Kung Salomo levde sitt liv sorglöst i materiellt välstånd. Men han visste mycket väl att rikedom är förgänglig och att det slutligen inte ens av det flitigaste arbete blir något kvar - som när någon vill fånga vinden, så flyktigt är allting för människan. Också detta förmedlar Salomo: Det finns outsägligt lidande och orättvisa i så hög grad i denna värld, att det vore bättre att aldrig ha blivit född. En del människor brukar jämföra sig med den hårt prövade Job och den ensamme profeten Elia. Då är frågan förståelig: Har livet överhuvudtaget någon mening?
Om det inte finns något mer än det vi bygger upp och det vi bär med eller inom oss, då vore det verkligen värdelöst för
På så sätt får all ansträngning sin lön. Nu är det inte längre ett slitgöra att till varje pris nå så mycket livskvalitet som möjligt. Om en sådan livsinställning säger Salomo att man med båda händerna fulla skaffar fram nonsens (med möda och jagande efter vind). Nej, istället kan den som förtröstar på sin Frälsare Jesus Kristus och det utlovade himmelska målet forma sitt privatliv och yrkesliv därefter och möta allt med frid i hjärtat. Frukterna av tron som är varaktigt goda blir då också till välsignelse för andra. Kristna vet: Det bästa återstår!
Vi ber:
Herre, hjälp oss att leva härefter. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar