Rår du för?

Det sorgliga med oss kristna är att vi ofta kommer med ursäkter till varför vi är lata, slarviga eller till och med onda. 

”Jag har så mycket att göra, jag orkar inte, det är sån jag är, jag har alltid haft kort stubin, dåligt humör, hon är alltid så där känslomässig, han är inte så ekonomiskt sinnad av sig. Han har alltid varit så slarvig av sig. Hon är lite lätt på foten. Han blir sådär ibland. Man får stå ut med det.” Och vips har man inbillat sig att man slipper ansvar. 

Ansvar har du och jag, vad som än påverkar vårt beteende. Vi kan inte jämföra oss med världens barn. Vi är döpta till Kristus. Vi tillhör honom. Innan vi säger: ”Jag bara är sån!”, kanske vi ska tänka, ”Sån vaddå? En sån Gud gjorde mig till i dopet! En sån är vi! Eller, åtminstone borde vara!.”

Att säga att vi inte kan rå för hur vi är eller agerar är att klandra Gud för den han gjort oss till.

”Döm mellan mig och min vingård. Vad kunde mer göras för min vingård än vad jag har gjort för den?”