"'Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.' (Matt 11:28).
Vår natur är så fördärvad att vi flyr för Kristus fastän han kommer till oss med nåd och tröst. Vi borde ju i stället följa honom, också om vi måste gå barfota till världens ända. Men nu vänder vi honom ryggen och söker våra egna goda gärningar. Vi vill vara rena och värdiga utan honom och så försöker vi förtjäna nåd hos vår Gud
och Frälsare. På det sättet försöker vi vinna frid och komma undan synden genom att springa bort från Kristus. Vi söker hos oss själva något som skall göra oss värdiga och komma till honom. Men på det sättet sjunker vi bara djupare ned i fruktan och bävan. Till sist måste Kristus med Ordet rycka oss upp ur vårt fördärv.
Därför skall du inte vanära honom genom att skjuta honom från dig. Du skall inte heller låta hans tröst förvandlas till bävan och förtvivlan. Nej, du skall i stället med full tillit och tro skynda fram mot honom. Och då skall också du få höra den glada hälsningen: 'frukta inte'. Så säger han till alla bedrövade samveten och hjärtan. Också dig vill han på det sättet befria från alla synder."
(M. Luther. Ur "Andlig skattkammare").
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar