Trons gärningar

"Tron är ingenting annat än sanning i hjärtat, det vill säga, att hjärtat inte tänker eller tror annat om Gud, än man i sanning (efter Hans ord) skall tänka och tro om Honom. I vår tid talar många svärmeandar om tron på Kristus, liksom sofisterna (d.v.s. de förnuftskloka) brukade tala om den och hade sina drömmar, som om tron endast vore en tanke, som satt fast i hjärtat, men Kristus vore mer än tusen mil borta ifrån oss. Detta är en fördärvlig villfarelse. För när tron är rätt, har den inget annat för ögonen och ser inte åt annat håll än på Kristus och tvivlar inte på

att Han är närvarande hos oss. Ty Kristus sitter förvisso inte sysslolös och innestängd där uppe i himmelen, utan Han är på det allra närmaste närvarande hos oss, såsom Han själv har lovat (Matt 23:20), verkar och lever i oss, såsom aposteln Paulus har sagt: 'Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig' (Gal 2:20). Och 'ni ... har blivit iklädda Kristus' (Gal 3:27).

Därför är tron ett stadigt och oavbrutet skådande på Kristus och inte riktad på något annat än Honom allena, som har borttagit synden och döden och framburit rättfärdighet, evigt liv och salighet.

Därför skall tron i teologin alltid vara gärningarnas gudomliga natur, så att tron blir ett med gärningarna, liksom gudom och mandom är en person i Kristus.

Genom tron gör man goda gärningar. Och genom goda gärningar blir tron synlig och märkbar, ja, så att man kan ta på den..."

(M. Luther. Ur "Trösteord i livets strid").