Eget beröm speglar andig lathet

”Den vise skall inte berömma sig av sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin rikedom.”  (Jeremia 9: 23)

Det fanns säkert starka, rika och visa, i Israel. Vad är det för fel med att vara stolt över det och tala om det? Om man har något särskilt som andra inte har, vad är det för fel med att berömma sig av det?

  

   För det första, för att eget beröm speglar andlig lathet. Låt oss se på Jak. 3:13-17

”Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande. Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk. Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig.” (Jak. 3:13-17)

Jakob säger att den som är verkligt vis, han behöver inte tala om sin visdom. ”Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande.” Om man är vis, var vis, om någon är stark, var stark och om någon är rik, använd pengarna på ett bra sätt för Guds rike. (Folk kommer att märka det ändå, man behöver inte berätta)