'Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.' (Ps 51:12).David säger inte att hjärtat skall skapas rent på en gång, utan det skall fortgå. Du har börjat verket i mig, stärk och fullborda det genom din barmhärtighet. Man får nämligen inte tro, att David här talar om köttets yttre utan om hjärtats andliga renhet. Ty sådan orenhet som avund, hat, mord, vrede osv., av vilken hjärtat kan befläckas, fördömer även det mänskliga förnuftet.
Här ber han, att Gud måtte rena honom från hjärtats andliga orenhet, om vilken förnuftet ingenting vet. Han ber att han måtte bli rengjord från alla orätta och falska tankar om Gud samt att han skulle få lära, att Gud är nådig och barmhärtig. Ty då hjärtat föreställer sig en vredgad Gud, så tänker vi oss snart Gud annorlunda, än han till sin natur och väsende är. Vi försöker då antagligen försona Gud, vilket är förbjudet, eller också faller vi i förtvivlan.
För att undgå all sådan villfarelse ber David här Gud om ett rent hjärta, som rätt känner Gud och älskar honom såsom en frälsare, som vill förlossa ifrån alla synder, döden och all olycka."
(M. Luther. Ur "Resekost").
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar