Herren vår rättfärdighet

 ”I de dagarna skall Juda bli frälst och Jerusalem bo i trygghet. Man skall kalla det så: HERREN vår rättfärdighet.” (Jer 33: 16)

Detta är ett Guds barns stora och unika visshet. Hon  har inget eget att skryta med inför Gud. Visst försöker hon lyda Guds lag och strävar efter att leva nära Herren.

Men när Gud frågar henne om de rätta bröllopskläderna, när Gud kräver den fullkomliga lydnad som hans lag fodrar, när Gud ser alla smutsiga fläckar i hjärtat, i handlingen i hennes tal och liv, så svarar hon utan att tveka: ”Herren vår rättfärdighet”. 

Kristus är min och jag är hans. Han blev min rättfärdighet när jag ikläddes hans rättfärdighet genom dopet. 

Han är min rättfärdighet när jag håller fast vid att han är den rättfärdige Telningen i mitt ställe, som hans säger att han är i Ordet.  

Och skulle jag tvivla på att jag verkligen fått den, går jag till hans altare och tar emot hans kropp och blod under bröd och vin. 

Jag tar emot hans frikännande dom i avlösningen.