Förlåtelsens inre mening

”Vem är en Gud som du, som förlåter missgärning”

Vi tänker lätt i det mänskliga på förlåtelse som detta att man vänder sitt ansikte från något som någon gjort mot oss. En uppslagsbok definierar det: ”att ge upp rätten till vedergällning gentemot något som förorättat oss”. Den gudomliga förlåtelsen har en större innebörd. Gud inte bara vände bort sitt ansikte från vår synd. Han lyfte upp vår synd, och placerade den på Kristus, som bar den, Guds Lamm tar bort hela världens synd genom att ta den på sig upp på korset, han stapplade under syndens tunga börda när han bar korset. När syndens börda lyfts upp på korset, så lyfts den från våra axlar. I Kristus är vi fria.

Mika förklarar det: han ”tillräknar [inte] överträdelse för kvarlevan av sin arvedel.”

Det översätts ibland: ”han passerar förbi. ”. Det enda sätt Gud kan göra det är genom blodet. I Egypten passerade Gud förbi de hus som bestrukits med påskalammets blod.

Skriften säger:

”Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. ” (1Joh.1:7)

”Jesus Kristus…älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod ” (Uppb. 1:5)