Jag vet att han lever !

Job 19:25-27

”Men jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet. När sedan denna min sargade hud är borta, skall jag i mitt kött skåda Gud. Jag själv skall få skåda honom, med egna ögon skall jag se honom, inte med någon annans. Därefter trånar jag i mitt innersta. ”

Känner ni gudsmannen Job? Han beskrivs i Bibeln som en god och from man. Ja, Gud själv säger om honom att ”på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.” (1:8) Han var också rik. Han ägde boskapshjordar och en stor mängd tjänare. Han var ”mäktigare än någon annan i Österlandet” och han hade också fru och tio barn.

Men få vanliga människor i Bibeln har drabbats av så mycket lidande som gudsmannen Job. Hans boskap blev bortrövat och dödade av åska (1:14-16), en storm slog sönder hans hus så att hans söner och döttrar dog (1:17-19). Han fick till sist bölder på hela sin kropp (2:7). Under allt detta så anklagade han inte Gud, utan höll fast vid sin tro på Gud. Det var inget fel på Jobs gudsrelation, men Job anklagar ändå inte Gud. ”HERREN gav och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn!”, sade han (1:21).

Till råga på allt får han sällskap av tre av sina vänner som ser som sin uppgift att spekulera som orsakerna till hans lidande och möjligen få honom at tro att allt var hans eget fel. Vi får inget svar på lidandets problem, av vare sig Job eller hans vänner. Men vi förstår att lidande kan drabba alla. Nej, vi känner inte Job. Och vi kan omöjligen sätta oss  in hans situation. Men visst kan vi förstå honom till en del, eftersom vi alla drabbas av lidande. Också sådant lidande som vi själva inte orsakar.

Man behöver inte ha gjort något särskilt fel för att gå igenom lidande. Vi lever i en syndig värld som trasats sönder genom Adams olydnad.  Vi omges av syndiga människor och vi har också synd i våra egna hjärna, i våra ord, tankar och gärningar. Men man behöver inte vara ond för att lida. Man kan få HIV, utan att ha haft omoralisk sex, smittan kan komma genom blodtransfusion eller från moderns blod. Man kan få sparken utan att ha misskött sitt jobb, om firman går i konkurs, man kan ha levt i trohet i 10, 20, 30 år och ändå råka ur för en skilsmässa om makan eller maken en dag lämnar. Man kan få cancer eller hjärtproblem även fast man skött sin hälsa.

Job konstaterar:

”alla jag känner är som främlingar för mig. Mina närmaste har gett sig av, mina vänner har glömt mig. Min familj och mina tjänarinnor betraktar mig som en främmande, en främling är jag i deras ögon.  Om jag kallar på min tjänare svarar han inte, jag måste ödmjukt vädja till honom. Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos mina bröder. Även små barn föraktar mig, så snart jag reser mig hånar de mig. För alla mina vänner är jag avskyvärd, de jag älskade har vänt mig ryggen. Mina ben tränger ut genom hud och kött, endast tandköttet har jag kvar.”  (19:14-20)

Job visste inte varför. Han kunde inte förklara varför, varken för sina vänner eller för sig själv. Men en sak visste han.

”Men jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram ur stofet.” (v.25)

Även fast allt verkade vara emot honom. Ja, till och med hans hustru ville få honom att vända sig ifrån Gud. Ja, trots att han såg döden i vitögat så vek han aldrig från sin Gud.

”jag vet att min återlösare lever.”

Hans egna jordiska vänner övergav honom i lidandet.  Men han visste att en vän skulle aldrig överge honom, fastän det rent mänskligt såg ut så.

”min återlösare”

Han såg sig inte om för att räkna vilka som räknade med honom. Han räknade med en, hans återlösare.

Vad är en återlösare?

Själva ordet är finner vi förklarat i  3 Mos 25 (vers. 25-55). Här berättas om att om man hamnat i skuld så kan man bli friköpt från skuld eller slaveri genom att en återlösare betalade lösepenning.

Psalmisten säger om de som vände sig till Gud:

”De tänkte på att Gud var deras klippa. Att Gud en Högste, var deras återlösare” (Ps. 78:35)

Job hade på samma sätt sagt några kapitel tidigare inför sina anklagare: ”Se, redan nu har jag i himlen mitt vittne, i höjden min försvarare.” (16:19)

Men nu säger han att han har en som friköper honom, en återlösare.

Hade han sagt: ”jag vet att min Frälsare lever”, så hade han talat sanning. Han hade han sagt: ”jag vet att min Segrare, min Härskare lever”, så hade det stämt. Hade han sagt: ”jag vet att min Försvarare lever”, så hade det också vart en bra beskrivning, ty djävulen hade varit hans åklagare i de första kapitlen. Men han använde inte de orden. Han sade: ”min återlösare”.

Job visste att han behövde bli friköpt. Trots sin fromhet och gudfruktighet, så förstod han att han hade tillräckligt med ofullkomlighet i sig så att det behövdes en lösepenning, att Gud betalade ett pris för att återlösa, friköpa honom från synden och skulden.

Det var i denne återlösare, denne som köpte honom tillbaka som han hade allt sitt hopp. Detta skrevs 2000 år innan Kristus kom.

Skriften säger:

”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd därför att Kristus Jesus har friköpt dem.” (Rom.3:23, 24)

”Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe.” (Gal.3:13)

”I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder.” (Kol.1:14)

Min återlösare lever. Det låter som ord hämtade ur nya testamentet, från påsktexterna. Han är uppstånden, han är inte här. Men det skrevs 2000 år för Kristus. Därför att den frälsande tron förändras inte. Den har sett likadan ut ända sedan den dag Gud förkunnade evangelium för Adam och Eva. Också Abraham gladde sig åt Kristi ankomst säger Skriften.

Det är en personlig tro. Han är inte bara andras återlösare, min återlösare lever. Den frälsande tron säger: Han har köpt hela världen fri från synden, skulden och skänkt den sin rättfärdighet och han har friköpt mig, med sitt eget blod som löspenning på korsets trä. Inte i mig själv, men i min återlösare, på korset är jag rättfärdig. Och överallt där han räcker mig sin rättfärdighet: genom dopet, genom Ordet, genom nattvarden och genom avlösningen, får jag den trösten.

Varifrån hade Job fått sin tro? Hade han hört löftena till Adam och Eva och patriarkerna upprepas? Var han en profet som fick orden direkt från Gud? Oavsett varifrån den kom, så förstår vi när vi läser hans trygga tillförsikt varför han inte övergav Gud när lidandet kom.

”jag vet att min återlösare lever”

Men kan man verkligen vara så spiksäker? Skriften säger: ”Tron är…en visshet om det man inte ser.” (Hebr. 11:1)

Den frälsande tron är alltid min tro. Det är inte någon annans tro, ingen kan tro åt dig eller mig. Och den är oberoende av andras uppfattningar.

Job var omgiven av sina filosoferande vänner Elifas, Bildad och Sofar. Vi är också omgivna av folk med uppfattningar. Men tron säger: ”Ni kan ha era tvivel, ni må gå er väg, ni kanske ser samma sak som jag men går en annan väg, ni kanske visar bort den Guds hand som räcks er, ni må ägna er åt era filosofier.

”Men jag vet att min återlösare lever”

Man kanske undrar: hur kunde Job hålla fast vid Gud, trots att hela tillvaron rasade runt honom? Men är det inte just därför? Om vi vet att vår återlösare lever, då orkar vi.

”Men jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet.”

När den första människan drog synden över världen så följde också döden i släptåg efter, den kroppsliga döden.

”Jord är du, och jord skall du åter bli."  (1Mos. 3:19), säger Gud till Adam, och ungefär samma sak sägs vid begravningar än idag.  Kung Salomo konstaterar:

”stoftet vänder åter till den jord det kommit ifrån och anden vänder åter till Gud som gav den.” (Pred.12:7)  

Men det finns ett viktigt undantag från denna regel i vår historia. Han heter Jesus Kristus. På påskdagen, ja varje söndag, gläds vi åt att vår återlösare lever, och att han som den siste trätt fram över stoftet.

Våra kroppar drabbas av förgängelsen, såvida inte Kristus hinner tillbaka innan den dagen. Men Kristi kropp blev inte stoft. Kristus gick på påskmorgonen ut ur en försluten grav och uppsteg senare till himlen och härskar på Faderns högra sida i evig härlighet och makt.

”Men jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet.”

I Uppenbarelseboken säger vår uppståndne och förhärligade Frälsare:

”Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet.” (Uppb.1:17-18)

Kristus dog verkligen på korset, han offrades i vårt ställe får våra synder. På den tredje dagen går han ur graven. Han träder fram över stoftet som ett tecken på att han vunnit seger genom sin försoning på korset. Han är den förste och siste och han lever.

Job talade om vad som skulle hända. Han skall träda fram över stoftet. Vi får tala om vad som har hänt. Han har trätt fram över stoftet. Vilken glädje! Döden är besegrad!

Lille Filip föddes med Downs syndrom, en sorts utvecklingsstörning, men deltog ändå i en församlings söndagsskola. Som det är med barn i åttaårsåldern så var det svårigheter att få Filip accepterad bland de andra barnen.  Söndagen efter Påsk hade söndagsskolläraren ordnat med en pedagogisk aktivitet. Alla barnen skulle ta med sig varsitt påskägg ut i vårsolen och leta efter en symbol för nytt liv. Barnen återvände efter ett tag med sina ägg och man började med spänning öppna vart och ett av dem. Ett innehöll ett löv, ett annat en blomma eller en fjäril, och barnens ögon lyste av entusiasm när vart och ett av äggen öppnades.  Sedan öppnades ett ägg som var tomt. Barnen klagade. Det var dumt. Orättvisst, någon hade inte gjort sin uppgift! Filip höjde röste

-”Det är mitt!”

-”Filip”, sade en av eleverna, ”du gör aldrig någonting rätt! Det finns ju ingenting där!”

-”Det gjorde jag visst!” Sade Filip. ”Jag gjorde visst rätt. Det är tomt. Graven var tom!”

Tystnaden sänkte sig över barnaskaran. Filip dog några år senare av en infektion som ett vanligt barn kanske skulle ha överlevt, och hans söndagsskolekamrater lade tomma påskägg vid hans bår.

Vill vi veta vad sant liv är? Vill  vi veta vad som ger oss ett hopp inför döden och smärtan? Låt  oss ta varandra vid handen och genom Bibeln följas åt till trädgårdsgraven och höra änglarna förkunna åter och åter:

”Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste.  Han är inte här. Han har uppstått, så som han har sagt. Kom och se platsen där han låg!” (Matt.28:5, 6)

Gudsmannen Job hade ingenting kvar, inga egendomar, inget hem, inga vänner, ingen familj och ingen hälsa, han hade bara en sak:

”Men jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet.” (Job.19:25)

Och han visste att i vissheten om honom som friköpt från synd och skuld och skänker förlåtelse, i visshet om honom som uppstår ur graven så fanns också en vidare förvissning:

”När sedan denna min sargade hud är borta, skall jag i mitt kött skåda Gud. Jag själv skall få skåda honom, med egna ögon skall jag se honom, inte med någon annans. Därefter trånar jag i mitt innersta. ” (v.26, 27) 

Han visste, och han kände det i sin egen kropp. En dag skall jag dö. Men egentligen kommer jag aldrig att dö. Jag kommer hem till Gud och på uppståndelsens morgon skall jag få tillbaka min kropp, förhärligad. Med min egen kropp och själ skall jag se Gud, jag skall få skåda hans ansikte.

En man lär ha sagt: ”Om ni hör att jag är död, tro inte på det! För den stunden kommer jag att vara så långt bort från döden som jag någonsin varit. I det ögonblicket kommer jag att vara mer levande än någonsin, ty jag kommer för alltid vara i Herrens närhet.”

Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” (Joh.11:25, 26)

”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.” (Joh. 5:24)  

Hur kan jag vara säker på det? Jag vet det, därför att Jesus har trätt fram över stoftet. Jag vet att jag skall uppstå i härlighet, därför Kristus Jesus har uppstått. Jag vet att jag en dag skall få se honom ansikte mot ansikte, därefter trånar jag i mitt innersta, jag längtar efter det, förklarar gudsmannen Job.

Amen