Det fanns människor som inte trodde på det eviga livet också på Jesu tid. Det var dels otroende förnekare, som bara levde för nuet under devisen: ” låt oss äta och dricka, ty i morgon dör vi. ” (1Kor. 15: 32) och dels den tidens liberalteologer, religiösa människor som försökte tolka Bibeln inomvärldsligt. De s.k. sadducéerna menade att man bara kunde räkna de fem Moseböckerna till Bibeln, men sedan sorterade de ut en hel del övernaturligt t.ex. det eviga livet och änglarna, trots att änglarna nämns på flera ställen i Moseböckerna.
De flesta judar trodde inte bara att själen var odödlig, de trodde också att kroppen kunde få nytt liv genom att Gud lät våra jordiska kroppar uppstå på domens dag. Gud är ju allsmäktig och precis som han kunde skapa Adam av stoft från marken, så skulle Gud ta det som fanns kvar av våra kroppar och göra en ny människa av det på uppståndelsen dag. De hade läst hos profeten Daniel:
”De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam.” (Dan. 12:2)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar