"'Överge mig inte, HERRE, min Gud, var inte långt ifrån mig!' (Ps 38:22).
Jag är ensam och övergiven och föraktad av alla; upptag mig därför du, HERRE, och överge mig inte! Så klagar David här. Och nu är det Guds natur, att han gör något av intet. Den som därför ännu inte är ett intet, av honom kan inte Gud göra något. Men människorna
gör något av något; detta är dock helt onyttiga ting. Gud åter upptar inga andra än de övergivna, gör inga andra friska än de sjuka, inga andra seende än de blinda, inga andra hörande än de döva, inga andra levande än de döda, inga andra fromma än syndare, inga andra visa än de ovisa. Kortfattat: han förbarmar sig över inga andra än de hjälpbehövande och ger blott nåd åt dem, som är i onåd. Därför kan Guds verk inte komma till stånd i någon högfärdig, självhelig, vis eller rättfärdig, utan han förblir i sitt eget verk och gör av sig själv ett diktat, skenbart, falskt och vitmenat helgon, dvs en hycklare."
(M. Luther. Ur "Manna för Guds barn; betraktelser för var dag i året").
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar