Fariseerna trodde att de uppfyllde budet att älska sin nästa, bara genom att älska sina egna landsmän, bara dem som hörde till Gudsfolket, bara dem som älskade tillbaka.
Men Kristus förklarar att en sådan kärlek kan vem som helst producera helt utan ansträngning.
”om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också?”
Till och med brottslingen och mördaren visar kärlek, det gör han mot dem som visar kärlek mot honom. Det är inget svårt att älska dem som älskar oss. Det gudomliga är att visa kärlek gentemot dem som inte älskar oss.
Vi märker här hur orädd Kristus är. Han talar till fariseerna. Det fanns inga fariseerna avskydde så mycket som publikanerna, tullindrivarna. Det var enligt dem de största syndarna. Kristus sätter udden i hjärtat på fariseerna när han faktiskt säger: ”ni är precis likadana som dem! De älskar också de sina. De hälsar på varandra. De är snälla mot varandra. Hedningarna är precis likadana. Hedningarna är också snälla mot dem som är snälla mot dem.”
Men är inte vi likadana. Syndar inte vi också mot kärleksbudet? Kan någon verkligen uppfylla kärleksbudet?
Fina ord Stefan! =)
SvaraRadera