Ska man inte göra vad som känns naturligt?

Kristus säger: ”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er.”

Älska t.o.m. dem som ni inte vill älska, som inte gör någon ansträngning för att bli älskade, som avskyr er.

 Vi ska anstränga oss för att inte vara någon annans ovän, men vi kan inte hindra att folk vill vara våra ovänner, är ovänliga mot oss. Instinktiv vill vi göra likadant: vara ovänliga tillbaka. Men det ska ni inte göra säger Kristus:

”Älska era ovänner”

Det är egentligen ingen ny undervisning. Också gamla testamentet lärde att man ska älska sina fiender. Vi läser i Ordspråksboken:

”Om din fiende är hungrig, ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka.” (Ords. 25:21)

”Älska era ovänner”.

Finns det något som är så lätt att säga, men så svårt att omsätta i handling?

Har vi inte hört det så många gånger: man ska lyssna på sitt hjärta. Gör vad hjärtat säger åt dig att göra.Sådant funkar inte om man ska vara ett Guds barn och kristen. Om någon är otrevligt mot dig, om du blir förtalad, illa behandlad, om man spottar dig i ansiktet, om vi då skulle göra vad hjärtat säger oss, så kanske vi ger vår nästa en rak höger.

Men Kristus säger något helt annan. Vi ska inte handla efter våra naturliga impulser, efter blodet som pumpar i ådrorna i pannan, nej:

”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er.”

Den vi ber för har vi svårt för att hata. Om vi har inneslutit vår ovän i våra böner, om vi ber för hans bästa, inte att det skall regna svavel och aska över honom, utan att det ska gå väl för honom, då har vi svårt för att hata honom.

Men varför ska vi det? Ska man inte göra det som känns naturligt?

Kristus säger idag:

”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.”