Långfredagen - Kristus dör

Betraktandet av Kristi kors

Betraktandet av Kristi kors skall syfta till ånger och tro Långfredagen är dagen då Jesus Kristus fastspikas på ett träkors utanför Jerusalem. Men det är inte här lidandet börjar, det hade stegrats alltsedan Kristus på skärtorsdagskvällen blir förrådd av Judas, förnekad av vännen Petrus, gripen av den romerska vaktstyrkan, förhörd av översteprästen Hannas, förhörd av Herodes och Pilatus och piskad och hånad av Pilatus soldater. Och nu ser vi  Honom på korsets trä.

Vad ger oss ett betraktande av den korsfäste Kristus? Ja, människor i allmänhet kan uppleva känslor av sorg och medlidande inför den lidande Kristus, precis som man grips av medlidande när man läser om torterade politiska fångar i Chile eller på Kuba. Men Gud vill inte att vi i första hand skall drabbas av medlidande vid betraktandet av den korsfäste Kristus. När kvinnor längs Kristi väg mot 

avrättningsplatsen Golgata grät, så sade han till dem:

"Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn" (Luk. 23:28).

Betraktelsen av Kristi kors skall framförallt ge oss: 1) ånger över våra egna många synder som förde Honom till korset. 2) En djup glädje över den kärlek som drev Guds Son att älska in i döden och offra sig själv för våra synder.

Solen förmörkades av Kristi kors
"Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. Solen förmörkades" (Luk. 23:44, 45).

Vid middagstid, då solen står högst på himlen drabbas alltså hela Palestina av en oförklarlig solförmörkelse. Det stämmer ju nämligen inte med våra naturlagar att solen kan förmörkas under fullmåne, som ju påsken inföll på. Krönikeskrivaren Phlegon berättar om en jordbävning förenad med solförmörkelse vid ungefär samma år, han skriver: det blev natt vid sjätte timmen på dagen, så att även stjärnorna syntes på himmelen. På samma sätt talar den 

hedniske historieskrivaren Thallus om ett mörker, men påpekar att det inte kunde röra sig om en vanlig solförmörkelse eftersom en sådan inte inföll vid fullmåne.

I tre timmar varade ett mörker över hela landet, säger Bibeln. De timmar Gud Fadern tog sin hand från Gudasonen. Det var som om själva naturen vittnade om att nu låg världens alla synder, dina och mina synder, på Kristus. Han som var Ljuset och Livet, var nu förmörkad av all den mörka ondska, all synd och skuld som smutsat ner världen alltsedan Adam och fram till den sista människan föds på jorden. Inte bara den fysiska solen, Kristus, den andliga solen, var förmörkad av ditt och mitt invärtes mörker.

Varför har du övergivit mig? Vi får ofta dras med små eller stora krämpor och bekymmer, till kropp eller själ. Men det största lidande man överhuvudtaget kan gå igenom, det är när Gud tar bort sin tröst och närvaro från en människa. När Gud skyler sitt ansikte för någon.

När Gud är närvarande då finns det tröst och förhoppning. Även om man vore tillsammans med Sadrak, Mesek och Abednego i den brinnande ugnen kan Guds närvaro göra vistelsen till en himmel, om än man vore i fiskens buk med Jona,  kan Guds närvaro göra omgivningen till ett tempel. Men saknas Guds närvaro så finns bara mörker och smärta och sorg. Vad skiljer oss från Gud? Ja, ingenting annat än synden. Så när Jesus hade hela världens synd på sig, så var Han i sanning helt skild ifrån Gud Fadern. Gud Fadern lät sin närvaro vika från Honom. Det är detta som kallas helvete, och det är därför Kristus idag ropar:

"Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" (Matt. 27:46).

När vi betraktar Kristi kors och hör dessa Hans ord så vill Gud att vi ska säga till våra hjärtan: "Det var för min skull. Det var för mina synder han blev straffad och övergiven. Jag är skyldig, men Gud låter sin vrede drabba Kristus, eftersom Han träder in i mitt ställe."

"Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd" (2 Kor. 5:21). "Det var våra synder han bar" (Jes. 53:5).

Haquin Spegel (ärkebiskop †1723) uttrycker det:

Betänk, att var och en synd är ett spjut, en spik, en törntagg, som stinger och sargar honom. När en människa lever i... dryckenskap, så skänker hon åt Kristus ättika och galla. När hon föraktar den fattige, så spottar hon Kristus i hans ansikte. När hon svär och förbannar, så river hon upp Kristi sår och kommer dem till att blöda. När hon med oaktsamhet hör Guds ord och vistas i Guds hus, då begabbar hon Kristi närvaro, såsom Herodes. När hon söker obillig vinning och fördel av sin nästa, då säljer hon Kristus, såsom Judas. (Passionsandakt, Haquin Spegel, Stockholm 1875, s. 324).

