Ett ljus för frusna själar

”Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.” (1 Joh 1: 5), säger Skriften, men här handlar det inte om ett ljus så att vi kan sola oss eller ett ljus för att lysa upp i vintermörkret.

Det är ett ljus som värmer frusna själar, ett ljus som lyser upp för dem som gått vilse i mörkret, men också ett ljus som lyser upp och avslöjar, ett ibland obehagligt ljussken.

Ordet epifania kommer från grekiskan och betyder uppenbarelse eller ordagrant synligblivande. Och det är väl vad som händer när ljuset faller in, det som var dolt blir synligt, det som var gömt uppenbaras, blir uppenbart.
Trettondagens evangelium ger oss berättelsen om de vise männen

som följer stjärnan tills den stannar över stallet och krubban. Det blir en uppenbarelse av Guds härlighet, och de följande söndagrna efter Trettondagen kommer vi att på olika sätt se hur Guds härlighet uppenbaras.

Hur kändes det för de vise männen att se ljuset från stjärnan? Hur kändes det för Moses när han mötte Gud på Sinai för att ta emot Guds bud på stentavlor? Gud höljde sin härlighet i en molnsky, men ändå såg till och med folket nedanför berget ett kraftigt ljus, som vi läser: ”HERRENS härlighet såg för Israels barn ut som en förtärande eld på toppen av berget.” (2 Mos 24: 17)

När Kristus uppenbarade sin härlighet för Jakob, Johannes och Petrus så såg det att ”hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset.” (Matt 17: 2)
Och när Paulus mötte Jesus på Damaskusvägen, så ”strålade … ett ljussken från himlen omkring honom.” (Apg 9: 3) Han föll till marken.
Den åldrade aposteln Johannes fick också som fånge på ön Patmos möta Jesus i strålande ljus. Tänk vilken uppmuntran det måste varit för honom under den ganska mörka tid Kyrkan levde i på den tiden, med förföljelser och avrättningar under kejsare Domitianus.

Många kristna drömmer om att få se detta ljus. ”Tänk om jag för en stund fick skåda det gudomliga ljuset!” Och en del berättar om hur de fått ljusuppenbarelser av änglar och Jesusgestalter.

Även om de vore trevligt att få skåda det gudomliga ljuset, och en dag ska alla sanna Guds barn få skåda Kristus ansikte mot ansikte, så vill jag idag, göra klart: för vår tro behöver vi inga syner och uppenbarelser.

Om vi genom tron förenats med Kristus så skådar vi ljuset i evangeliet, i Guds Ord. Det var därför man förr i Kyrkan, viftade med rökelse när man bar in evangelieboken i kyrkan, precis som Guds härlighet i förbundsarken omgavs av en molnsky. Vi har något som Jesu apostlar inte hade, när de från början mötte Jesus, vi har i evangeliet hela berättelsen om Guds frälsningshistoria.
Vi skådar ljuset i Guds bröd som kommer ner från himlen, i välsignelsens kalk som vi välsignar. Guds ljus lyser starkare än solen från altarets sakrament för att värma frusna själar och lysa upp våra mörka hjärtan. Vi skådar ljuset från dopfunten, där människor dör och uppstår med Kristus och från avlösningen när prästen tillsäger oss syndernas förlåtelse.