att förvandla bröd och vin till Kristi kropp och blod.

Denna kraft eller förmåga överfördes senare till den romersk katolske biskopen och genom honom till den romerk-katolske prästen. Bara rätt vigda präster i apostolisk succesion har kraften att förvandla nattvardselementen och frambära Kristus som ett oblodigt offer i mässan. Nattvardselementen är enligt påven inte längre också bröd och vin, det ser bara ut så. Bröd och vinsubstansen har försvunnit  eller förvandlats och har bara utseende, egenskaper och smak kvar, kvar finns bara det offer den romersk-katolske prästen vill frambära: Kristi kropp och blod. Men detta kan vi inte utläsa ur texten: inget om prästens kraft, inget om bröd- och vinsubstansens förvandling, inget om mässoffer.

Kristi ord betyder verkligen att det bröd som utdelas är Kristi kropp och vinet Kristi blod, men brödet och vinet kallas fortfarande bröd och vin i Paulus återgivning av nattvarden (1 Kor. 11:27). Det betyder alltså att den himmelska delen: Kristi kropp och blod förenats med det jordiska: brödet och vinet, precis som Kristi gudomliga natur förenades med Hans mänskliga natur, så att Kristus ibland kallas Gud och ibland människa. Kristus är inte antingen eller, Han är sann Gud och sann människa i en person. Därför uttrycker vår bekännelse detta bibliskt med orden:

Kristi lekamen och blod är i sanning och väsentligen närvarande samt utdelas och mottages med brödet och vinet. (SKB. s. 611).

Kristi nattvard har förvanskats av de reformertas symbollära
En annan missuppfattning kommer från reformert håll. Det är uppfattningen att Kristi kropp och blod inte är närvarande alls i nattvarden. Den här läran omfattas av de flesta frikyrkorna här i Sverige och de liberala inom statskyrkan.

Man har lagt ner stor möda på att försöka bortförklara Kristi  klara och enkla ord. Inte för att man inte förstår vad Han säger, utan därför att man inte vill tro.

När man pressar de reformerta visar det sig nämligen oftast att vad det egentligen handlar om är inte exeges - försök att förstå texten - utan ovilja och förnuftstro. Man säger: hur skulle Kristi mänskliga natur kunna vara närvarande i nattvarden, när Han är uppstigen till himlen? Man säger att det är barbariskt att tänka sig att man äter Gudasonens kropp och blod osv.

Men vi är inte intresserade av vad som är passande för det mänskliga förnuftet. För oss räcker det med att Kristus sagt att det är så. För oss räcker Kristi: detta är.

Luther säger:

"Med det ordet kan du styrka ditt samvete och säga: 'Om än hundra tusen djävlar jämte alla svärmare komma med sitt tal: 'Hur kan bröd och vin vara Kristi lekamen och blod?' så vet jag, att alla andar och lärda tillsammans icke är så kloka som det gudomliga majestätet i sitt minsta finger.'  Här står nu Kristi ord: 'Tag och ät! Detta är min lekamen. Drick härav alla! detta är det nya förbundet i mitt blod' osv. Därvid förblir vi, och vi vill se den, som skall kunna mästra Kristus och få en annan mening i det han har talat." (SKB. s. 485).

Ändå har man på alla sätt försökt att mästra Kristus och få en annan mening i det Han talat.

Man har sagt att ordet: "är" inte betyder "är" utan "betecknar" eller "symboliserar." Jesus skulle alltså menat: detta bröd symboliserar min kropp. Men på inget ställe i Bibeln betyder ordet "är" något annat än "är." När Kristus säger: "jag är dörren" eller jag är "vinträdet," så betyder det inte att Han symboliserar vinträdet eller dörren. Jesus är verkligen den enda dörren till himmelen och Han är vinträdet i vilket alla kristna är inlemmade som grenar.

Man kan inte heller säga att ordet "kropp" när Kristus säger om brödet: "detta är min kropp," skulle vara en symbol för kyrkan som Kristi kropp. Men det var Hans verkliga fysiska kropp som offrades på korset, inte kyrkan som symbol för Hans kropp, om brödet i nattvarden säger Kristus: "Detta är min kropp, som utges för er" (Luk. 22:19).

Kristi nattvards innehåll skall förstås bokstavligt
Det är en språklig huvudregel att varje ord i första hand skall förstås bokstavligt. Enbart om orden eller sammanhanget visar att man kan tolka symboliskt skall man göra en sådan tolkning. Men på inget ställe förklarar Kristus eller apostlarna att instiftelseorden skall förstås symboliskt eller bildligt. Om Kristus hade velat att vi skulle förstå Hans Ord symboliskt hade Han förklarat det, eller visat det.

Tvärtom, när Paulus förklarar innebörden av nattvarden så understryker han ännu tydligare att orden skall förstås bokstavligt. Han säger i sitt första brev till församlingen i Korint:

"Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp" (1 Kor. 10:16).

Paulus säger inte att den ovärdige nattvardsgästen syndar mot tecknet, eller bilden eller symbolen av Kristi kropp. Nej han säger:

"Den som... äter brödet eller dricker av Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod... Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig." (1 Kor. 11:27, 29).

Apostlarna tvivlade inte på Kristi ord i detta sammanhang, de diskuterade inte om det var möjligt att äta Hans kropp trots att Han fanns framför dem i fysisk gestalt.

I Kristi nattvard sker en övernaturlig sakramental förening
I Herrens Heliga Nattvard är alltså bröd och vin samt Kristi kropp och blod de delar som tas emot av nattvardsgästen. På inget annat ställe i universum sker en sådan sakramental förening av det gudomliga och det jordiska. Bibeln förklarar aldrig detta mysterium och vi kan inte heller förstå det, men eftersom Bibeln lär så, tror vi det. Vi skall inte tro mindre än vad Bibeln lär, men inte heller tro mer än vad Bibeln lär. Det betyder: vi skall aldrig försöka svara på spetsfundiga och nyfikna frågor kring Kristi närvaro i nattvarden som: "hur?," "när?" och "på vilket sätt?"

I Kristi nattvard talar Han om brödet och vinet som utdelas och mottages
Våra bekännelseskrifter gör en biblisk avgränsning inför sådan spekulation. Här förklaras att inget har ett sakramentets natur utanför det av Kristus instiftade bruket. (Nihil habet rationem sacramenti extra usum a Christo institutum SKB s.624). Dvs Jesus hade instiftat nattvarden genom att uttala orden över bröd och vin (konsekration) och dela ut dem (distribution) till de närvarande som tog emot (reception). Det är så Kristus vill att nattvarden skall firas. Gör vi det, så vet vi att vi har Kristi kropp och blod närvarande. Man kan inte bygga upp läror kring delar i nattvardshandlingen (usus) eller utanför nattvardshandlingen. Är vi nöjda med det av Kristus instiftade bruket, så behöver vi inte fråga när Kristus kommer till brödet och vinet eller vad vi skall göra av det som blir över (reliqua). Kristus har befallt oss att äta och dricka Hans heliga kropp och blod, ingenting annat. Det är inte om brödet på patenen, utan det bröd som utdelas att ätas Kristus sade: "detta är min kropp."

Kristi instiftelse gör nattvarden till nattvard
Vad är det då som gör Kristi sanna kropp och blod närvarande i nattvarden? Låt oss direkt slå fast: det är inte nattvardsgästens tro som skapar närvaron, inte heller är det prästens värdighet. Det som garanterar Kristi närvaro i Herrens Heliga nattvard är Kristi instiftelse. De ord Han talade vid den första nattvarden och de ord Han säger till oss: "Detta är min kropp, detta är mitt blod" "Gör detta till minne av mig." Kristus har lovat att om vi gör som han säger: välsignar bröd och vin, delar ut och tar emot bröd och vin. Ja, om ett sådant nattvardsfirande säger Kristus till oss genom prästen som delar ut nattvardselementen: "Detta är min kropp och detta är mitt blod, förbundsblodet, för er och för många utgjutet till syndernas förlåtelse."

Kristi instiftelse är oberoende av personens värdighet
Även den som inte tror, tar emot Kristi kropp och blod. Det är därför Paulus varnar och manar oss till självprövning, så att vi inte försyndar oss mot Herrens kropp och blod. Den som inte tror tar nämligen inte emot nattvardsgåvorna till välsignelse utan till fördömelse.

Vi skall också varna för en annan fara i nattvardsläran. Det är om man gör närvaron beroende av prästens person. Guds löfte är ju detsamma oavsett om de som döper , eller firar nattvard är på det ena eller andra sättet.

Det är ju klart att det önskvärda hade varit om vi kunde med 100% säkerhet veta om nattvardsgästerna och de som delar ut gåvorna alla är troende. Men nu är ju inte tron någonting man ser. Ingen ska behöva gå oviss om han är rätt döpt eller fått en rätt nattvard. Guds sakrament är beroende av att vi gör som Han säger ingenting annat. Om vi tar vatten och uttalar doporden, så är det ett rätt dop. Om vi tillsammans med instiftelseorden utdelar bröd och vin i ett nattvardsfirande så har vi en rätt nattvard (i detta ligger givetvis att vi inte i förväg förstört en rätt förståelse av instiftelseorden, genom att påstå att "är" inte betyder "är," utan något annat).

Även fast vi anser att kvinnan inte har tillträde till prästämbetet så vill vi varna för en lära som spridit sig i Finland som säger att bara en man kan vara liturg vid ett rätt nattvardsfirande, dvs om en kvinnopräst skulle celebrera mässan skulle Kristi reala närvaro inte finnas.  Även fast vi förnekar kvinnans tillträde till prästämbetet så måste vi säga med Luther: om det så vore djävulen själv som uttalade instiftelseorden, så har vi en rätt nattvard, den är nämligen inte beroende av person, utan endast att vi håller oss till bruket (usus).

