Varför finns handikapp?

 ”Den dagen skall de döva höra bokens ord och de blindas ögon se ur dunkel och mörker. De ödmjuka skall få allt större glädje i HERREN, de fattigaste bland människor skall fröjda sig i Israels Helige.” (Jesaja 29:18-19)

Vad är det som gör livet här värt att leva? Vad ger tillvaron här en ljus kant, något som gör att vi kan glädjas ibland och inte suckar alltid? Det är naturligtvis väldigt olika för olika människor. Men det finns många glädjeämnen som är gemensamma för de flesta människor, t.ex. kärlek och umgänge med andra människor.

En del tycker att det är underbart att se en solnedgång, att titta på fåglar, att gå ut och skåda naturens rikedom och njuta av dess skönhet, att se sina barn och barnbarn växa upp, att skåda in i sin älskades ansikte osv. 

Tänk om man då vore blind så att man inte kan se. För de som är blinda från födelsen är det annorlunda. Man har lärt sig att uppskatta livet utan syn, man ”ser” genom sina händer och sin hörsel. Man njuter av livet genom sina andra sinnen. Men för den som förlorat synen sent i livet så innebär det förstås väldigt mycket smärta, att famla omkring i dunkel och mörker.

Vi vill också kunna höra, höra ljudet av fåglar, av våra barns första ord, av vår älskades röst. Ljudet ger vår själ glädje. Att inte kunna höra är förstås smärtsamt. Man ser att andra talar, men man förstår inte vad de säger.

Varför finns blindhet och dövhet? Kunde inte Gud låta alla människor få samma möjligheter till att njuta av livet?

Svaret är att Gud verkligen gav de första människorna Adam och Eva fullkomliga kroppar med fullkomliga sinnen. Det är inte Gud som orsakat alla de defekter som skadat den mänskliga kroppen. Allt lidande och alla brister vi kan se i skapelsen kan spåras till den dag människan vände Gud ryggen genom Adam och Eva. 

Vi får lida av syndafallet ännu idag och se konsekvenserna av det. Vi är alla skyldiga till all det lidande som vi ser runtomkring oss, därför att vi alla syndade genom Adam, huvudet för mänskligheten, och vi syndar också själva, dagligen, och förtjänar inte på något sätt allt det som Gud ändå ger oss. 

Ingen av oss har orsak att klaga på Gud. De enda som skall beklagas är vi själva. Skriften säger att ”skapelsen har blivit lagd under förgängelsen.” (Rom. 8:20)