En hunger som vanlig mat inte kan mätta

"All människans möda är för hennes mun, och likväl bliver hennes hunger inte mättad."  Predikaren 6:7

Begäret efter föda är ett av människans grundbehov. Vi kan nästan inte lämna bort en enda måltid. Gör vi det, får vi en så glupande hunger, att vi bara tänker på mat. Begäran efter näring är också den grundläggande orsaken till att vi mänskor arbetar. Utan arbete förtjänar vi inga pengar och måste hungra. Och detta begär blir, så länge vi lever på jorden, aldrig fullt tillfredsställt. Efter en riklig måltid är vi visserligen mätta; men efter en kort tid är vi hungriga igen.

Det finns emellertid inom oss ytterligare ett behov som vi vill tillfredsställa; själens hunger. Gud har själv väckt detta behov: Han har skrivit in sina bud i våra hjärtan. Vår förvissning om att vi inte har tillfredsställt detta behov, driver oss att söka Gud. I vår tid prövar människorna alla tänkbara

möjligheter för att stilla sina behov: De försöker med östliga religioner, esoterik eller annat som människorna kan komma på. Själens hunger kan emellertid endast den stilla, som säger "Jag är livets bröd" (Johannes 6:35). Eftersom Jesus Kristus har förlossat oss genom sin död på korset, får vi genom honom förlåtelse för vår skuld och ett evigt liv. Guds förlåtelse ger vårt samvete, som anklagar oss för vår synd, lugn och ro. Endast på detta sätt kan vår själs hunger stillas.
Låt oss bedja:

Käre Herre Jesus Kristus, vi tackar dig för att du är livets bröd. Du har stillat våra själars trängtan efter förlåtelse och frid. Amen.

(Övers. från tyskan av Marianne Giger)