Evangeliet är till för alla

Lukas 2:36 - 38

 ”Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla dem som väntade på Jerusalems frälsning.”

Jag ska idag tala om en av Bibelns mer okända kvinnor Hanna i nya testamentet.

I juldagens evangelietext fick vi höra om hur Jesus föddes i  Betlehem och hur herdarna leddes till stallet för att hylla Kristus som Frälsare och kung. I Lukas 2 har Jesus förts till templet. Han hade omskurits på åttonde dagen och som förstfödd skulle han helgas och ett par duvor skulle enligt Mose lag offras för barnaföderskans skull. När han fördes till templet så tar den gamle Simeon honom i sina armar och tackar Gud för att han får se frälsningen med sina egna ögon. Han visste genom Andens uppenbarelse att Jesus är den Frälsare Gud lovat mänskligheten.

Vi möter i templet också en annan person.

”Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam”

Precis som Mirjam, Moses syster och Deborah var denna Hanna en profetissa, det vill säga Gud gav henne sitt Ord.

Ordet Hanna betyder nåd. Det är ett vackert namn som vittnar om en människa som lever av Guds kärlek. Texten berättar också att hon var Fanuels dotter av Asers stam. Nu är det intressanta inte bara att ordet Aser betyder ”lycklig”, utan att Asers stam är en av de tio stammarna i Nordisrael. Det finns en försteställning om att alla stammar i Nordisrael är förlorade i Assyrien efter 722 f. Kr. och att bara två stammar bebodde Israel. Men Bibeln säger att en kvarleva, eller en rest, ska vända tillbaka. Uppenbarligen hade de redan gjort det före nytestamentlig tid.

Vad är nu detta för kvinna? Lukas berättar:

”Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, och hon var nu änka, åttiofyra år gammal.”

Ängeln hade i den tionde versen sagt till herdarna som vaktade får i Betlehem:

”Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.

Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.” (v. 10, 11)

Budskapet gäller hela folket. Alla människor, judar och hedningar, onda och goda, gamla och unga, män och kvinnor, nu stannar alltså berättelsen vid en 84 år gammal kvinna, och dessutom änka.

Evangeliet är för varenda en. Alla berörs av det, inte bara inflytelserika, inte bara unga, friska och starka.

Julevangeliet innehåller dessa kontraster. Vi har dels de vise männen, som inte bara var visa, utan också hedningar och mycket rika sådana, och dels har vi de fattiga judiska herdarna, som ofta var obildade.