”Så säger HERREN: Den vise skall inte berömma
sig av sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin
rikedom. Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt
och känner mig: Att jag är HERREN, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet
på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger HERREN.” (Jeremia 9:23, 24)
Det var
bekymmersamt för Guds folk på Jeremias tid.
Man levde väldigt nära de omgivande avgudadyrkande folken. Man var hotad
av mäktiga grannländer och de religiösa ledarna började kompromissa med sin
lojalitet till Gud. Man följde strömmen, man började leva som hedningarna,
tänka som hedningarna och tillbe som hedningarna.
Gud säger på
ett annat ställe i profetens bok:
”mitt folk har begått en dubbel synd: De har
övergivit mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som
inte håller vatten.” (Jer. 2:13)
Det var
bekymmersamt. Men folket var inte bekymrat.Tvärtom. Gud säger om de religiösa
ledarna på Jeremias tid:
”De tar det lätt med att hela dottern mitt
folks skada och säger: ’Allt står väl till, allt står väl till’. Men allt står
inte väl till.” (Jer 8:11)
I Jeremias text ser vi att folkets självgodhet ledde till en sorts självbelåtenhet, så att Gud
var tvungen att varna dem för skryt.
Han säger:
”Den vise skall inte berömma sig av
sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin rikedom.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar