En Gud som en av oss

Ängeln sade till Josef:

”Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” (Matteus 1: 21)

Tänk vad fantastiskt när det omöjliga inte bara blir möjligt, utan ett faktum.

Människan behövde frälsas från sina synder. Men ska man verkligen tala om sådant på juldagen, då det ska vara ljus och glädje?

Ibland förlorar vi julberättelsen i glitter och änglasång. Julberättelsen är ju en berättelse om den djupaste nöd och mänsklig tragedi.

Här har vi två unga människor, kanske inte äldre än tonåringar, som riskerar att brännmärkas för en skandal, vi har misstänksamhet, vi har skräck i Josef och Marias ögon. De får veta sanningen och blir förstås glada, men det är en lång resa för en höggravid kvinna. Det är smärta. Det är natt och mörker, säkert kyla, inget härbärge att övernatta i. Ett skitigt stall är väl knappast en plats man väljer som BB vid en födsel. Det handlar om en djup mänsklig misär, men mitt i allt väljer Gud att låta sig födas som människa. Han blir som en av oss, för att dela det mänskliga, för att ta på sig den mänskliga naturen.

För så ser vår mänskliga tillvaro ut. Den är inte perfekt. Den perfekta bilden, konstverket, tavlan som var människans tillvaro krossades i Eden av Adam och Eva. Och än idag famlar vi omkring i skärvorna av människans misslyckande. Vi brister i renhet, vi älskar inte, utan hatar, vi ljuger istället för att säga sanningen.

Men vi har inte en Gud som är långt borta i skyn. Vi har en Gud som är en av oss. Som en av oss, men helt syndfri. En Gud som tar gestalt i det mänskliga.

Skriften säger om människan Jesus: ” i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt” (Kol. 2:9)

Han vet hur du och jag har det. Han har själv varit som en av oss.

Men han antog människonatur av ett bestämt skäl, det som ängeln meddelade till Josef:

”han skall frälsa sitt folk från deras synder”

När han dog på korset offrades han för din och min synd.