"'Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.' (Gal. 3:13).
Låt oss alltså med tacksägelse och med full förtröstan hålla oss till denna ljuvliga och trösterika lära, att Kristus för vår skull blivit en förbannelse, det är, en syndare, hemfallen åt Guds vrede, att han ikläder sig vår person och lägger våra synder på sina axlar och säger: Jag har begått alla synder, som alla människor begått. Alltså har han verkligen blivit en förbannelse enligt lagen, inte för sin egen skull utan, som Paulus säger, för vår skull. - - -
Om alltså synden ängslar dig, om döden förskräcker dig, så skall du tänka, att det endast är en kraftlös inbillning, ett djävulens bländverk, som det förvisso är. Ty i verkligheten finns det inte längre någon synd, någon förbannelse, död eller djävul, eftersom Kristus besegrat och undanröjt allt sådant. Kristi seger är därför det vissaste av allt. På den är det inget fel, eftersom den är helt sann, utan felet ligger i vår otro. Det är nämligen svårt för förnuftet att sätta tro till så oskattbara förmåner. - - -
Men att det nu, då Kristus härskar, i verkligheten inte längre finnes
någon synd, död eller förbannelse, det bekänner vi också dagligen i den apostoliska trosbekännelsen, då vi säger: Jag tror på en helig kyrka. Det är alldeles detsamma som om vi sade: Jag tror, att det inte finnes någon synd, någon död i kyrkan. Ty de som tror på Jesus är inte syndare, inte hemfallna åt döden, utan de är helt och hållet heliga och rättfärdiga, herrar över synd och död och levande till evig tid. Men det är endast tron som ser detta, ty vi säger: Jag tror på en helig kyrka. Rådfrågar man åter förnuftet och ögonen,
kommer man till ett annat resultat. Då ser man mycket anstötligt hos de troende, man ser, att de inte sällan faller, att de syndar, är svaga i tron och hemfaller åt vrede, avund och andra lidelser.
Låt oss alltså med tacksägelse och med full förtröstan hålla oss till denna ljuvliga och trösterika lära, att Kristus för vår skull blivit en förbannelse, det är, en syndare, hemfallen åt Guds vrede, att han ikläder sig vår person och lägger våra synder på sina axlar och säger: Jag har begått alla synder, som alla människor begått. Alltså har han verkligen blivit en förbannelse enligt lagen, inte för sin egen skull utan, som Paulus säger, för vår skull. - - -
Om alltså synden ängslar dig, om döden förskräcker dig, så skall du tänka, att det endast är en kraftlös inbillning, ett djävulens bländverk, som det förvisso är. Ty i verkligheten finns det inte längre någon synd, någon förbannelse, död eller djävul, eftersom Kristus besegrat och undanröjt allt sådant. Kristi seger är därför det vissaste av allt. På den är det inget fel, eftersom den är helt sann, utan felet ligger i vår otro. Det är nämligen svårt för förnuftet att sätta tro till så oskattbara förmåner. - - -
Men att det nu, då Kristus härskar, i verkligheten inte längre finnes
Alltså är kyrkan icke helig? - Jag förnekar slutsatsens riktighet. Om jag ser på mig själv eller på min nästa, är den inte helig och kommer aldrig att bli det. Men om jag ser på Kristus, som försonar och renar kyrkan, är den helt och hållen helig. Ty han har borttagit hela världens synder."
(M. Luther. Ur "Resekost", 12 juni).
(M. Luther. Ur "Resekost", 12 juni).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar