Låt oss idag möta den gamla kvinnan Hanna, 84 år som det berättas om i Lukasevangeliets 2:a kapitel och från vers 36. Just
detta intresse för detaljer, när Lukas berättar om vad hennes far hette, hur
gammal hon var och till och med hur länge hon var gift innan hon blev änka
vittnar om vilken trovärdighet hans evangelium har.
Även om Hanna var gammal, så var hon inte gammal därför
att hon:
”Hon lämnade aldrig
templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag.”
Jag ska förklara varför:
Vi läser i Psaltaren:
”Salig är den som
inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland
bespottare utan har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar hans ord
dag och natt. Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin
frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar.” (Ps 1:1 - 3)
Hanna framstår inte som en gammal livstrött människa som
vissnade.
Profeten Jesaja säger:
”Han ger den trötte
kraft och ökar den maktlöses styrka. Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga
män kan falla. Men de som hoppas på HERREN får ny kraft, de lyfter med vingar
som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli
trötta.” (Jes. 40:29 - 31)
Till det yttre var Hanna en gammal kvinna, men i sitt
inre var hon en ung kvinna fylld av liv och glädje, därför att hon ägde allt
sitt hopp i Herren. Den som vill söka ungdomens källa ska vända sig till
Kristus. Aposteln Paulus skriver:
”Även om vår yttre
människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Ty vår nöd, som
varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en
härlighet, som väger tungt och varar i evighet. Vi riktar inte blicken mot det
synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga
är evigt. ” (2Kor. 4:16 - 18)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar