Jesus säger idag:
”Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga?” (Matt. 7:1 - 3)
Om min fru eller någon påminner mig om att kamma håret, att dra upp gylfen, innan jag åker till kyrkan, så är det inte ett uttryck för förakt, kritikanda, fördömande, utan omtanke och omsorg.
Men vad har jag för glädje av att någon vill tala om för mig att jag har en flisa i öga? Har jag en flisa i öga, så lär jag ju veta om det. Det gör ont i ögat och man ser grumligt. Den tid min nästa ägnar åt att påpeka att jag har en flisa i ögat, kunde han ju hjälpa mig att få bort den. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att få bort en flisa i ögat på egen hand. Om han ska tjata om min flisa, så påminner han mig bara om vad jag redan vet. Han kanske mår bra av det, men jag mår inget bättre av hans anmärkningar.
Enligt Skriften ska vi inte döma på ett överkritiskt sätt. Det enda skälet till att vi förmanar en broder eller syster, eller uppmärksammar ett problem, får vara vår vilja till att hjälpa tillrätta. Om personen redan är medveten om problemet och också ångrar sig, så får man inte frossa i andras olycka. Skriften säger: ”Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder.” (1Petr. 4:8)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar