Officerens tro

Kristus hade hållit sin bergspredikan och botat en spetälsk när han på väg till Kapernaum möter en officers vädjan. Hos Matteus kan man få intrycket att det var officeren själv som möter Kristus, men av Lukas (Luk. 7:1-10) lär vi oss att han egentligen för sitt samtal via ombud – några judiska äldste. Det är egentligen inte så konstigt. Om jag frågar kungen genom kungens sekreterare någonting och kungen svarar genom sin sekreterare kan jag mycket väl säga att ”kungen sade till mig”. Sekreteraren blir i det här sammanhanget bara ett ombud för kungen.

Officeren kom till Jesus genom sina ombud, för att lägga fram en vädjan. Som officer under Herodes Antipas var han stationerad i Kapernaum. De romerska trupperna bestod av soldater med blandad nationalitet. En centurion, som den grekiska texten benämner officeren, hade ett hundra man under sig. Men det var inte för att han för fin som han inte kom personligen.

Tvärtom, hos Lukas förklarar han varför: ”Jag [ansåg] mig inte..värd att komma till dig.” (Luk.7:7)

Han vädjade:

”’Herre, min tjänare ligger lam därhemma och har svåra plågor.” (Matt 8:6)

Ja, det står faktiskt: han bad. De äldste som officeren skickat ut vädjar också för hans vilja genom att tillägga:

”Han är värd att du gör detta för honom. [alltså botar tjänaren]. Han älskar vårt folk, och det är han som har byggt

synagogan åt oss.” (Luk. 7:4,5)

Det är alltså inte vilken hednisk officer som helst. Det är en hedning som på något sätt fattat kärlek till det judiska folkets tro, ja, så mycket att han bekostat och låtit bygga en synagoga.

Det fanns många hedningar i Israel som omvänts till tron på Israels Gud. De kallas i nya testamentet för ”de gudfruktiga”. Vi kommer att se i fortsättningen av texten hur denne man kommit att omfatta mycket av tron på den Gud som Bibeln uppenbarar. Han är utan tvekan bekant med det gamla förbundets skrifter, har hört om den kommande Messias och börjar mer än många judar förstå och applicera löftena om Messias på Jesus.

Men märk här hur han lägger sina bekymmer för Kristi fötter och föreskriver inte för honom hur han skall reda ut dem. Detsamma får vi göra. När vi känner smärtan, synden, och skulden tära på vår själ, så får vi komma till Kristus och lägga allt för hans fötter, i förlitande på Hans makt, omsorg och nåd.

Skriften säger:

”kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.” (1 Petr.5:7)