Betraktandet av Kristi kors bör alltså få oss att gråta, inte över Kristus, utan över oss själva, därför att det var våra synder som förde Honom, Guds rena och oskyldiga lamm, hela vägen från Betlehems krubba till Golgata kors. Våra synder, dina och mina, ingenting annat, det var för deras skull Han led helvetets straff på korset. Det var för dina och mina onda ord, onda tankar och onda gärningar Han blev övergiven av Gud.

Betraktandet av Kristi kors bör ta bort egenrättfärdigheten Betraktandet av Kristi kors bör få alla tankar på att vi själva kan ställa allting tillrätta inför Gud att fly bort. Om vi själva hade kunnat blidka Gud och betala för våra många synder så hade Gudasonen inte behövt lida döden för dem. Men eftersom våra synder var så stora och så svåra inför Gud, att vi inte kunde göra någonting för att  blidka Gud och betala vår skuld, måste Gudasonen träda in mellan Gud Faderns vrede och vår synd för att straffas i vårt ställe. Alltså är alla tankar på egen förtjänst inför Gud detsamma som att förkasta och trampa på Gudasonens lydnad och lidande på korset.

Du och jag behöver inte sona det Kristus redan sonat på korset, vi behöver inte betala det pris Kristus redan betalt, du och jag behöver inte för evigt bli övergivna i helvetet, Kristus övergavs av Gud Fadern på korset, för att vi skulle få frid med Gud, för att allt skulle ställas tillrätta inför Honom. Och i ljuset av korset har vi en nådig Gud.

Betraktandet av Kristi kors bör inpränta i oss två saker: 1) Så oändligt stor är vår synd! 2) Så oändligt stor är Guds nåd och kärlek till oss usla syndare!

Jag törstar
"Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därför för att Skriften skulle fullbordas: 'Jag törstar.' Där stod ett kärl med ättikvin, och de fäste en svamp fylld med ättikvin runt en isopstjälk och förde den till hans mun" (Joh. 19:28, 29).

Den ättika man gav Honom kunde inte släcka törst och var inte heller till för att hjälpa Honom, utan för att plåga Honom ännu mer. Också detta var förutsett, Kristus talar i Psaltarpsalmen:

"Jag väntade på medlidande, men där var inget, och på tröstare, men fann ingen. De gav mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst" (Ps. 69:21, 22).

Så skulle cirkeln slutas; när Eva fann frukten på kunskapens träd god och därigenom drog synden in i världen, så skulle smaken av ättika för henne och Adams alla barn, få svida i Kristi mun för att återupprätta det första felsteget.

Ty Kristus hade en törst som var starkare än den kroppsliga törsten. Kristus törstade i sitt lidande efter vår frälsning. Han hade i sitt lidande druckit vredens bägare, men törstade ändå efter den bittra smaken, för att för vår skull uppfylla allt som hörde till Hans ställföreträdande lidande för vår skull.

Också vid Sykars brunn hade Kristi andliga törst efter människans frälsning varit större. Han hade bett den samaritiska kvinnan vid Sykar om vatten, men vi läser aldrig att Han drack. För Honom var törsten att få ge den samaritiska kvinnan orden om förlåtelse och levande vatten större än Hans egen törst efter vatten.

Så törstar Kristus efter vår ånger och sinnesändring. Han vill inte att vi ska vara likgiltiga inför vår skuld, vårt eget hårda hjärta. Han vill svalka sig med våra tårar av ånger, men framförallt med vår tro. Vill vi släcka Hans törst, så låt oss vända våra hårda stenhjärtan ifrån vår egen kamp. Han vill att vi ska se upp till Honom som törstar för vår skull och i sitt lidande och sin död är det levande vattnet för oss. I Honom behöver vi inte törsta i evighet, utan äger frid och syndernas förlåtelse.

För att tala bildligt så skall vi idag, i anslutning till Bibelns lära, säga att Kristus inte bara törstar efter vår ånger och vår tro. Han törstar också efter den kärlek som Han vill skall komma fram ur våra liv som en frukt av tron. När vi hjälper och bistår den behövande säger Kristus om detta på Domens Dag:

"Jag var törstig och ni gav mig att dricka... Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, har ni gjort mot mig" (Matt. 25:35, 40).

Kära kristna vänner, tänk att när vi bespisar den hungrige, ger den törstige att dricka, klär den nakne och tar emot främlingen, då stillar vi Kristi törst. När vi undervisar den okunnige, hjälper den vilsne på rätt väg, förmanar den felande, tröstar den bedrövade, så stillar vi Kristi törst. Genom att törsta i vårt ställe, har Kristus, en gång för alla, stillat vår andliga törst.

Det är fullbordat
"När Jesus fått det sura vinet, sade han: 'Det är fullbordat'." (Joh. 19:30). "Och [han] ropade med hög röst: 'Fader, i dina händer överlämnar jag min ande'." (Luk. 23:46). "[Sedan] böjde [han] ner huvudet och gav upp andan." (Joh. 19:30).

När Kristus bär dina och mina och hela världens synder på sig, är Han gjord till synd, och döms, trots sin oskuld, som syndare av Fadern. Då kunde Han inte, som Sonen, tilltala Gud som Fader, utan utbrister: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig." Men Guds vredes bägare skulle tömmas till botten, så att Kristus till sist kunde säga: "Det är fullbordat." Då hade Han som sann Gud och sann människa avtjänat det eviga straffet för alla människor som fötts och kommer att födas till den här jorden.

Det saliga bytet Nu hade det saliga bytet skett. Vi hade fått lämna ifrån oss all synd och skuld som skiljer oss från Gud på Honom och Han överlämnade sin helighet och rättfärdighet som förenade Honom med Gud till oss. Det gör att vi, iklädda Hans helighet, Hans rättfärdighet och Hans laglydnad får närma oss Gud utan att skämmas och utan att blygas. I Honom har vi ingen skuld längre. I Honom är vi rena; rena som Adam var när Han skapades ur Guds hand, heliga som Kristus själv var inför Guds ansikte. Han byter våra synder mot sin egen rättfärdighet, som fången och den frie som bytte kläder och plats, så att fången fick gå ut ur fängelset. Vi har fått Hans rättfärdighets rena klädnad, medan Han på korset fick vår fläckade klädnad av orenhet och skuld. Detta är det saliga bytet! Det är fullbordat.

Det är fullbordat så att i Kristus ingenting längre skiljer oss från Gud. Därför uppmanar oss Bibeln:
"Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligast på den nya och levande väg som han har öppnat för oss" (Hebr. 10:19, 20).
"Då vi har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud, genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet" (Rom. 5:1, 2).

Fullkomligt betalt Kristi ord: "Det är fullbordat!" är på grekiska ett ord tetelestai som användes när en som var skyldig hade betalt sin skuld. Med ett ord kunde sägas: tetelestai,  det är fullkomligt betalt, det är fullbordat. Efter att ha i djupaste ångest ropat ut sin ångest, blir nu Kristi ord fyllda av segervisshet. Nu hade lidandet nått sitt slut. Nu är det seger som ropas ut, inte förlust: det är fullbordat: "jag har vunnit mot synden, döden och djävulen." För människor kunde det se ut som ett nederlag att betrakta den lidande Kristus på korset med såren och smärtan. Men när Kristus ropas sitt: det är fullbordat: då var det i själva verket en segrare. Det är fullkomligt betalt för synden!

Fullkomligt betalt betyder: gratis! Det är fullbordat så att det nu inte längre finns något att tillägga till hans verk. Det är så lätt att tänka: "Skall jag få förlåtelse genom Honom, måste jag också göra mig förtjänt av den." Och så försöker människor med botbänk, handuppräcknings-avgörelser och lydnad att betala för gåvan. Men en gåva kan man ju inte betala för! Då är den ju inte längre en gåva utan en lön. Skriften säger: "Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus vår Herre" (Rom. 6:23).

"Det är fullbordat," säger Kristus.

Fullkomligt betalt - för att Kristus ville
"Och han böjde ner huvudet och gav upp andan" (Joh. 19:30).

Han gav inte först upp andan, som människor gör, och böjde sedan ner huvudet, utan han böjde först ner huvudet, och gav sedan upp andan. Därför att ingen kunde ta livet ifrån Guds Son, Han måste lämna ifrån sig det frivilligt.

Han hade tidigare sagt: "Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. (Joh. 10:18). Ja, hur skulle de kunna det? Hur skulle det skapade kunna övermanna Skaparen? När de många beväpnade kom och skulle gripa Honom så sade Han bara ett ord, och de föll till marken. När Pilatus säger till Kristus: "Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" så svarar Han: "Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån." (Joh. 19:10, 11).

Under ytan av ringhet och svaghet döljer sig den evige sanne Guden. Han som skapat hela jorden, Hans händer drev de in spikar i, Han som uppehåller universums galaxer, Honom piskade de, Han som gav Moses budorden på Sinai berg i rök och eld, Honom spottade de i ansiktet, Han som har himmelen som sin tron och jorden som fotapall, Hans heliga fötter genomborrade de med spikar.

Fullkomligt betalt - för att Gud älskade världen Allt detta gjorde Gud av ett skäl, för att Han älskade världen, för att Han inte vill syndarens död utan att Han omvänder sig, för att Han inte vill att någon skall förgås utan att alla skall komma till insikt om sanningen. "Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja." (Joh. 10:18). Ja, "Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner." (Joh. 15:13).

När Kristus dog läser vi hos Matteus att "förlåten i templet [brast] i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade" (Matt. 27:51, 52). Om själva naturen bävar och skakar i sina grundvalar vid Gudasonens död, Gud give att våra stenhjärtan måtte beröras av Gudasonens kärlek.
 
 
 

 

AMEN