Kristi nattvard är evangelium
Vår visshet skall grunda sig i Kristi ord vid den första nattvarden. Det är om Hans Ord vår tro skall gripa, ingenting annat. Hans ord: "detta är," blir tillräckliga för oss, för att vi ska veta att Han är närvarande med sin kropp och sitt blod, i med och under bröd och vin. Och för att vi skall veta vilken välsignelse vi Har att hämta i Herrens Heliga Nattvard, har Han tillfogat: för er, utgiven och för er utgjutet, till
syndernas förlåtelse.
 

I nattvarden talar alltså Kristus om för oss, på ett tydligt och klart sätt, att det är för oss,  Hans blod utgjöts, det är för oss Hans kropp blev utgiven, för att vi skulle äga syndernas förlåtelse.

Bibeln säger att vi människor genom Adams syndafall gått vilse från Gud. Vi älskar vare sig Gud eller vår nästa, som vi borde. Detta kallas synd och synden gör oss skyldiga inför Gud. Det var därför Kristus kom till jorden. Eftersom vi på grund av vår medfödda svaghet inte kunde blidka Gud eller sona för våra brott, våra fel, sände Gud sin enfödde Son för att lägga våra synder på Honom och straffa mänskligheten i Hans korsdöd. På så vis blev Hans utgivna kropp och utgjutna blod, en gång för alla, betalningsmedlet, lösepenningen, borgensumman för vår skuld. I Hans korsdöd är vi förlåtna och försonade. I Hans död och uppståndelse har domsutslaget: "Icke skyldig" uttalats över en skuldtyngd värld, i Hans korsdöd och uppståndelse har domsutslaget: "rättfärdig" uttalats över en orättfärdig värld.
 

Den allmänna nåden kommer till oss genom nådens medel
Detta är en sanning som stå fast vare sig vi tror den eller ej. Men för att vi ska tro den, så att vi blir Guds barn och inte gör förlorade alldeles i onödan, har Kristus instiftat sina nådemedel.

Genom Ordet påminner Han oss om dessa sanningar när Han predikar för oss genom sina tjänare eller genom det lästa Bibelordet.

Genom dopet förenar Gud oss med Kristi död och uppståndelse. Genom dopet 

begravs vi till Kristi död, vår syndamänniska begravs med Honom genom vattnet, och genom dopet uppstår vi också med Kristus till nytt liv.

Gud har också gett oss avlösningen, att vi får bekänna våra synder för varandra, och att vi får uttala förlåtelsens Ord till den som bekänner sina synder, förvissa ångrande människor om den förlåtelse Kristus vann på korset.

Det fjärde nådemedlet Kristus givit oss är nattvarden. I nattvarden säger Kristus till oss genom prästen att Kristi kropp är utgiven och  Kristi blod är utgjutet för oss, till syndernas förlåtelse. Samma försäkran sker i predikan. Men i nattvarden får du och jag del av den kropp och det blod som en gång för alla vann segern på korset. För att vi ska vara fullkomligt vissa om att vi verkligen har del av Hans försoning, så gör Han oss delaktiga av försoningsmedlet, betalningsmedlet, lösepenningen: Hans kropp som hängde på korset  och Hans blod som utgjöts införlivar Han med oss var och en personligen. "Tag och ät, drick alla av den."

Att vi kan och får vara säkra på syndernas förlåtelse grundar sig på Kristi löftesord till oss: för er, säger Han, till syndernas förlåtelse. Vi lär oss i katekesen:

Den som tror dessa ord, han har vad de utsäger, nämligen syndernas förlåtelse.

Tror vi inte vad Kristus säger när Han lovar oss sin förlåtelse, så har vi ingen tröst av Sakramentet.

Men om vi litar på att Hans kropp och blod offrats för oss, ja, då kan vi vara glada och lyckliga i den tron. För äger vi förlåtelsen, ja, då är vi Guds barn, vi är himmelrikets arvingar, vi är Guds medarbetare, vi är får i Kristi hjord. Äger vi förlåtelsen i Kristi utgivna kropp och blod, då finns ingen skuld för oss, och finns ingen skuld så finns inget straff - då har vi evigt liv, då har vi övervunnit döden och helvetet. Om vi kunde föreställa oss bara bråkdelen av en sådan oerhörd skatt, så skulle vi alltid stråla av glädje, även när det gick oss emot. Som Luther säger: där syndernas förlåtelse är, där är också liv och salighet.

I Palmsöndagens evangelium ser vi Kristus tåga in i Jerusalem. Det är Han som kommer med frälsning till det otroende judafolket, Kristus gör också idag sitt intåg hos oss. Han gör det i Ordet och de helga sakramenten. Gud give oss att vi, när Han kommer till oss, inte avvisar Honom utan tar emot Honom i troende hjärtan.

AMEN