Både människor och djur räddar du, HERRE. Ps. 36:6
I Luthers förklaring till den första artikeln av den apostoliska trosbekännelsen läser vi: "Jag tror att Gud har skapat mig och alla varelser, att Han har givit mig min kropp och själ, ögon, öron och alla mina lemmar, förnuft och alla sinnen och att han ännu håller det vid makt."
Den här delen "och att han ännu håller det vid makt" är intressant. Vissa religioner lär att "Gud" har skapat hela universum och allting däri och sedan på något sätt tog ett steg bakåt och lämnade världen åt sitt öde för att sköta sig själv. Den här teorin säger mer eller mindre att Gud satte naturlagarna i rörelse och lutade sig bakåt. Och sedan, många miljoner år senare, har världen blivit vad den är nu alldeles av sig själv.
Men från den heliga Skrift lär vi att Gud inte alls har avlägsnat sig från Sin skapelse. Istället är han en nådefull och älskande Gud som är aktiv varje minut, både dag och
natt och uppehåller världen och alla varelser. Han är så nära var och en av hans skapade varelser, speciellt människorna, att han känner var och en av oss vid namn och t.o.m. håren på våra huvuden är räknade.(Matt. 10:30).
Hur skulle det kunna vara på annat sätt? Gud älskar oss så mycket och är så involverad med oss att Han kom för att dö för oss.Och när Han nu har tagit hand om våra andliga behov på det här viset, skulle han då inte ta hand om hans fallna skapelses fysiska behov
Bön: Käre himmelske Fader, vi vet att den här världen utan Dig inte skulle kunna existera ett enda ögonblick. Vi vill be Dig att nådefullt fortsätta styra världen med din allmakt. För Din käre Son Jesus skull. Amen.
"[Gud] tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör." Apg. 10:35
"Gå bort från mig! Låt mig vara ifred! Jag vill inte ha något med dig att göra!" Har du någonsin fått mottaga sådana barska ord? Bortstötande är svårt att acceptera och handskas med. Ingen uppskattar att förskjutas som värdelös.
Tänk dig om sådana ord skulle komma från Gud själv. Tänk dig att Gud säger till dig och mig: Jag vill inte ha någonting med er att göra! Vad skrämmande! Så fruktansvärt! Ändå är det precis vad vi förtjänar på grund av vår synd.Om det inte
vore för Guds nåd som visades för oss i Jesus, skulle vi förskjutas som värdelösa.
Gud accepterar dig och mig, fast vi är syndare, bara på grund av Jesus Kristus och vad han har gjort för oss. Han levde ett perfekt liv i vårt ställe; han tog vår synd och världens synd med sig till korset; han förtjänade en full och komplett benådning. Sedan steg han upp från döden för att garantera oss att skulden är betald. Dessa värdefulla sanningar är de riktiga byggstenarna i vår tro.
Gud accepterar dig som sitt egna barn genom tron på Jesus. Vilken kärlek! Vilken nåd! Vilken tröst! Vilken skillnad det gör för ditt liv nu och i framtiden!
Omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni är själva vittnen om detta. Luk. 24:47-48
Vad är ditt jobb? Att klippa gräsmattan, ta ut soporna? Försörja familjen så att räkningarna blir betalda? Städa ditt rum, diska, laga maten? En funktionell familj är en där varje medlem vet sina ansvarsområden och gör dem.
Som en medlem av Kristi familj har vi också ansvarsområden. Eller kanske skulle vi kalla dem privilegier. De är ansträngningar som vi gör villigt, som ett tacksamt gensvar för vad Frälsaren har gjort för vår frälsning.
Naturligtvis täcker sådana handlingar hela våra liv. Vi vill att allt i ord och gärningar ska göras till hans ära. Men ett privilegium står över alla andra, och det är jobbet som den uppståndne Frälsaren har gett oss: att vara vittnen. Vi som har sett hans kors och tomma grav berättar för andra. Vi delar de goda nyheterna om förlåtelse för synder med de behövande.
På jobbet? Kanske kan jag inte bli en pastor eller en lärare. Kanske kan jag inte åka till avlägsna kontinenter eller flytta till växande områden i vårt land. Men jag kan fortfarande vittna. Jag kan prata med barnet i mitt knä, grannen på gatan, kollegan på jobbet om den Jesus som älskar dem. Jag kan be för och skänka pengar till spridandet av evangelium genom min församling och mitt samfund. På jobbet? Det stämmer, Herre, med de goda nyheterna som du har fört till mig och med en önskan du har gett mig att dela det.
Herre, berör mig, använd mig, välsigna mig. Amen.
"Om någon kom till en sädesskyl som skulle ge tjugo mått, gav den endast tio, om någon kom till vinpressen för att ösa upp femtio kärl, gav den endast tjugo. Jag slog er med sot och rost och alla era händers verk med hagel, och ändå vände ni er inte till mig, säger Herren." (Haggai 2:17,18)
Det var en hård men nödvändig läxa, en som vi var och en måste lära oss förr eller senare. Gud är inte nöjd med andra platsen i våra hjärtan. Han förväntar sig mer än ljumma rester av oss. Han är Skaparen. Han är alla kungars Kung och alla herrars Herre. Gud uppskattar inte heller våra ursäkter. De roar honom inte och de fungerar inte.
Judarna på Haggais tid trodde att de hade en ursäkt. De hade levt i exil i många år. De hade förlorat sina hem och sin egendom. Men nu hade de återvänt hem och det var dags att börja återuppbyggandet. De behövde reparera sina hem. De behövde fylla förråden med vin och säd och se till att boskapshjordarna växte. De tyckte att Herrens hus kunde vänta.
Deras "mitt hus först-attityd" stod hindrande i vägen för att Gud skulle kunna välsigna dem. De led förluster därför att Herren slog ner deras ansträngningar med sot, rost och hagel. Människorna kom med lama ursäkter för sin brist på intresse för att ställa Guds hus i ordning och Gud gjorde vad som var nödvändigt. Eftersom de inte vände sig till honom och ärade honom undanhöll han dem sin välsignelse. Vad har vi att lära av det?
Desto mer vi med stolthet arbetar för vår egen vinning, ju mindre kommer vi att ha. Ju mer vi arbetar för Herren som hans ödmjuka tjänare, desto mer kommer vi att ha. Gör inte också vi oss skyldiga till att ge Herren ljumma rester? Vi är hela tiden upptagna med något, men hur mycket av tiden ägnar vi åt att tjäna Herren? Vi lägger vår gåva i kollekten men hur mycket behåller vi för oss själva? Våra tankar är alltid sysselsatta, men med vad? Fylls de av funderingar kring investeringar, hus, bilar, skotrar och motorcyklar? Kläder och andra saker? Resor och avkoppling?
Låt oss vända oss till Herren med en syndabekännelse på våra läppar. Låt oss tro Guds löfte om förlåtelse i Kristus. Låt oss ge vår Herre den förnämsta hedersplatsen i våra hjärtan och liv. Det förtjänar han. Han har gett oss syndare som inte förtjänade det den första platsen hos sig då han lät sin egen Son dö för att frälsa oss och göra oss till sina egna genom tron.
Bön: Herren, hjälp mig så att det i mig inte finns några fler ursäkter för att smita undan din vilja, utan i stället ett tacksamhetens och kärlekens gensvar på din oförtjänta kärlek till mig i Kristus.
"Då kom den en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: ”Tig! Var tyst!” Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. Han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?” Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: ”Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?” Mark 4:37-41
Lärjungarna var rädda och frågade vad för sorts man Jesus måste vara. Svaret på deras fråga hittar vi i psalm 107,
speciellt verserna 23-25: ”De som for ut på havet med skepp och drev handel på stora vatten, de såg Herrens gärningar och hans under i havens djup. Han talade, och en stormvind uppstod så att havets vågor gick höga.”
Vi ser att det är Gud som befaller vinden och vågorna och de lyder. Psalmen går vidare till att kommentera hur skräckslagna männen skulle vara, och att när de ropade till Gud, skulle han lugna sjön. Om lärjungarna kommit ihåg psalmen den gången skulle de ha känt igen sig själva som männen som far ut på havet med skepp.
Det faktum att Kristus Jesus kontrollerar naturen är en tröst för oss, vad behöver vi frukta om vi är i Kristus? Inget kommer att hända oss annat än hans goda och nådiga vilja. Amen.
Bön: Herre Jesus, du kontrollerar allt. Stilla vår oro för naturens hotande krafter runt oss. Hjälp oss att vandra i den förtröstan som kommer från att veta att vi har frid med Gud på grund av ditt heliga offer. Amen.
"utan har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar hans ord dag och natt." Ps 1:2
Bibeln uppenbarar två stora läror för oss. Den ena är lagen och den andra evangeliet. Lagen är alltid lag och evangeliet är alltid evangelium. Dessa två ska aldrig blandas samman och inte heller förväxlas. Likväl bör vi vara klara över att Bibeln använder uttrycket "Herrens undervisning" inte bara för att beskriva läran om lagen, utan i en bredare betydelse för att peka på bägge lärorna, det vill säga hela Guds Ord.
Det är vad Herrens undervisning i psalmen ovanför refererar till. Guds Ord är den enda grunden till sann glädje här i världen, och det får människor erfara när de finner glädje i Guds Ord.
Vad är då grunden till att människor ändå så sällan söker glädje och lycka just i detta Herrens Ord medan vi ännu lever i tåredalen? Varför sökte t.ex. den förlorade sonen lyckan i att slösa bort arvet i ett land långt borta, där han kunde leva obemärkt utan Ordets påverkan. Varför sökte han glädje i ett vilt liv bland horor?
Sökandet efter lycka medförde att han till slut hamnade som vakt åt grisarna. Varför är det så att Bibeln, Herrens undervisning, också bland kristna mer och mer är på väg att bli en låst bok? Varför begränsar många sin läsning till att bara gälla världsliga romaner och tidningar? Det kan hända att denna litteratur är god, men för dessa människor kan det gå månader utan att de en enda gång öppnar Herrens undervisning.
Det finns en orsak till detta. Bibelläsning är något vi inte har lust till av naturen. Människohjärtat är ont av naturen och
lever i fiendskap med Gud. Därför reagerar människohjärtat på samma sätt också mot Guds Ord och finner ingen lust och glädje i det. På detta sätt förhindrar synden i oss att ta del av denna glädje.
Gud kallar på oss så milt för att övertala oss till att vända oss till hans Ord och ha vår glädjekälla där. Han påminner oss om att hans Ord kan ge oss visshet om frälsning. Det ger oss Kristi rättfärdighet, täcker över våra synder och fyller oss med en innerlig glädje. Det ger oss en underbar kunskap som gör oss mycket gladare än om vi skulle få dyrbara gåvor. Hans Ord är sötare än honung. Detta vill Gud säga oss är: "Syndare kom och ta för dig av denna skatt ofta. Ta dig ett stycke av denna goda honungskaka och ät. Låt själen din få glädje sig i mitt Ord. Det vill jag ge dig för tid och evighet"
Himmelske Far! Lär mig att älska ditt heliga Ord och möta min Frälsare här. Amen.
Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? Gal. 3:3
Det är verkligen förvånansvärt hur många människor missförstår kristen tro. Även kristna själva hamnar i fällan när de tror att de måste göra något för att bli frälsta. De är fasta i det här sättet att tänka även om det bara gäller en liten sak, så som att de inte skulle vara frälsta förrän de har överlämnat sitt liv åt Kristus, bett en särskild bön eller tagit ett visst beslut. Alla dessa saker är gärningar i köttet, och därför fördömande.
Sanningen är att vår frälsning helt och hållet ligger i Guds händer. Det är han som har uppfyllt lagen i vårt ställe. Det är han som har försonat vår skuld. Det är han som för oss till tro och det är han som bevarar oss i tro. Han skapar och bevarar tron i oss genom nådemedlen, genom
evangeliets predikan och sakramenten. Detta är Guds sätt att verka för och i oss, inte vårt sätt att verka för Gud. Vår frälsning ligger fullständigt i Guds händer och därför får vi tillitsfullt vila i tron. Amen.
Bön:
Himmelska Fader, det finns så många frestelser i livet. En av de största frestelser är att tro att vi måste göra något för vår frälsning. Förlåt oss för denna dårskap, och bevara oss i tro så att vi må vara hos Dig i evighet. Amen.
Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar. Jak. 2:17
En eld som producerar varken värme eller ljus kan knappast kallas för eld. Den är värdelös. Och så är det också med oss. Om vår tro inte visar sig i gärningar är den värdelös. Gud säger t o m att den är död. Våra kristna syskon kan pejla vår tros hälsa genom gärningarna som vi frambringar. När vi vänder ryggen mot en broder eller syster som behöver hjälp, visar vi en sjuk tro. När vi knotar och klagar, visar vi att vår tro är svag. Och när vi håller oss borta från kyrkan och församlingen, måste vi inse att vår tro är döende.
Hur kan en svag tro bli styrkt? Vi kan be om en starkare tro, men starkare blir den först när vi brukar nådemedlen. Att dagligen gå tillbaka till vårt dop, genom syndabekännelsen och avlösningen börjar vi om på nytt. Att lyssna på Guds ord gör att vi växer till i kunskap om Gud, som vår tro baseras på. Att delta i Herrens måltid ger oss den mest intima erfarenhet som vi kan ha med Gud på jorden. Dessa saker är nådemedel genom vilka den helige Ande skapar, styrker och bevarar tron. Så som Luther skrev i sin förklaring till den tredje artikel av den apostoliska trosbekännelsen: "Den helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro." Må Gud ge dig en tro som flödar över i goda gärningar när den helige Ande styrker och bevarar din tro. Amen.
Bön: Helige Ande, välsigna oss genom dina dyrbara nådemedel så att vår tro frambringar ett överflöd av gärningar som är behagliga inför Dig. Amen.
Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och predikade i Judeens öken och sade: "Omvänd er, ty himmelriket är nära." Matt. 3:1, 2
När Adam och Eva syndade i Lustgården ångrade de sig inte, utan de sprang bort från Gud. Det var Gud som gick efter dem och förde dem till omvändelse. När Jesus Kristus gick här på jorden, sände Gud Johannes Döparen att predika
att människorna skulle ångra sina synder. Idag sänder Gud fortfarande sina tjänare att predika att vi skall ångra våra synder. Varför måste man ångra sig? Därför att himmelriket är nära och vi kommer inte att ha någon del i det om vi inte omvänder oss, d.v.s. ångrar våra synder och tror på förlåtelsen som Gud skänker oss av nåd. Av kärlek till oss i Kristus Jesus för Gud oss till omvändelse så att vi kan få det eviga livet.
Bön:
Himmelske Fader, tack för att du har fört oss till omvändelse i Kristus. Amen.
"Om honom vittnar alla profeterna, att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn." Apg. 10:43
Gud förlåter syndare i Kristus. Den här sanningen tröstar dem som verkligen är ledsna för sina synder. Det tröstar dem som sörjer för att de har syndat mot sin älskade Gud och de som inser att de är hopplöst förlorade utan hans förlåtelse.
Jesus, genom vilken Gud förlåter synder, är ämnet för det Gamla Testamentets profeter. Kom ihåg Jesajas rena
evangelium: Han (Kristus) var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Jes. 53:5 Pekande på den kommande Frälsaren och förlåtelsen som skulle komma genom honom, skrev profeten Jeremia: "Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg." ( Jer. 31:34 ) Profeten Mika skrev ner ett Guds löfte om sin frälsning, ett löfte som använde ett mycket levande språk: "Han skall åter förbarma sig över oss och trampa på våra missgärningar.Du skall kasta alla deras synder i havets djup." ( Mika 7:19 ) Ingen tveksamhet! Genom århundraden var Guds löften där i Gamla testamentet. Nu är de fullbordade i Kristus.
Bär du på en börda av skuld över gamla synder, en börda som tynger ner dig med rädsla och ängslan? Kom ihåg, det finns förlåtelse i Kristus. Tycker du det är svårt att förlåta din make eller maka, en granne eller en kollega för någonting han eller hon sagt eller gjort som sårat dig? Kom ihåg, det finns förlåtelse i Kristus. Precis som Gud har förlåtit alla dina synder så gör han det möjligt för dig att förlåta andra. Förlåtelse i Kristus! Det betyder allt.
Detta är det ord som Gud sände till Israels folk, när han förkunnade frid genom Jesus Kristus, han som är allas Herre. Apg. 10:36
De är gifta men de bråkar som hund och katt. De är grannar med varandra men de pratar inte med varandra. Vid varje semesterfirande surnar två familjer till eftersom de inte kan komma överens.Det som händer i hemmets närhet händer också internationellt sett när länder sänder sina arméer i krig mot andra länder. Frågan om fred upphör aldrig.
Fred är ett sådan svårgripbar sak. Fred - vem vill inte ha det, vare sig det är i äktenskapet, en familj eller mellan länder. Önskan kanske är där men verkligheten är att det varken är och kommer aldrig bli perfekt fred på den här sidan himlen. Varför inte ? På grund av synden. Syndfulla
människor föraktar varandra, syndfulla människor sätter sina egna behov och begär framför andras. Verklig fred - finns någon sådan? Ja, det finns! Verklig fred är freden som existerar mellan Gud och hans folk. Tänk på det! Att ha fred med Gud - det är den ultimata välsignelsen! Att ha Gud som sin vän och inte fiende, att Gud ler mot oss och inte rynkar pannan i ilska, att Gud omfamnar oss och inte stöter bort oss - det är verklig fred.
Eftersom vi är syndare, kan vi inte göra någonting själva för att göra freden med Gud verklig. Men Kristus Jesus gjorde för oss vad vi aldrig kan göra själva; han inrättade fred genom att ta världens synd på sig själv och sen dö för dessa synder på Golgata kors. Han uppfyllde villkoren för fredsfördragen perfekt och skrev sedan under med sitt eget dyrbara blod.
Bara Jesus kunde göra detta eftersom han är "Herre över allt". Bara han kunde strida med Satan och vinna. Bara hans värdefulla blod kunde köpa förlåtelse för all synd. Bara hans härliga återuppståndelse kunde säkra seger över graven. Vilken stor välsignelse som är vår på grund av den här freden. I hans brev till romarna, beskriver Paulus det så här: "Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus." ( Rom 5:1 ) Vi lever inte i rädsla för Gud. Vi skälver inte inför synen av en grav! Återlöst ! Återställd! Förlåten! I fred med Gud! Det är goda nyheter!
Fikonträdet
blomstrar inte mer, och vinstocken ger ingen skörd.Olivträdets frukt
slår fel, och fälten ger ingen föda. Fåren rycks bort ur fållorna, och
ingen boskap finns i stallen. Men jag vill jubla i HERREN och glädja mig
i min frälsnings Gud. Hab. 3:17-18
"God morgon" sa mannen när han passerade en främling på trottoaren. Överraskande nog vände sig främlingen om och sa: "Jag har aldrig upplevt någon dålig morgon". Mannen svarade då: "Hoppas att du alltid får ha sådan tur." "Jag har faktiskt aldrig haft otur" sa främlingen. "Då hoppas jag att du alltid får vara lika lycklig" sa mannen. På det svarade främlingen: "Jag har aldrig varit olycklig".Det
finns antagligen få människor här i världen som skulle svara på samma
sätt som den mannen gjorde – och troligtvis ännu färre som skulle tro
att denna man talade sanning. Profeten Habakkuk däremot ser ut att vara
väldigt upprymd i vår andaktstext idag. Och han menar det han säger för
att han vet att han är i Herrens omsorg och att Herren har en mening med
allt.
I
denna bön har inte Habakkuk problem med att säga att oavsett vad som
sker kommer han att glädja sig i Herren. Den situation som Habakkuk
beskriver här är kanske den värsta folket på den gammaltestamentliga
tiden kunde drömma om att hamna i. Det var nästan omöjligt att överleva
utan fikon, druvor, oliver, korn och husdjur – det var ju detta de levde
av. Det var sådana situationer folk fruktade när det blev torka.
Bortsett från att bli tagna till fånga och dö i fiendens händer, kunde
de inte tänka sig något värre än precis något sådant. Även om Habakkuk
skulle hamna i ett sådant tillstånd säger han att han ändå skulle glädja
sig i Herren. Varför? Paulus ord i Romarbrevet kap. 8 ger oss svaret på
detta: "Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?" När Gud står vid vår sida blir det alltid råd. Vi kan vara upprörda ,
ja
det kan se helt hopplöst ut, men han som älskade oss så högt att han
sände sin Son för att dö för våra synder, kommer att ha omsorg om oss
och allt vi behöver.
Kanske kommer vi aldrig att hamna i
en så svår situation som den Habakkuk beskriver men någon gång är det
ont om pengar och kanske finns det ingen mat att sätta på bordet. Även i
sådana ögonblick kan vi glädja oss i Herren, vår Frälsare, som har
förlåtit oss allt och gett oss ett evigt liv i himmelen. Ingen kan
någonsin ta detta från oss och när vi äger det, äger vi allt – också en
försäkran om att han vill ta hand om oss på ett sätt som är mer än gott
nog medan vi befinner oss här på jorden.
Himmelske Far, du
har tagit dig an vårt allra största behov –nämligen behovet av
förlåtelse och frälsning i Jesus, vår Frälsare.Styrk oss och överbevisa
oss om att du vill ta dig an alla våra andra behov också. Hjälp oss att
vara glada under alla slags förhållanden. Amen.
Fikonträdet blomstrar inte mer, och vinstocken ger ingen skörd.Olivträdets frukt slår fel, och fälten ger ingen föda. Fåren rycks bort ur fållorna, och ingen boskap finns i stallen. Men jag vill jubla i HERREN och glädja mig i min frälsnings Gud. Hab. 3:17-18
"God morgon" sa mannen när han passerade en främling på trottoaren. Överraskande nog vände sig främlingen om och sa: "Jag har aldrig upplevt någon dålig morgon". Mannen svarade då: "Hoppas att du alltid får ha sådan tur." "Jag har faktiskt aldrig haft otur" sa främlingen. "Då hoppas jag att du alltid får vara lika lycklig" sa mannen. På det svarade främlingen: "Jag har aldrig varit olycklig".Det finns antagligen få människor här i världen som skulle svara på samma sätt som den mannen gjorde – och troligtvis ännu färre som skulle tro att denna man talade sanning. Profeten Habakkuk däremot ser ut att vara väldigt upprymd i vår andaktstext idag. Och han menar det han säger för att han vet att han är i Herrens omsorg och att Herren har en mening med allt.
I denna bön har inte Habakkuk problem med att säga att oavsett vad som sker kommer han att glädja sig i Herren. Den situation som Habakkuk beskriver här är kanske den värsta folket på den gammaltestamentliga tiden kunde drömma om att hamna i. Det var nästan omöjligt att överleva utan fikon, druvor, oliver, korn och husdjur – det var ju detta de levde av. Det var sådana situationer folk fruktade när det blev torka. Bortsett från att bli tagna till fånga och dö i fiendens händer, kunde de inte tänka sig något värre än precis något sådant. Även om Habakkuk skulle hamna i ett sådant tillstånd säger han att han ändå skulle glädja sig i Herren. Varför? Paulus ord i Romarbrevet kap. 8 ger oss svaret på detta: "Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?" När Gud står vid vår sida blir det alltid råd. Vi kan vara upprörda ,
ja det kan se helt hopplöst ut, men han som älskade oss så högt att han sände sin Son för att dö för våra synder, kommer att ha omsorg om oss och allt vi behöver.
Kanske kommer vi aldrig att hamna i en så svår situation som den Habakkuk beskriver men någon gång är det ont om pengar och kanske finns det ingen mat att sätta på bordet. Även i sådana ögonblick kan vi glädja oss i Herren, vår Frälsare, som har förlåtit oss allt och gett oss ett evigt liv i himmelen. Ingen kan någonsin ta detta från oss och när vi äger det, äger vi allt – också en försäkran om att han vill ta hand om oss på ett sätt som är mer än gott nog medan vi befinner oss här på jorden.
Himmelske Far, du har tagit dig an vårt allra största behov –nämligen behovet av förlåtelse och frälsning i Jesus, vår Frälsare.Styrk oss och överbevisa oss om att du vill ta dig an alla våra andra behov också. Hjälp oss att vara glada under alla slags förhållanden. Amen.
[Jesus Kristus] har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, furstar och makter har blivit lagda under honom. (1 Petr 3:22)
Kristi himmelsfärdsdag, den fyrtionde dagen efter påsk. Det är den dag då vår uppståndne Frälsare vände åter till himlen och antog samma ära och majestät som han hade innan han kom till jorden. Jesu himmelsfärd utgör ännu ett bevis på att allt han gjorde för vår skull blev godkänt av Fadern i himlen, och den skedde för att vi skulle bli uppbyggda.
Vi kanske har en känsla av att Jesu verk var helt klart när han lidit, dött och uppstått igen, eller åtminstone när han hade stigit upp till himlen. Men så är det inte.
Skriften talar om många saker som Jesus fortsätter att göra för sitt folk även när han är i himlen. Vilken tröst det är att veta att Gud "satte honom på sin högra sida i himlen . . . och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen" (Ef 1:20,22). Vi, hans barn som tror på honom, är
församlingen. Än idag regerar Jesus och styr allt till församlingens bästa. Vi litar på att alla ondskans makter inte kan fördärva Guds församling. Vi finner tröst i att veta att han ser vad vi har att kämpa med i våra liv och i församlingen. Kristus leder och uppehåller oss alla dagar genom sin allmakt.
Vi vet också att Kristus "sitter på Guds högra sida och ber för oss" (Rom 8:34). När vi är rädda på grund av vår syndaskuld ljuder från himlen den goda nyheten att Jesus alltid är i tjänst för att föra vår talan inför vår himmelske Fader. Han kan föra vår talan på grund av sitt lidande och sin död. Genom tron har allt som Jesus har gjort för oss kommit oss till godo.
Innan Jesus for upp till himlen tröstade han sina lärjungar med ett härligt löfte: "I min Faders hus finns många rum . . . jag går bort för att bereda plats åt er . . . jag skall komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är" (Joh 14:2,3). Det är en välsignelse att veta att han har en plats som är förberedd för oss och att han lovar att komma tillbaka för att hämta oss hem till sig i evig salighet.
Herre Kristus, din himmelsfärd ger mig hopp om min himmelsfärd. Tack för ditt löfte att komma tillbaka och hämta mig till evig salighet hos dig. Amen.
HERREN … give dig frid. 4 Mos. 6:26
Hur kan vi beskriva denna frid som Gud ger oss? Här följer en liten historia som illustrerar Guds frid ganska bra. En konstnär blev ombedd att måla en bild med "frid" som tema. Konstnären målade ett dånande vattenfall och ett stort träd.
På en av grenarna, som hängde böjd över de rasande vattenmassorna och nästan nådde ner till vattenskummet, satt en gråsparv ganska stilla och ruvade i sitt bo. Den lilla fågeln satt lugnt där, även om det dånade starkt från fallet och det kunde vara fara och färde.
En sådan bild kan beskriva den frid som Gud ger oss. Som fågeln på bilden är vi också omgivna av faror och svårigheter. Mitt i livets kaos ger Gud oss frid. Vi har frid. Jesus försäkrar oss: "Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er ... Låt inte era hjärtan oroas" Vi har frid i vårt hjärta. Vi vet att den allsmäktige Guden älskar oss. Vi vet att de faror vi möter här i livet inte kan tillföra oss någon allvarlig skada. Vi vet att himmelens glädje ligger och väntar. Detta är friden, den varaktiga friden, som Gud ger.
Detta är inte en frid som kommer av sig själv. Vi var en gång Guds fiender – kämpade mot honom och allt han sa. Nu är våra synder borttvättade i Jesu blod. Den helige Ande har fört oss till tro och gett oss Kristus som vår Frälsare. Paulus sa så här: "Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus."
Det är också en annan sak med denna frid. Den är till var och en av oss. Genom hela den aronitiske välsignelsen används ordet "dig" flera gånger. Guds frid är inte bara till "dem" som en stor grupp människor. Den är till "dig" som en dyrbar enkel människa.
Du kan vara förälder eller barn. Du kan bo för dig själv, i en villa eller i en sovsal tillsammans med hundratals människor. Du kan vara man eller kvinna, svart eller vit, bo i Sverige eller på andra sidan jordklotet. Dessa saker har ingen betydelse: du kan oavsett detta ha frid. Guds frid är för dig! Detta betyder självklart att också andra kan få glädje av den. Dela med dig till andra av den frid du äger. Bekänn Frälsaren. Hjälp missionärerna som Gud har sänt ut med gåvor och med böner. – Missionärer bringar bud om liv och frid.
Herre, ge mig frid – din frid, inte den frid som världen ger. Amen.
I de dagarna skall Juda bli frälst och Jerusalem bo i trygghet. Man skall kalla det så: HERREN vår rättfärdighet Jeremia 33:16
En byggfirma hade fått i uppdrag att bygga en bro över en bred älv. Firman upptäckte att genom att fästa ett säkerhetsnät nedanför arbetarna som höll på att sätta upp de bärande bjälkarna, ökade effektiviteten enormt. Inställningen till arbetet blev helt annorlunda. Bara det att de visste att det fanns ett nät under dem, som skulle förhindra dem att drunkna, gav männen en självtillit och en känsla av säkerhet som de annars inte skulle ha.
Vår Herre Jesu Kristi lidande och död har samma effekt på oss andligt talat. Gud sa till Israels barn att när den utlovade Messias kom skulle Juda bli frälst och Jerusalem leva i säkerhet. Gud förkunnade inte bara en tid av jordisk frid för Israel på den tiden Jesus gick omkring. Han talade om den frid som övergår allt förstånd. Den friden har sin grund i vissheten om att vi har förlåtelse för alla våra synder i
Kristus. Samtidigt som Jesus lät sitt heliga, dyra blod flyta på korset och han led smärta och kval, betalade han i sin helhet för alla våra synder. Efter att Jesus dog på korset behöver vi inte frukta för döden. Vi behöver inte heller frukta för domens dag, för varken död eller helvete kan skada oss. På grund av Jesu död på korset för våra synder, är friden mellan Gud och oss människor upprättad.
Denna visshet som förlåtelsen i Kristus ger oss, är en försäkran om att vad som än sker med oss, är vi räddade från den evige döden och fördömelsen. Vi som tror på Jesus, äger en frid, en försäkran och en känsla av säkerhet som gör att varken sjukdom eller sorg, motgång eller problem, smärta eller till och med döden, är kapabel att rucka oss. Aposteln Paulus säger det så fint: "Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre."
Verkan av vårt säkerhetsnät – som är orsakad av Jesu lidande och död på korset –är att vi äger frid i vårt hjärta. Vi kan gå livets alla situationer tillitsfullt till mötes och vi har ett säkert hopp om evigt liv i himmelen. Må Jesu Kristi kors lysa för våra ögon genom hela livet.
Vår käre Far! Må Kristi kors trösta oss när vi är rädda och ge oss frid och hopp alla dagar genom livet här på jorden. Amen.
"All människans möda är för hennes mun, och likväl bliver hennes hunger inte mättad." Predikaren 6:7
Begäret efter föda är ett av människans grundbehov. Vi kan nästan inte lämna bort en enda måltid. Gör vi det, får vi en så glupande hunger, att vi bara tänker på mat. Begäran efter näring är också den grundläggande orsaken till att vi mänskor arbetar. Utan arbete förtjänar vi inga pengar och måste hungra. Och detta begär blir, så länge vi lever på jorden, aldrig fullt tillfredsställt. Efter en riklig måltid är vi visserligen mätta; men efter en kort tid är vi hungriga igen.
Det finns emellertid inom oss ytterligare ett behov som vi vill tillfredsställa; själens hunger. Gud har själv väckt detta behov: Han har skrivit in sina bud i våra hjärtan. Vår förvissning om att vi inte har tillfredsställt detta behov, driver oss att söka Gud. I vår tid prövar människorna alla tänkbara
möjligheter för att stilla sina behov: De försöker med östliga religioner, esoterik eller annat som människorna kan komma på. Själens hunger kan emellertid endast den stilla, som säger "Jag är livets bröd" (Johannes 6:35). Eftersom Jesus Kristus har förlossat oss genom sin död på korset, får vi genom honom förlåtelse för vår skuld och ett evigt liv. Guds förlåtelse ger vårt samvete, som anklagar oss för vår synd, lugn och ro. Endast på detta sätt kan vår själs hunger stillas.
Låt oss bedja:
Käre Herre Jesus Kristus, vi tackar dig för att du är livets bröd. Du har stillat våra själars trängtan efter förlåtelse och frid. Amen.
(Övers. från tyskan av Marianne Giger)
"Sådan som han kom ur sin moders liv måste han själv åter gå bort, lika naken som han kom, och för sin möda får han alls intet som han kan taga med sig." Predikaren 5:14
En hel del människor ser som om det vore det viktigaste i livet att tjäna mycket pengar. Den som är rik kan köpa allt vad hjärtat begär: dyra kläder, snabba bilar och vackra villor.
Dock finns det något, som man inte för all världens pengar kan köpa. När vi efter vår död måste framträda inför Jesus domstol, nyttjar alla ägodelar och alla pengar inget till. Ty Guds nåd, vår skulds förlåtelse och möjligheten att bli räddade från helvetet kan vi inte förvärva med pengar. På samma sätt som vi helt utan ägodelar som "nakna bebisar" kom till världen, så kan vi heller inte ta med våra ägodelar när vi dör. Därför har det efter vår död ingen betydelse, hur mycket jordiskt gods vi har hopat samman. Inför Jesus
domarstol kommer bara en sak att vara viktig: huruvida vi i tron har anammat att Jesus Kristus är vår personliga förlossare. Eftersom Jesus dog för vår skuld, kommer varje människa, som har trott på Kristus att få förlåtelse och ett evigt liv. Men den som förnekar Jesus, han måste betala sin skuld i helvetet.
Det är ingen synd att vara rik. Vi får tacka Gud när han skänker oss mycket jordiskt gods. Men det är fatalt om vårt hjärta ger sig hän till sådana ägodelar, för de kan inte rädda oss från helvetet. Ställ därför inte ditt hopp till pengar eller ägodelar. Anförtro dig hellre till Honom, som av kärlek till oss gick den bittra vägen till korset.
Låt oss bedja:
Kära Frälsare, bevara oss från att sätta vårt hopp till pengar eller ägodelar. Bara du allena kan rädda oss från helvetet, därför vill vi anförtro oss till dig. Amen.
Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet. Mark. 4:28
Besvikelser är en vanlig erfarenhet för alla kristna. Och ofta är det så att ju mer brinnande och ivriga de kristna är i sin tjänst för Herren och hans menighet, desto mer mottagliga verkar de vara för besvikelser.
Människor som har stora förväntningar på sig själva och sina medkristna blir besvikna när resultaten inte blir som förväntat. Vi förväntar oss att Guds folk ska vara engagerade och brinnande i sin tjänst för Frälsaren och hans menighet, att de ska gå flitigt till gudstjänst och nattvard, att de ska vara kärleksfulla och barmhärtiga mot varandra och att de ska vara trofasta i sin iver efter att nå ut med evangeliet till icke-kristna. Likväl verkar det som om många har fått den dåliga vanan att gå oregelbundet till gudstjänsten och många människor ställer upp i aktiviteter i församlingen, bara då det passar in i deras många privata fritidsaktiviteter. Ofta kan kristna vara väldigt kärlekslösa och ovänliga mot varandra och lusten efter att använda sin tid för att nå de icke-kristna är många gånger lika med noll.
Jesu liknelse om såkornet i Mark. 4 lär oss att vara tålmodiga. Han försäkrar oss att Guds Ord inte vänder tomt tillbaka utan utför det Gud vill. I stället för att hålla fast vid besvikelsen kommer vi att koncentrera oss på det positiva
och se på alla bevis för att den Helige Ande utför sin gärning med att föra människor in i Guds rike genom det såkornet vi sår ut.
Varje gång ett barn blir döpt eller en vuxen blir förd till tro genom evangeliets sådd, blir de födda på nytt "genom Guds levande ord som består" ( 1 Pet. 1:23 ) De blir födda till ett nytt liv i Kristus. Kristus leder dem till att leva det nya livet efter Guds vilja. Han hjälper unga och gamla att övervinna besvikelser. Han styrker dem till att motstå gudsfientlig påverkan från världen. Han hjälper dem till att gå segrande ut ur tvivel och anfäktelser. Varje gång en kristen övervinner besvikelser och finner tröst genom evangeliet om syndens förlåtelse för Kristi skull, är detta ett konkret bevis på att Ordet är verksamt och utför det Gud vill. Det är inte alltid Ordets verksamhet är synligt för det mänskliga ögat, men vi vet att det aldrig vänder tomt tillbaka. Där evangeliets vetekorn är sått kommer det alltid få resultat. Detta faktum lär oss tålmodighet i arbetet i Guds rike.
Lär oss, käre Frälsare, att inte fokusera på svårigheterna, utan koncentrera oss på att så ut ditt evangelium som verkar av sig själv och producerar frukt och nytt liv. Amen.
De predikade evangeliet i staden och vann många lärjungar. Sedan återvände de till Lystra och Ikonium och Antiokia, och styrkte lärjungarna och uppmanade dem att förbli i tron. De sade att vi måste gå genom många lidanden för att komma in i Guds rike. Apg.14:21-22
Paulus missionärsliv för med sig en del spännande scener. Vi kan höra vattnet rinna över klipporna då Paulus predikade vid en fors.Vi känner värmen och glädjen när Paulus blev välkomnad i ett hem för ett mål mat eller för att stanna i några dagar. Dessa tillfällen måste ha varit underbara!
Sen minns vi att Paulus blev slagen, stenad, hånad, skeppsbruten, bortstött, förlöjligad och förföljd på många sätt. Hur fruktansvärda dessa tillfällen måste ha varit! Vad som hände Paulus var ändå inte det viktigaste. Det faktum att människor blev förda till tro på Jesus eller att deras tro blev uppbyggd – det är det viktiga. Det kunde hända när Paulus var stark eller när förföljelserna och problemen gjorde Guds nåd
ännu mer skinande. Vi hör inte Paulus undra om det var värt det. Vi hör en realistisk Paulus säga: "vi måste gå genom många lidanden för att komma in i Guds rike".
Paulus säger inte att hans umbäranden medförde att han förtjänade inträde i Guds rike. Det skulle vara en förolämpning mot Jesus som gav sitt liv för honom. Vad Paulus ville var att hans lyssnare och vi skulle förstå att vi kan förvänta oss att vi får gå igenom svårigheter. Som kristna är vi inte förskonade från lidande. Men vi är försäkrade om att Gud hjälper oss. Han lovar att göra vår svåra tid till vår bästa. Han lovar att ondska inte kommer överväldiga oss så att vi förlorar kontakten med honom. Och slutligen lovar han att han ska rädda oss från umbäranden på jorden och ge oss ett liv i himlen som är fritt från lidande.
"och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill." Rom. 8:27
Dagens teknologi är verkligen otrolig. Eftersom läkaren har behov av att veta vad som sker inuti vår kropp, kan han eller hon finna det med hjälp av CT-scanning (tomografi) eller MR (magnetröntgen). Det är en apparat som läkare använder för att hitta de dolda orsaker till våra symptom under noggrann granskning. Tack vare så otroliga uppfinningar har läkarvetenskapen gjort ovanliga framsteg både att förhindra och behandla en rad sjukdomar.
Gud var inte tvungen att vänta tills dessa moderna apparater blev uppfunna för att kunna se in i oss. Paulus kunde ganska enkelt referera till Gud som han som "utforskar hjärtan". För länge sen skrev den vise kung Salomo "Anden i människan är en HERRENS lykta, den utforskar varje rum i hennes inre." (Ordspr. 20:27). Psalmisten erkänner samma sanning. "HERRE, du utrannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån." (Ps. 139:1-2) Med en noggrannhet som långt övergår de mest avancerade röntgenapparaterna, kan den Allsmäktige "scanna" alla vrår i vårt hjärta. Han ser såren och synden som lurar djupt inne i oss.
Han ser hatet som förtär själen som en cancersvulst, begäret som sprider sig som en kallbrand och kväver vår tro. Ändå är han i stånd till att se mer än bara problemet. Paulus skriver "och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar". Anden gör om all vår suck och klagan till en sammanhängande bön och Gud känner Andens sinne fullt ut. Det finns ingen missförståelse eller kommunikationsproblem. Genom Anden skriver Gud ut det fullkomliga läkemedel för det som plågar oss. Han smörjer oss med evangeliets balsam genom Jesus Kristus för att neutralisera vår synd och göra oss friska igen. Gud vare evigt tack för att hans Ande ser våra önskningar och behov och går i förbön för de heliga. Må Guds nåd lysa bort vår fruktan och lindra det onda. Vi är trygga under Guds nåd. Han ser alla våra behov och ger oss allt vi behöver.
Bön
Herre, du känner min synd. Jag vänder mig till din barmhärtighet och ber om din förlåtelse för Jesu skull. Trösta mig med ditt löfte om förlåtelse och hjälp mig att lita på att du tar hand om mig. Du vill bevara mig och föra mig fram till ditt eviga rike. Amen.
"Ja, bättre är en handfull ro än båda händerna fulla med möda och ett jagande efter vind." Predikaren 4:6
Kung Salomo levde sitt liv sorglöst i materiellt välstånd. Men han visste mycket väl att rikedom är förgänglig och att det slutligen inte ens av det flitigaste arbete blir något kvar - som när någon vill fånga vinden, så flyktigt är allting för människan. Också detta förmedlar Salomo: Det finns outsägligt lidande och orättvisa i så hög grad i denna värld, att det vore bättre att aldrig ha blivit född. En del människor brukar jämföra sig med den hårt prövade Job och den ensamme profeten Elia. Då är frågan förståelig: Har livet överhuvudtaget någon mening?
Om det inte finns något mer än det vi bygger upp och det vi bär med eller inom oss, då vore det verkligen värdelöst för
oss att födas, att plågas förgäves och åter förgäves, då vi trots all vår möda ändå måste försvinna ur detta liv. Endast genom Jesus Kristus får livet sin riktiga betydelse. Till och med ett anspråkslöst arbete eller en svår sjukdom välsignas i hans namn. Ty han har förlöst oss och befriat oss från våra tidigare skulder. Den som tror på honom får evigt liv. Till det har Gud skapat oss människor.
På så sätt får all ansträngning sin lön. Nu är det inte längre ett slitgöra att till varje pris nå så mycket livskvalitet som möjligt. Om en sådan livsinställning säger Salomo att man med båda händerna fulla skaffar fram nonsens (med möda och jagande efter vind). Nej, istället kan den som förtröstar på sin Frälsare Jesus Kristus och det utlovade himmelska målet forma sitt privatliv och yrkesliv därefter och möta allt med frid i hjärtat. Frukterna av tron som är varaktigt goda blir då också till välsignelse för andra. Kristna vet: Det bästa återstår!
Vi ber:
Herre, hjälp oss att leva härefter. Amen.
"Frukta inte, ty jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min." Jes 43:1b
Hur mycket är inte vi rädda för! Många har inte ens lust att tänka på det. De fruktar ängslan. Därför förtränger de allt vad som är skrämmande. Somliga försöker att övervinna ångesten med träning. Så finns det för människor, som måste flyga för sitt jobbs skull men är mycket rädda för att flyga, och tar seminarier för att bota "flygrädsla". Där lär man sig bl.a. hur säkra flygplan är i jämförelse med andra
färdmedel, hur de fungerar, hur välutbildade piloterna är. Sedan kan många av dem gå ombord på ett flygplan.
Hur fint vore det, om vi kunde bli av med all vår rädsla, helt enkelt kunna stoppa ner eller glömma den. Men tyvärr sitter detta så djupt i oss, att vår möda inte har någon utsikt till framgång.
Men hur tacksamma vi kan vara för vår Guds Ord som säger genom Jesaja : "Frukta inte!" Där uppmanar han oss inte att lägga undan vår fruktan, utan nämner framförallt den avgörande grunden till varför vi inte behöver frukta: "Jag har förlossat dig". Du människa, du syndare, är mig så mycket värd att jag utgav min Son för dig. Med hans blod som lösen betalar jag dina skulder. Inser vi det otroligt höga värde vi har i Guds ögon?
Hans ord säger oss ännu mer: Han kallar varje troende vid namn. Han känner honom och har skrivit honom i himlen (Luk 10:20). Vi får alltid vara i hans närhet och överallt stå under hans mäktiga skydd. Ingenting och ingen kan rycka oss ur hans hand (Rom 8:31-39). Finns det en starkare grund mot rädsla och trångmål?
Vi beder:
Käre himmelska Fader, mycket plågar oss, mycket gör att vi är rädda. Och ofta tänker vi varken på din stora makt eller på din kärlek till oss. Dock har vi ditt trösterika ord. Tack för att det är starkare än all rädsla. Amen.
Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Joh 16:13
Det är i sitt avskedstal som Jesus här undervisar sina lärjungar om framtiden och sin kyrkas fortsättning efter hans eget fullbordade verk och sin himmelsfärd. Den kristna kyrkan måste ha en grund och det är sanningen. Jesus säger att den helige Ande ska föra lärjungarna till hela sanningen. Hos lärjungarna fanns det vid denna tidpunkt mycket av osäkerhet och rädsla, det fanns frågor som var för svåra för dem. Men det skulle komma en dag då de frimodigt stiger fram och tala till samtiden. Vi ser det redan på pingstdagen då Petrus förkunnar om Guds frälsningsplan och uppfyllelsen i Jesus Kristus.
Därför har den kristna kyrkan historien igenom kunnat säga till sin samtid vad som är sant och vad som är falskt. Kyrkan har av sin Herre lärt sig vad hon ska förkunna. När hon har svikit sin uppgift, vilket tyvärr har hänt, har hon förvandlats till en sekt dvs avsöndrat sig från sanningen. Istället för att leda människor till Kristus har hon lett människor bort från honom. Det händer när man t ex börjar tala om att sanningen är delad, eller att sanningen skulle förändras genom historiens gång. Kyrkan ska utan att fördenskull betraktas som förmäten, kunna säga: "detta ska du tro!" eller "detta är en evig sanning.". Men Gud har igenom alla tider bevarat en liten skara som inte böjt sig för sektens inflytande.
Den helige Ande leder in i hela sanningen. Hur går det till?
Jo, genom att leda in i Guds ord, de heliga Skrifterna. Det finns ingen annan sanning för oss människor när det gäller vårt förhållande till Gud och den frälsning han har berett för alla folk. I förklaringen till tredje trosartikeln har Luther lärt oss: "Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller kraft kan komma till min Herre Jesus eller tro på honom utan att det den helige Ande har kallat mig med evangelium, helgat och upplyst mig med sina gåvor, …på samma sätt kallar församlar och upplyser han hela den kristna kyrkan på jorden och bevarar henne i den enda rätta tron i Jesus Kristus.."
Den Helge Ande beder vi, Att i den rätta tron förbli, Att han oss beskyddar till livets ände, Då till sist vi flyttar hem från detta vårt elände. O Gud, förbarma dig!
(Betraktelsen är hämtad ur en predikan av pastor Alvar Svenson, pastor
i Lutherska Bekännelsekyrkan, som gick hem till Herren 2015 )
Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: om synd, ty de tror inte på mig, om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, om dom, ty denna världens furste är dömd. Joh 16:8-11
Jesus säger: Om dom ty denna världens furste är dömd. Med sitt fullkomliga försoningsverk har Kristus dömt denna världens furste dvs djävulen till en evig dom. Även om det många gånger kan synas som om djävulen har oinskränkt makt ska vi veta att han är dömd. Han verkar under en evig dom. Han vet att han inte har lång tid kvar, därför koncentrerar han sig oerhört och gör allt han kan för att slakta, stjäla och förgöra.
Därför vill han så ut tvivel och just otro ibland människor. I Uppenbarelseboken kan vi läsa om
hur han är bunden med en kedja, med domens kedja. Där evangelium om syndernas förlåtelse förkunnas, där har inte djävulen någon makt där är hans makt bruten. Aposteln vänder sig mot själva döden med citat ur Skriften: "Döden är uppslukad och seger vunnen. Du död var är din seger, Du död var är din udd".
Helt följdriktigt säger Jesus därför: "Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet" (Joh 5:24). Den helige Ande ska leda sin kyrka in i hela sanningen, han undanhåller ingen från den sanning som är så grundläggande för kyrkans existens. Därför är det så viktigt att vi inte lämnar Guds ord och tar promenader i den egna fantasins värld när vi ska förkunna Guds ord för människor. Att inte kyrkan blir en bricka i det spel som denna världens furste spelar med arma människors själar. Kyrkan ska förkunna den sanning som är evig, om hon inte gör det är hon en fallen kyrka som lyder en dömd herre och slutet blir detsamma som sin herres.
Nu har vi fått ett väldigt löfte av vår Herre. Kristus har lovat att den helige Ande ska föra oss in i den sanning som har sitt ursprung i Gud själv. Han vill leda oss i den underbara värld där Gud själv talar till oss och leder oss i sanningen. Den ligger färdig åt oss i de heliga Skrifterna, vi behöver inte leva i ovisshet om vad som är sant eller rätt om synd om rättfärdighet och om dom. Det glada budskapet till oss syndare är att Gud har sänt sin Son i vårt ställe. Att tro på honom är att ta till sig vad han har gjort och säga som Paulus: "Jag vet på vem jag tror"!
O Fader, låt ditt helga Ord bland oss sig fritt utbreda. O Jesu, giv att på vår jord, din lära oss må leda. O Helge Ande, var oss när, med Ordets kraft och oss beskär Sann tro och hopp och kärlek.
(Betraktelsen är hämtad ur en predikan av Alvar Svenson, präst i Lutherska Bekännelsekyrkan, som gick hem till Herren 2015)
Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: om synd, ty de tror inte på mig, om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, Joh. 16:7-10
Den helige Ande ska förkunna sanningen om synd, rättfärdighet och dom. Vi talar ibland om den naturliga gudskunskapen, nämligen att varje människa har en viss uppfattning om Gud. Varje människa har ett samvete som påminner henne om vad som är rätt eller fel. Det gör att människor anser sig ha ganska god kunskap om vad som är synd. Men det är endast den helige Ande som kan ge hela kunskapen om synd. När den helige Ande undervisar om synd talar han om otron.
Otron som är rot och orsak till all synd. När ormen talade med Eva i Edens trädgård, sade han: "Skulle Gud ha sagt?" Med det vill han säga: "Prova på att gå utanför och sträck dig utöver vad Gud sagt, det finns andra sanningar, det finns högre och visare tillstånd än lydnad för Gud och hans bud"! När Adam och Eva trodde något annat än Guds goda ord och råd, då var synden redan ett faktum. Människan lämnade
därmed den plattform som utgjorde tillit och förtröstan till en god Gud. Vi ser inte alltid otron som en stor och svår synd. Det finns t.o.m. de som anser att det är fint att säga: "ingen kan veta vad som är absolut sant!" Det är fint att vara tveksam till vad Gud säger i sitt ord, det är fint att säga: "jag vill något mer, jag vill sträcka mig högre än till det enkla budskapet i Bibeln. Jag vill tränga djupare in i tankevärlden för att där finna det som är betydligt mer värdefullt än Bibelns budskap!" Om synd ty de tro inte på mig", säger Jesus (vers 9) och fortsätter:
"Om rättfärdighet ty jag går till Fadern." (vers 10) På samma sätt som människan naturligt har en uppfattning om synd, har hon en uppfattning om rättfärdigheten. Kyrkan förkunnar en rättfärdighet som består i något som är absolut väsensskilt från fariseismen. Den fariseiska tron går ut på att göra sitt absolut bästa för att nå ett rättfärdigt tillstånd. Ett tillstånd där man kan möta en helig Gud och ha hans vänskap. Men den fariseiska tron håller inte måttet inför Gud. "Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket" (Matt 5:20). I sin pingstpredikan säger Petrus om den uppståndne Kristus att "Gud har gjort honom till både Herre och Messias" dvs. den för vilka alla knän en dag ska böjas och bekänna som Herre över allt.
Med sitt människoblivande, sin försonaregärning har han skaffat frid och salighet, har han vunnit en evig rättfärdighet som gäller inför Gud. Därför är det inte genom gärningar vi förklaras rättfärdiga inför Gud, utan genom tron. Och tron utesluter gärningen som förtjänstfull inför Gud, tron griper om Kristus och hans återlösningsverk. "Jag tror att han har återlöst, förvärvat och vunnit mig förlorade och fördömda människa från alla mina synder, inte med guld eller silver utan med sitt heliga , dyrbara blod och oskyldiga pina och död." Det är hela sanningen om vår rättfärdiggörelse och hur människan förklaras rättfärdig inför Gud.
Det är min tro, att Jesus dödat döden, Uti sin död och utsläckt helvetsglöden. Det är min tro, att han betalt min skuld, Och att min Gud när därför är mig huld.
(Betraktelsen är hämtad ur en predikan av Alvar Svenson, präst i Lutherska Bekännelsekyrkan, som gick hem till Herren 2015)
Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra. Ef. 2:1-3
Paulus påminner dem om hur det var innan de kom till tro. Det livet höll man kanske för naturligt. "Så lever ju alla". Ordet överträdelse handlar i grekiskan om att kliva iväg i fel riktning, att avvika. Man tappar riktningen, man irrar bort från den rätta vägen. Man kanske ser Gud genom skapelsen, men bryr sig inte om vad tron på Gud förpliktar oss till, man ser felen i livet men tänker inte på att de innebär att man kommer i konflikt med Gud. Eller så ser man dem och försöker täcka över med bättre handlingar.
Synd betyder att missa målet. Guds mål med att skapa människan var att hon skulle leva till hans ära i tillbedjan och lydnad. Känns inte det som det naturligaste i livet, det som livet var ämnat för, så har man missat målet. Man kanske tycker att andra saker är viktigare mål med livet, då har man definitivt missat målet. Man ser inte målet för att man inte har syn, en död kan inte heller se. Synd är också att
bryta mot Guds lag.
Det är ofta svårt för nutidsmänniskan att erkänna att hon är en syndare. "Man är en syndare om man syndar", säger man, "och jag betalar ju min skatt, älskar mina barn och min fru, jag stjäl i alla fall inte och jag ger en slant till Röda korset då och då." "Man är syndare om man syndar", säger man, "och det gör inte jag, inte så mycket i alla fall."
Men det är tvärtom, man syndar för att man är syndare. Och om vi ser tillbaka på definitionen av synd; att ha missat målet med våra liv, ser vi att vi alla syndat. Vi gick inte Guds väg, utan vår egen väg.
Se ej på mig, se ej på mig, Se på din Son, o Gud! Se på hans sår, och se mig an I hans försoningsskrud! Ty om du ser mig utom den, Så finns ej hopp för mig, Då kan jag ej bestå en dag, Ett ögonblick för dig.
Se ej på mig, se på din Son, Ty jag är svart i grund. Jag vikit av från dina bud Och brutit ditt förbund. Min bättre eller sämre stund Är lika inför dig, Ty varje stund jag syndig är. O Gud, se ej på mig!
Ack nej, se bort, se bort från mig Och se på honom blott, Uti vars död och dyra blod Du full betalning fått! Han är nu min rättfärdighet, Min helighet, mitt allt, Ty allt han gottgjort har för
mig, Ja, mer än tusenfalt.
"och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå." Mark 3:25
Det är ingenting som är mer ödeläggande i en familj eller i samhället än en inre strid. Det som yttre krafter inte klarar att ödelägga, kan lätt bli ödelagda av inre strid. Jesus förstod denna princip mycket bra. Han använde det för att visa sina motståndare hur dåraktigt det var när de hävdade att det var med hjälp av Satan han drev de onda andarna ut ur människor. Om Satan använde sin makt till att driva ut sina egna demoner, skulle hans hus vara i strid med sig själv. Och snart skulle det falla samman. Den principen att ett hus som är i strid med sig själv, inte kan förbli stående, gäller också Guds hus och Guds familj. Vad satanistiska krafter inte klarar av att ödelägga i Guds rike, även om de använder alla sina demoniska krafter, kan de kristna själva enkelt ödelägga, med att strida, bråka och trycka ner varandra. Om Guds hus kommer i strid med sig själv, kommer det också att falla.
I det avsnitt som andakten är hämtat ifrån, ser vi att Guds familj är hotad både inifrån och utifrån. Antingen de krafter som angriper Guds rike består av familjebråk eller fientliga angrepp, har de likväl en sak gemensamt: Det är ett angrepp på det som håller samman Guds familj, evangeliet. När evangeliet blir angripet, är Guds folks enhet i fara.
Det kan vara svårt att förstå att någon vill ödelägga ett så oskyldigt och enkelt budskap som evangeliet om Guds kärlek till syndare. Vem kan vara emot något som består i att vi får förlåtelse för synden helt gratis? Vem kan vilja ödelägga budskap om en gåva som vi får utan att ha förtjänat den?
Särskilt svårt är det att förstå detta när vi tänker på att denna gåva gäller något som vi inte hade kunnat skaffa oss på något annat sätt än med att den ges oss gratis. Men evangeliet är en dårskap för det mänskliga förnuftet och evangeliet är det farligaste budskap kyrkans fiende vet om. För så länge Guds familj håller fast vid evangeliet om Guds nåd i Kristus, kan inte den onda fienden få någon makt över den. Vår mänskliga natur vill inte acceptera att den inte förtjänat att få Guds nåd och Satan vill för allt i världen inte att vi ska inse detta. Därför blir det enkla budskapet om Guds kärlek i Kristus angripet, hånat och förlöjligat. Och när evangeliet blir angripet är också enheten i Guds familj hotad.
Det är ett Jesu under att hans familj håller samman. Även om själva evangeliet blir angripet kommer inte Guds troende familj bli ett hem som är i strid med sig själv. Den kommer frimodigt och kraftigt stå emot alla dem som vill splittra, med att hålla sig trofast till evangeliet som är en Guds kraft till frälsning.
Herre Jesus, vänd bort från oss alla angrepp på evangeliet så att din familj inte blir ett hem som är i strid med sig själv. Amen.
"Så säger HERREN, Israels konung, och hans Återlösare, HERREN Sebaot: Jag är den förste och jag är den siste, förutom mig finns ingen Gud." Jesaja 44:6
Inte bara hos de hedniska grannfolken, utan till och med hos gudsfolket Israel var avgudabilder uppställda. Man offrade till dessa "gudar" och bad till dem. Man satte gudarna lika högt som Israels Gud och till och med högre än Honom. Därför gav Gud från tid till tid uppdrag till profeter att predika emot sådan avgudadyrkan och brännmärka den som en svår synd. Hade han inte fört sitt folk ut ur det egyptiska slaveriet och slutit ett förbund med dem på Sinai? Hade han inte skapat världen? Fordrade han därför inte med rätta den viktigaste platsen i varje troendes hjärta, som det första budet fordrar?
Idag menar många att avgudadyrkan hör till sedan länge
förgångna tider och gäller inte i vår upplysta tid. Dock, redan Martin Luther rättade till detta misstag i sin stora katekes, när han i förklaringen till 1:a budet skrev: "Vad hjärtat är fullt av, det är din egentliga Gud."
Avslöjar sig här inte många av våra beteendemönster som modern avgudadyrkan? Vilken rangordning har gudstjänst och bibelstund, tid för Guds ord och bön, att lova Gud och gemenskapen med bröder och systrar i församlingen? Kommer vår fritid, våra nöjen, vår hobby, vår familj på första platsen, eller är vårt främsta mål att genom tron tillhöra Guds rike och att medverka till att det byggs upp och att det utbreder sig?
Store Gud, ditt namn ske pris, Evig är din makt och ära, Du, allena hög och vis, Är de dina alltid nära. Dig lovsjunger änglars här, Dig vi prisar, Fader kär.
Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Joh. 3:17
Genom Guds nåd tror vi evangelium. Vi tror att Gud är vår käre Far som gav oss sin Son. Vi tror att Jesus är vår Frälsare som gav sitt liv för oss. Vi tror att den Helige Ande är vår tröstare som skapar liv i oss.
Denna visshet vill vi dela med andra. Vår stora och nådige Gud vill att vi ska berätta för världen om Frälsaren. Han vill att vi ska dela de goda nyheterna med andra och göra alla folk till hans lärjungar. Kristus dog för alla och han vill att detta ska göras känt för alla.
Det är ingen tvekan om att denna värld behöver dessa goda nyheter. Många känner inte den sanne Guden och Frälsaren Jesus Kristus. De är syndare som vi själva, men de vet inte om att det finns förlåtelse för synden i Kristus. De har inte den frid och vila som bara evangeliet kan ge trötta själar. I ett rikt land som vårt där de flesta av oss har det bra på alla sätt
materiellt sett, finns det mycket andlig fattigdom. Det är så många människor som lever utan Gud, utan Kristus och utan hopp.
Vad kan du och jag göra åt det? Vi kan vittna om vår Frälsare till alla dem Gud ger oss möjlighet att vittna för. Vi kan be för alla de förtappade själar som lever i andligt mörker och för alla dem som arbetar med att föra ut de goda nyheterna. Vi kan ge vårt stöd, både ekonomiskt och på andra sätt, till dem som förbereder sig till att bli Ordets tjänare och som arbetar i evangeliets tjänst.
Gör vi det? Är vi som har hört de goda nyheterna ivriga att låta andra få höra dem? Det saknas inte välsignelser i våra liv, men saknar vi tacksamhet? Är vi så tillfreds och förnöjda i vår egna lilla värld att vi glömmer att det finns någon därute som är i desperat behov av det evangelium vi har fått?
Må vår nådige Gud ge oss mod och vilja att utföra den uppgiften han har gett oss. Låt oss med glädje dela de goda nyheterna med den värld Kristus kom för att frälsa. Låt oss ge förtappade människor det bästa av allt, det glada budskapet om syndares förlåtelse för Kristi skull.
Ropa ut det med hjärtats jubel, glädjebudet från honom själv: Livet kan bli nytt från nu, bortrensat är synd och skuld! Ordet vittnar högt och heligt om hans kärlek och makt. Böj knä och tillbe, prisa honom, gå och gör som han har sagt!
Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ef. 2:8-9
Ja, säger Gud genom aposteln Paulus: "av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det." Tänk så stort. Gud ser att vi inte förtjänar, ändå ger han. Han ger av sin förlåtelse genom Kristus. Han ger helt oförtjänt. Av nåd. Han ger åt tron. Guds budskap till oss människor är att Jesus på korset gjort allt väl inför Gud genom sin död på korset. Genom tron litar vi på att det är vår egendom.
Den som trodde att frälsningen handlade om vad vi gör, får här veta att det inte alls handlar om detta. Det handlar om vad Gud ger. Frälsningen är en gåva, den är något Gud skänker.
Så fort vi tänker på religionen, så tänker vi på vad vi behöver göra. Vi kan inte alls förstå att Gud skulle skänka bort det största och allra bästa helt gratis. Men så är det. Och
därför upprepar han det gång på gång, på olika sätt.
"Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig."
När vi fått gåvan, så kanske vi tänker: "Jag som har gåvan,
jag måste väl ändå vara speciell!" Men ingenting skiljer dig och mig från någon annan.
Gud ger inte för den vi är, för vad vi gjort. Skriften säger: "Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet." (2 Tim. 1:9) "när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet (Tit. 3:4, 5)
Vi kan då förstås inte berömma oss. Vi har inget att skryta över, inget att vara stolt över. Det enda vi har vår glädje i är Gud och hans nåd, ingenting annat.
O, må vi Herrens godhet högt beprisa, för alla under, som han med oss gjort. För all den nåd han velat oss bevisa, och dagligen bevisar oss alltfort.
