Att tro utan att se

"'Jesus, vår Herre, utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.' (Rom 4:25).

Om vi med våra fysiska ögon såg Kristus uppe i himlen, så behövde vi inte tro på detta. Nu är Kristus utgiven för våra synder och uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull, men vi ser det inte, känner det inte, kan inte heller med förnuftet

begripa det. Därför måste man här lämna känslan och rent av fatta ordet med öronen, skriva det in i hjärtat och hålla sig vid det, om det än inte verkar som om att mina synder är borttagna, utan jag ännu känner dem hos mig. Man får inte rätta sig efter känslan utan fast lita på, att död, synd och helvete är övervunna, om jag än känner, att jag ännu befinner mig i synd, död och helvete. Ty fastän känslan av synden ännu är kvar, så sker det endast för den skull, att det må driva mig till tron och göra tron stark, så att vi emot all känsla håller oss vid 
Ordet och för alltid fäster hjärta och samvete vid Kristus. Så för oss tron emot känsla och förnuft sakta genom död och helvete. Därefter ser vi vår befrielse för ögonen. Då först får vi fullkomligt skåda, vad vi har trott, nämligen att död och all olycka är övervunna."

(M. Luther. Ur "Manna för Guds barn; Betraktelser för var dag i året").