Den dyra lösepenningen

"'Men sin broder kan ingen friköpa, eller ge Gud lösepenning för honom. För dyr är lösen för hans själ och kan ej betalas till evig tid, så att han skulle få leva för alltid och inte se förgängelsen.' (Ps 49:8-10).

Hur kan vi då så högt prisa och berömma vårt eget förnufts domar. Vi menar att våra naturliga krafter är hela och ofördärvade, att förnuftet på allt sätt är villigt att göra det

goda och att vi utgör storverk när vi gör vad vi förmår. Hur

vågar jag bära fram sådant hö och strå inför Herren Gud. Han är ju en förtärande eld, som Mose säger. Hur kan jag komma fram med mina fruktansvärda synder och dessutom börja göra anspråk på att han för mina förtjänsters skull skall vara mig nådig och ge mig evigt liv. Och ändå vet jag att människans natur är genomträngd av det onda och att hela världen med allt vad den äger inte har förmått försona Gud. För att göra det fordrades ingenting mindre än Guds egen Sons blod, att Gud utgav sig själv!"
(M. Luther. Ur "Andlig skattkammare").