”En sabbat undervisade Jesus i en av synagogorna. Där fanns en kvinna som hade haft en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sade till henne: "Kvinna, du är fri från din sjukdom", och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och prisade Gud. Men synagogföreståndaren blev upprörd över att Jesus botade på sabbaten, och han sade till folket: "Sex dagar skall man arbeta. Kom därför och bli botade på dem och inte på sabbaten." Då svarade Herren honom: "Ni hycklare! Löser inte varenda en av er på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban och leder bort och vattnar den? Men denna kvinna, en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år, borde hon inte få bli löst från sin boja på sabbaten?" Vid de orden skämdes alla hans motståndare, men allt folket jublade över alla underbara gärningar som han utförde.” (Lukas 13:10-17)
Kvinnan är redan ett Guds barn, hennes problem var inte hennes relation till Gud, Jesus säger att hon är ”en Abrahams dotter”. Det sade han bara om dem som hade Abrahams tro.
Svårt sjuka människor som också är troende är också ett starkt vittnesbörd om hur tron kan bära i de största lidanden. Hon hade inte blivit bitter på Gud och gett upp i förtvivlan, trots smärtan och obehaget med sjukdomen.
Jag talade för några år sedan med en kvinna som sade att hon hatade Gud och Jesus för den obotliga sjukdom hon hade. Gud hade fått sin chans sade hon. Hon hade bett om helande. Men inget helande kom. Därför ville hon inte vara kristen längre.
Men Gud är inte skyldig människan något. Ibland helar Gud, ibland inte. Men livet med Gud handlar inte om en extra bonus i detta livet, utan om något mycket större, gemenskapen med Gud, förlåtelsen, friden och löftet om evigt liv.
Hur ska man då förstå det när det står att hon ” hade haft en sjukdomsande i arton år”, Jesus säger: ” denna kvinna, en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år.”
Man ska inte förstå det så att detta med onda andar bara var ett sätt att beskriva sjukdom med den tidens språk. Lukas som skriver var läkare, och han ställde diagnos. Ibland talar han om andar, men oftast inte.
Uppenbarligen var onda andemakter involverade, trots att hon var ett Guds barn. Sjukdom och död kom in i världen som ett resultat av den första människans synd och satans frestelse. Och när Jesus en dag skall upprätta världen så kommer sjukdom inte att finnas mer.
Man kan inte heller säga att hon, som ett Abrahams barn, var utelämnad åt den onde i sin sjukdom. Inte ens den ondes aktiviteter når utanför Guds hand.
Paulus berättar ” för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig.” (2Kor. 12:7)
Paulus krämpa var en satans ängel som plågade honom, en törntagg, kanske en sjukdom eller något annat. Ändå skedde detta inte utanför Guds försyn, för knappast ligger det i satans intresse att vi inte ska förhäva oss. Satan vill ju att vi ska förhäva oss, men Gud tillät Paulus törntagg, en satans ängel. På samma sätt kan man inte klandra den sjuke för sjukdomen.
