Kristus öppnade de andligt dövas öron och de andligt blindas ögon med sitt Ord

Kristus öppnade ögonen på fiskaren Petrus. När Petrus såg hans underverk med fisknäten, så förstår han att Kristus är Guds helige, och i kontrast med Guds härlighet så ser han tydligare sin egen synd. Till Kristus säger han:

”Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa.” (Luk. 5:8)

Kristus svarar:

”Frukta inte. Härefter skall du fånga människor.” (Luk.5:10)

Hade Sackeus hört och sett vem Gud är när han fifflade till sig av folkets pengar som tullindrivare? Nej, men gömd bland mullbärsfikonträdets grenar fick den andligt döva och blinde Sackeus höra Kristi inbjudan:

”Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus”. (Luk. 19: 5)

Sackeus fick höra och se att Kristus kommit till världen för att frälsa syndare och blev en annorlunda människa och gav tillbaka allt det han lurat av människor.

Såg äktenskapsbryterskan att Gud förlåter synd? Kristus lät henne höra orden:

”Inte heller dömer jag dig. Gå, och synda inte mer.” (Joh. 8:11)

Såg lärjungarna på Emmausvägen vem Jesus var? De hade pratat om honom, men förstod de att han måste dö och uppstå? Nej. Men på vägen till Emmaus pratade Jesus med dem och ” han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.” (Luk. 24: 27)

Efter att han lämnat dem sade de till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?” (Luk. 24: 32) Skriften hade varit som en förseglad bok för dem. Men profeten Jesaja hade sagt:

”Den dagen skall de döva höra bokens ord och de blindas ögon se ur dunkel och mörker.” (Jesaja 29: 18)

Gud öppnar våra hjärtan med sin Ande genom evangelium

”Den dagen skall de döva höra bokens ord och de blindas ögon se ur dunkel och mörker.” (Jesaja 29: 18)

När den etiopiske hovmannen läste i profetrullen om honom som ”liksom ett får.. förs bort till att slaktas och liksom ett lamm är tyst inför den som klipper det.” (Apg. 8:32) förstod, såg och hörde han vem texten talade om? Nej. Men genom Filippus öppnade Guds Ande hans ögon, när han berättade om att den texten talar om Kristus som offrats som hela världens offerlamm på korset.

Aposteln Paulus var innan sin omvändelse alldeles blind och döv för Guds kärlek i Kristus Jesus. Han var Guds fiende och förföljde de kristna. När Kristus mötte honom på Damaskusvägen öppnade han Paulus ögon med orden:

”Saul, Saul, varför förföljer du mig? Det är hårt och smärtsamt för dig att sparka mot udden.” (Apg. 26: 14)

Paulus svarade:

”Vem är du, Herre?” (Apg.26:15)

”Kristus svarade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer. Men stig upp och stå på fötterna! Ty, jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till vad du har sett och till det jag kommer att visa dig, när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hendingarna. Till dem sänder jag dig, för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.’” (Apg. 26: 15-18)

Paulus förkunnelse blev verkligen till välsignelse för Guds rike. Guds Ande öppnade många andligt blinda ögon och andligt dövas öron genom hans förkunnelse.

Lydia tygförsäljerskan från Tyatira

Tygförsäljerskan Lydia från Tyatira är ett exempel. Skriften berättar:

”Herren öppnade hennes hjärta, så att hon tog till sig det som Paulus predikade.” (Apg. 16:14)

Det är så det går till när en människa blir ett Guds barn. Herren själv öppnar våra hjärtan så att vi tror och förstår. Plötsligt ser vi det vi inte såg och hör det vi inte hörde.

Från mörker till ljus

När Gud kallade profeten Jesaja år 740 f. Kr. levde Guds folk i ett fruktansvärt andligt mörker. Man hade började vända dig till andra gudar, till Baal och Aseran. Man tänder offereldar till andra gudar och levde i omoral och lössläppthet, trots att Gud hade fört dem ut ur slaveriet i Egypten genom profeten Moses och upprättat sitt eget tempel bland dem. Man hade det materiellt ganska bra, men den andliga fattigdomen var total.

Ibland när människor vänder sig ifrån Gud så straffar han dem med ännu större blindhet. Gud sänder profeten Jesaja till sitt folk med orden:

”Gå och säg till detta folk: ’Ni skall höra och höra, men inte förstå, och ni skall se och se, men inte begripa. Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade.” (Jes. 6: 9, 10)

I sammanhanget före Jesaja 29: 18f. talar profeten om hur Guds folk dragit på sig Guds vrede för att de springer till andra gudar. Han talar om hur Jerusalem skall bli förstört (29:1-8) och om hur Guds folk mer och mer skall förstockas. Vi läser:

”Häpna och förundras, stirra er blinda, ja, var blinda. De är druckna, men inte av vin, de raglar, men inte av starka drycker. Ty Herren har utgjutit över er en ande med djup sömn och tillslutit era ögon. Han har höljt mörker över profeterna och över siarna, era ledare. All uppenbarelse har för er blivit som orden i en förseglad bok. Räcker man en sådan bok åt någon som kan läsa och säger: ’ Läs detta,’ så svarar han: ’Jag kan det inte, den är ju förseglad.’ ” (Jes.29:9-11)

Det var inte Gud som var orsaken till folkets avfall. Men när folket vände sig från honom så straffade han dem med ännu mer blindhet.

Känner vi inte igen detta andliga mörker? Man vill sprida evangelium. Man vill förmedla all den glädje som finns i Kristus, tala om hur Gud älskar syndare, man väntar sig att folk skall spärra upp ögonen och se undren i Guds lära, att de skall lyssna och förstå, att den som tror på Kristus blir frälst genom tron. Men det är som om de inget hört. Folk står som ett frågetecken, det är som om de sovit, som om Bibeln är igenklistrad förseglad för deras sinnen.

Så var det också på Jesu tid. Men i Jesaja  29: 18 lovade Gud om den tid Kristus kom:

”Den dagen skall de döva höra bokens ord och de blindas ögon se ur dunkel och mörker.”

De första att höra om att Kristus nu hade kommit för att frälsa syndare, de första att förstå att han var här snart, var den nyförlovade Maria från Nasaret, några enkla herdar utanför Betlehem och några vise män från Östern. När han fötts och skulle omkäras i synagogan på den åttonde dagen utbrister den gamle Simeon med Jesus i sina armar:

”Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk.” (Luk. 2: 29-31)

Dövare än döv och blindare än blind?

Att inte se och höra allt i denna värld är illa nog. Men tänk att inte kunde se Guds under i Bibeln, att inte kunna förstå att Gud älskar oss, att inte kunna höra och förstå när Guds Ord predikas. Att vara helt döv för de underbara välsignelser Gud skänker genom sitt Ord.

 Man hör orden, man ser stavelserna, men de sjunker inte in i hjärtat, själen har ingen glädje av dem. Det blir bara ord, det blir ingen tröst, ingen glädje, ingen uppmuntran genom den helige Ande, ingen lindring i själen. 

När Gud säger att han sänt sin Son att dö för våra synder och ge oss förlåtelse, så hör man att han kom, man hör orden ”våra”, men man räknar inte in sig i skaran över dem vilka Kristus utgöt sitt blod för. Man räknar sig inte till dem som Gud älskar. Det gäller alla andra, men inte mig.

Eller så säger man att det bara är prat. Det är intressant, det säger Bibeln, men det är bara ord i en bok. Man är döv för Guds röst. Man hör ord, men man hör inte Guds röst bakom orden, man ser inte Guds Ande som manar och drar genom orden, man ser inte korset och blodet som ropar till själen om nåd och förlåtelse från Gud, man känner ingen smärta i själen över synden och skulden och ser inte kärleken i Kristi ansikte när man hör och läser om Kristi lidande.

En sådan blindhet och en sådan dövhet är till och med värre och allvarligare än den kroppsliga blindheten. Det är bättre att vara kroppsligt blind och döv, och veta med sig att man är frälst av nåd för Kristi skull, än att vara andligt blind och döv men se med sina kroppsliga ögon och öron. Det är bättre att vara kroppsligt död, men andligt levande och hemma hos Frälsaren, än att vara andligt död och vandra omkring härnere i ett totalt meningslöst liv som kommer att sluta i helvetet.

Gud säger om den dag Kristus kom till vår värld:

”Den dagen skall de döva höra bokens ord och de blindas ögon se ur dunkel och dimma.” (Jesaja 29: 18)

Kristus skall återupprätta den fallna skapelsen

När Kristus kom så gav han det bara Gud kan ge. Han gav syn åt de blinda och hörsel åt de döva. Profeten Jesaja hade lovat:

”Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas.” (Jes. 35:5)

Han kunde ge det ingen människa kan ge; hjälp åt dem som ingen hjälp kunde få, eftersom han var sann Gud och sann människa i en person. 

När Kristus vandrade omkring på vår jord var hela hans person en försmak av den kommande världen. ”Han botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket” (Matt. 4:23). 

Han for upp till himlen och sitter nu på Faderns högra sida och härskar med nåd och härlighet i sitt rike. Men en dag skall han komma åter. Då skall inga sjukdomar och tårar, inget lidande och ingen smärta finnas mer, för Guds barn. Kristus upprättade och skall upprätta den värld som människan raserade.

Varför finns handikapp?

 ”Den dagen skall de döva höra bokens ord och de blindas ögon se ur dunkel och mörker. De ödmjuka skall få allt större glädje i HERREN, de fattigaste bland människor skall fröjda sig i Israels Helige.” (Jesaja 29:18-19)

Vad är det som gör livet här värt att leva? Vad ger tillvaron här en ljus kant, något som gör att vi kan glädjas ibland och inte suckar alltid? Det är naturligtvis väldigt olika för olika människor. Men det finns många glädjeämnen som är gemensamma för de flesta människor, t.ex. kärlek och umgänge med andra människor.

En del tycker att det är underbart att se en solnedgång, att titta på fåglar, att gå ut och skåda naturens rikedom och njuta av dess skönhet, att se sina barn och barnbarn växa upp, att skåda in i sin älskades ansikte osv. 

Tänk om man då vore blind så att man inte kan se. För de som är blinda från födelsen är det annorlunda. Man har lärt sig att uppskatta livet utan syn, man ”ser” genom sina händer och sin hörsel. Man njuter av livet genom sina andra sinnen. Men för den som förlorat synen sent i livet så innebär det förstås väldigt mycket smärta, att famla omkring i dunkel och mörker.

Vi vill också kunna höra, höra ljudet av fåglar, av våra barns första ord, av vår älskades röst. Ljudet ger vår själ glädje. Att inte kunna höra är förstås smärtsamt. Man ser att andra talar, men man förstår inte vad de säger.

Varför finns blindhet och dövhet? Kunde inte Gud låta alla människor få samma möjligheter till att njuta av livet?

Svaret är att Gud verkligen gav de första människorna Adam och Eva fullkomliga kroppar med fullkomliga sinnen. Det är inte Gud som orsakat alla de defekter som skadat den mänskliga kroppen. Allt lidande och alla brister vi kan se i skapelsen kan spåras till den dag människan vände Gud ryggen genom Adam och Eva. 

Vi får lida av syndafallet ännu idag och se konsekvenserna av det. Vi är alla skyldiga till all det lidande som vi ser runtomkring oss, därför att vi alla syndade genom Adam, huvudet för mänskligheten, och vi syndar också själva, dagligen, och förtjänar inte på något sätt allt det som Gud ändå ger oss. 

Ingen av oss har orsak att klaga på Gud. De enda som skall beklagas är vi själva. Skriften säger att ”skapelsen har blivit lagd under förgängelsen.” (Rom. 8:20)