Hur kan vi närma oss Gud?

Profeten Daniel ber:

”det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner.” (Daniel 9:18)

Här kommer vi till textens hjärta. Det är i samma ordalag aposteln Paulus talar när han säger:

”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.” (Ef. 2:8 - 9)

Det enda vi kan hänvisa till inför Gud är hans nåd och barmhärtighet, inte vår rättfärdighet, inte våra gärningar. Och den nåden visade Gud till oss ovärdiga syndare, när han sände sin enfödde Son att ta alla våra synder på sig själv och bära dem hela vägen till korset för att straffas för dem och så sona vår synd och betala vår skuld.

 Genom Kristus kan vi komma inför Gud, i vördnad, men också med glädje och frimodighet som Hebreerbrevets författare säger:

”Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som han har öppnat för oss genom förlåten, det vill säga sitt kött. Vi har en stor präst över Guds hus. Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten.” (Hebr. 10:19 - 22)

Genom Jesus Kristus vet vi att vi har en nådig Gud. Hans blod renar oss från all synd.

Ytlighetens "evangelium"

Det sorgliga med vinnaren och de flesta låtar som kom fram på melodifestivalen, är hur ytligheten nästan blivit evangelium för världens människor. Är det inte pinsamt att sjunga att folk kommer att tycka om mig när jag blir populär, och att det är först då man får vad man ville ha.

"My body wants you girl

I'll get you when I'm popular

I put my hands up in the light

You see me dancing for my life

I will be popular, I will be popular

I'm gonna get there, popular

Spread the news I'm gonna take the fight

For the spotlight, day and night

I can take this to the number one

Be someone, before you're gone"

Tydligen inte. Det är ju sanningen för dessa. Men varför vill de inte ha något mer? Det är ju inte helt obekant att popularitet och kändisskap snarare än att det berikar livet skapar en känsla av tomhet. Den världsberömda popartisten Cliff Richard skrev:

"It was a few years into my show-business career when I first sensed a sort of incompleteness. I don’t know how else to put it. It was as though there was something more to life despite the fact that I had so much going for me. Certainly as much fame, fortune and popularity as any one person could handle. The girls screamed, hits came regularly, accountants were employed to cope with the income, but despite all that, it didn’t add up to satisfaction. When I went home and took off the public ‘mask,’ which I guess we all wear some of the time, I still had to live with the real me. And, although I don’t suppose I was any worse—or any better, come to that—than the next person, I knew that success, fans and money were no compensation for being restless deep within me.

It was a few years later before I really understood the reason for this restlessness and literally for years I kept up a barrage of questions and argument. Looking back, I’m grateful that there were those around me who could not only answer, but who were able to put God’s love into practice. Actions always speak louder than words, and somehow I saw in their lives what was patiently and repeatedly explained to me. ‘For God so loved the world that He gave His one and only Son, that whoever believes in Him shall not perish but have eternal life.’ (John 3:16)"

Här är hela storyn:

http://www.powertochange.ie/changed/cliff_richard.html

Och här är Siewert Öholms tänkvärda analys av melodifestivalen:

http://www.expressen.se/debatt/1.2360455/siewert-oholm-melodifestivalen-ar-ingen-public-service

Kohandla eller be om nåd

Profeten Daniel ber:

”Böj, min Gud, ditt öra till oss och hör. Öppna dina ögon och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner. O Herre, hör, Herre, förlåt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan att dröja - för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn." (Daniel 9)

När jag var liten så bad jag ibland till Gud att om han gjorde något, eller hjälpte mig med något, så lovade jag att jag minsann skulle bli en bättre människa. Det är inte den fromma människans bön till Gud. Det visar bara att det bor en farisé också i ett litet barn.

När vi kommer inför Gud, så kan vi inte kohandla med honom, om varken något nuvarande eller något framtida gott från vår sida. Vi är inte värdiga inför Gud i kraft av vår egen lydnad. Det enda vi kan hänvisa till inför Gud är hans barmhärtighet.

Det berättas om att en mor en gång kom till Napoleon för att be honom benåda hennes son. Kejsaren svarade henne att mannen begått ett svårt brott två gånger och att rättvisan fodrade dödsstraff.

-         ”Men jag kräver inte rättvisa” förklarade modern, ”jag ber om barmhärtighet”.

-         ”Men din son förtjänar inte barmhärtighet”, svarade Napoleon.

-         ”Kejsare, ” grät modern, ”det skulle inte vara barmhärtighet om den kunde förtjänas, och det är bara barmhärtighet jag ber om”

-         ”Låt gå”, sade Napoleon, ”jag ska visa barmhärtighet”. Och så benådade han kvinnans son.

Daniel ber:

”det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner.”

Till Guds ära

”Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga. Men Herre, för all din rättfärdighets skull, vänd din vrede och förbittring från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. På grund av våra synder och våra fäders missgärningar har Jerusalem och ditt folk blivit till smälek för alla som bor omkring oss. Hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom för Herrens skull.” (Dan. 9:15 - 17)

Daniels bön till Gud hänvisar endast till Guds ära och härlighet. Han säger inte, vi behöver staden och landet, vi har sonat våra brott, det är inte så illa med oss längre. Nej, han säger att landet borde befrias för Herrens skull.

”låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom för Herrens skull.”

Nu har landet på grund av våra och våra fäders missgärningar blivit till smälek för de omgivande folken. För Guds ära borde landet bli upprättat.

Hur ofta drivs vi inte att be först när vi har ett eget personligt behov. Vi behöver hjälp med det och detta, det skulle bli så bättre för oss om församlingen välsignas såhär eller såhär? Jesus lär oss att be till Gud: ”Helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike, låt din vilja ske på jorden såsom den sker i himlen.” Borde inte vi be: ”Himmelske Fader, förhärliga ditt namn genom mig, genom vår församling, i vårt land och i vår stad”?  Borde vi inte mer be om Guds ära?

Daniels bön sträcker sig från vers 4 till vers 19. 19 gånger hänvisar han till Gud och bara 11 gånger till människan. Målet för hans bön är att Gud förhärligas. Han bad inte för sig själv, utan för Guds ära.

Här finns ödmjukhet och en betoning på Guds ära. Vi möter här ett förkrossat hjärta som böjer sig inför Gud i lovprisning och tillbedjan inför Hans härlighet.

I vissa väckelsekristna kretsar, speciellt de karismatiska, så talar man om Gud som om han finns tillhands enbart för vår skull, när det i själva verket är så att vi finns här för hans skull. Daniel ber inte att Gud ska agera för att bäst ”möta med våra behov”, utan han ber att Herren skall agera för sin ära.

Han ber

”Böj, min Gud, ditt öra till oss och hör. Öppna dina ögon och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner. O Herre, hör, Herre, förlåt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan att dröja - för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn."

Gud har visat att han är trofast

”Och nu, Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och så gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag: Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga.” (Daniel 9: 15)

Daniels bön grundas på den stora nådehandling Gud visade Israel när han förde folket ut ur Egypten. När Gud gjorde detta så gjorde han sig ett namn, som är detsamma idag. 

Han har talat om för Moses att Herren är Jag är, Jahve. Men inte bara rent språkligt. Genom att Gud gjorde något som skilde Israels folk från andra folk, så visade han att namnet betyder att han är förbundets Gud, som håller sina löften. Man talar om att en vara är pålitligt om den har ett gott varumärke. Israels Gud, vår Gud, är trofast, han håller sina löften, det vet vi för att han förde sitt folk Israel ut ur Egypten.

Vad är ånger?

”Och nu, Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och så gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag: Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga.” (Dan. 9: 15)  

Ånger är inte bara att kasta ur sig ett snabbt förlåt, eller ursäkta, när man gjort något dumt, ånger är en hjärtats inställning. Det är en smärta inför Gud, för att man syndat.

Innan Daniel träder fram inför Guds ansikte har han fastat, sotat ner sig i aska, för att understryka sin ovärdighet, och begrundat Guds Ord i Jeremiarullen. Gud är helig, han är ingen låtsaskompis eller någon man tar fram ur fickan när man känner för det.

Vi behöver inte vara rädda för Gud, för att vi vet att han är nådig för Kristi skull. Men vi skall nalkas Gud i vördnad och fruktan. Vilken vördnad visar vi Gud om vi ber slarvigt, ägnar några minuter, om ens det, om dagen för att gäspa oss igenom en bön, om vi sover under predikan eller inte är andäktig eller uppmärksam under gudstjänstens läsningar, böner, lovsånger och psalmer? Är det konstigt att Gud inte hör våra böner? Jakob säger:

”Ni ber men får inget, därför att ni ber illa.” (Jak. 4:3)

Tonåringar, framförallt tjejer, förbereder sig kanske en timme för att träffa kompisar eller gå ut. Hur förberedd är jag och hur mycket tid avdelar jag för Gud? Gud är helig. Låt oss inte glömma det.

Hur är det med vår ånger? Aposteln Paulus säger:

”Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död.” (2Kor 7:10)

Ånger är framförallt sorg, att jag är uppriktigt ledsen över att jag kränkt Gud. Syndabekännelse föds i hjärtat som en frukt av denna ånger. Men bekännelsen och ångern är inte till för Gud, utan för oss. När vi bekänner vår synd så erkänner vi : ”Jag är gjort fel, jag är utan ursäkt.”

Syftet med bekännelsen är inte att skaffa bort straffet. Tvärtom, när vi bekänner så erkänner vi att vi förtjänar straff. Någon har sagt att ”synd är vårt sätt att tillfredsställa våra behov i världen, utan Gud.”’

Men när vi kommer inför Gud i bekännelse och bön, så erkänner vi vårt behov av Gud.

”Och nu, Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och så gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag: Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga.” (v. 15)

Vi

Intressant är att vi inte lär känna Daniel som en ogudaktig människa. Vi kan inte se att han begår någon uppseendeväckande synd, han ber till Gud dagligen och levde fromt. Men när han vänder sig till Gud, så ber han i  ”vi-form” och även när han talar om återvändandet till landet, trots att Daniel förmodligen inte levde för tillräckligt länge för att uppleva återvändandet.

Daniel upplever sig själv kollektivt med folket, precis som Jesaja gjorde när han med skam sade:

”Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, HERREN Sebaot."  (Jes. 6: 5)

Här saknas dagens individualism där det enda intressanta är hur jag upplever och hur jag känner. Daniel tar med sig hela folkets synd inför Gud.

”Och nu, Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och så gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag: Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga.” (Dan. 9: 15)