Er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder.

Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra. Ef. 2:1-3

Paulus påminner dem om hur det var innan de kom till tro. Det livet höll man kanske för naturligt. "Så lever ju alla". Ordet överträdelse handlar i grekiskan om att kliva iväg i fel riktning, att avvika. Man tappar riktningen, man irrar bort från den rätta vägen. Man kanske ser Gud genom skapelsen, men bryr sig inte om vad tron på Gud förpliktar oss till, man ser felen i livet men tänker inte på att de innebär att man kommer i konflikt med Gud. Eller så ser man dem och försöker täcka över med bättre handlingar.

Synd betyder att missa målet. Guds mål med att skapa människan var att hon skulle leva till hans ära i tillbedjan och lydnad. Känns inte det som det naturligaste i livet, det som livet var ämnat för, så har man missat målet. Man kanske tycker att andra saker är viktigare mål med livet, då har man definitivt missat målet. Man ser inte målet för att man inte har syn, en död kan inte heller se. Synd är också att
bryta mot Guds lag.

Det är ofta svårt för nutidsmänniskan att erkänna att hon är en syndare. "Man är en syndare om man syndar", säger man, "och jag betalar ju min skatt, älskar mina barn och min fru, jag stjäl i alla fall inte och jag ger en slant till Röda korset då och då." "Man är syndare om man syndar", säger man, "och det gör inte jag, inte så mycket i alla fall."

Men det är tvärtom, man syndar för att man är syndare. Och om vi ser tillbaka på definitionen av synd; att ha missat målet med våra liv, ser vi att vi alla syndat. Vi gick inte Guds väg, utan vår egen väg.

Se ej på mig, se ej på mig, Se på din Son, o Gud! Se på hans sår, och se mig an I hans försoningsskrud! Ty om du ser mig utom den, Så finns ej hopp för mig, Då kan jag ej bestå en dag, Ett ögonblick för dig.

Se ej på mig, se på din Son, Ty jag är svart i grund. Jag vikit av från dina bud Och brutit ditt förbund. Min bättre eller sämre stund Är lika inför dig, Ty varje stund jag syndig är. O Gud, se ej på mig!

Ack nej, se bort, se bort från mig Och se på honom blott, Uti vars död och dyra blod Du full betalning fått! Han är nu min rättfärdighet, Min helighet, mitt allt, Ty allt han gottgjort har för
mig, Ja, mer än tusenfalt.