Ursäkter och konsekvenser

"Om någon kom till en sädesskyl som skulle ge tjugo mått, gav den endast tio, om någon kom till vinpressen för att ösa upp femtio kärl, gav den endast tjugo. Jag slog er med sot och rost och alla era händers verk med hagel, och ändå vände ni er inte till mig, säger Herren." (Haggai 2:17,18)

 Det var en hård men nödvändig läxa, en som vi var och en måste lära oss förr eller senare. Gud är inte nöjd med andra platsen i våra hjärtan. Han förväntar sig mer än ljumma rester av oss. Han är Skaparen. Han är alla kungars Kung och alla herrars Herre. Gud uppskattar inte heller våra ursäkter. De roar honom inte och de fungerar inte. 

Judarna på Haggais tid trodde att de hade en ursäkt. De hade levt i exil i många år. De hade förlorat sina hem och sin egendom. Men nu hade de återvänt hem och det var dags att börja återuppbyggandet. De behövde reparera sina hem. De behövde fylla förråden med vin och säd och se till att boskapshjordarna växte. De tyckte att Herrens hus kunde vänta. 

Deras "mitt hus först-attityd" stod hindrande i vägen för att Gud skulle kunna välsigna dem. De led förluster därför att Herren slog ner deras ansträngningar med sot, rost och hagel. Människorna kom med lama ursäkter för sin brist på intresse för att ställa Guds hus i ordning och Gud gjorde vad som var nödvändigt. Eftersom de inte vände sig till honom och ärade honom undanhöll han dem sin välsignelse. Vad har vi att lära av det? 

Desto mer vi med stolthet arbetar för vår egen vinning, ju mindre kommer vi att ha. Ju mer vi arbetar för Herren som hans ödmjuka tjänare, desto mer kommer vi att ha. Gör inte också vi oss skyldiga till att ge Herren ljumma rester? Vi är hela tiden upptagna med något, men hur mycket av tiden ägnar vi åt att tjäna Herren? Vi lägger vår gåva i kollekten men hur mycket behåller vi för oss själva? Våra tankar är alltid sysselsatta, men med vad? Fylls de av funderingar kring investeringar, hus, bilar, skotrar och motorcyklar? Kläder och andra saker? Resor och avkoppling? 

Låt oss vända oss till Herren med en syndabekännelse på våra läppar. Låt oss tro Guds löfte om förlåtelse i Kristus. Låt oss ge vår Herre den förnämsta hedersplatsen i våra hjärtan och liv. Det förtjänar han. Han har gett oss syndare som inte förtjänade det den första platsen hos sig då han lät sin egen Son dö för att frälsa oss och göra oss till sina egna genom tron. 

Bön: Herren, hjälp mig så att det i mig inte finns några fler ursäkter för att smita undan din vilja, utan i stället ett tacksamhetens och kärlekens gensvar på din oförtjänta kärlek till mig i Kristus.