Det
finns två saker att säga om den synd vi alla har. Det första är att vi har
betydligt lättare att prata om alla fel som alla andra gör, än de fel som vi
själva gör. På en arbetsplast fick de anställa chansen att utvärdera först vad
de tyckte om sina kollegors arbetsinsats och sedan vad de tyckte om sin egen arbetsinsats.
Den första stapeln blev ganska hög, den andra betydligt mindre. Det lustiga var
att alla skrev på ungefär samma sätt. Så vart låg felet på arbetsplatsen? Ja,
givetvis inte i första hand hos mig, möjligen hos alla andra, sade alla.
Det
andra är att vi så lätt luras att tro på yttre lösningar. Orsaken till
världssvälten är den ojämna fördelningen av resurser? Men varför är det en
ojämn fördelning? Är det inte för att människan är i grunden egoistisk? Plogbillsrörelsen heter en fredsrörelse som
vill verka för att alla vapen förstörs. Men varför krigar folk? Varför
tillverkas och köps vapen? Därför att människor hatar varandra. Det onda sitter
inte i vapnen, utan i hjärtat hos dem som köper dem, säljer dem och använder
dem.
Roten
till allt det onda sitter inte i strukturer, i samhället, i system, utan i
hjärtat, inte bara i alla andras hjärtan, också i ditt och mitt hjärta.
Världens
största människokännare, Jesus själv, sade: ”Det
som går ut ur människan,
det gör henne oren. Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar,
otukt, stöld, mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet,
avund, hädelse, högmod och dårskap. Allt det onda kommer inifrån och gör
människan oren”. (Mark. 7:20-23)
Men
har vi inte fått lära oss att hjärtat är det finaste som finns? Man ska lyssna
till sitt hjärtas röst och följa det. Just det. Det är kanske därför det ser ut
som det gör. Det var det Hitler, Mussolini, Stalin och Usama Bin Ladin gjorde.
Lyssnade på sitt hjärta.
Men
är inte Gud nöjd med att vi verkligen försöker att leva så gott vi bara kan?
Får man körkort om man bara nästan klarar uppkörningen? Kan man köra bil om man
bara nästan kan hålla sig på vägen? Om det är hundra meter mellan två klippor i
Grand Canyon, hjälper det om man hoppar 50 eller 90 meter? Synd är att missa
målet, även om man försöker träffa rätt.
Hur
pass långt vi är från det mål Gud har för våra liv förstår vi om vi bara för en
stund begrundar det största budet i Bibeln: det dubbla kärleksbudet.
Jesus
sade:
”Du
skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela
ditt förstånd…Du skall älska din nästa som dig själv” (Matt.22:37,39)
Om
vi tänker på att denna kärlek inte är en platonisk tanke, utan något praktiskt
som ska forma varenda tanke som uppstiger ur vårt hjärta, vartenda ord som
utgår ur vår mun och varje handling vi gör, så förstår vi att vi inte ens
snuddar vi det mål Gud har, vi är miltals ifrån. Vi har missat målet, inte bara
för att vi syndar, utan för att vi är syndare.
När vi tänker på
brottslingar som rånar, våldtar, dödar och misshandlar så ropar något inom oss
på rättvisa. Gör man fel så skall man sona för det. Det verkar som om den
tanken finns inbyggd i alla människor. Alla samhällen i världen är uppbyggda
med ett rättssystem för att avskräcka folk från att begå hemska handlingar.
Vi har idag sett att synden
inte bara finns hos andra människor, utan också hos dig och mig. På samma sätt
behöver vi förstå att skulden och straffet för vår synd inför Gud också gäller
inte bara andra, utan också just dig och mig.
Behöver
man dra in Gud i detta? Är inte mina fel något som är upp till mig att hantera?
Den moderna människan vill inte dra in Gud i sitt liv just för att de fel som
man redan upplever, blir så mycket större om det finns någon som vet om allt
och som prövar mig. Varför är Gud så långt borta ifrån de flesta människor?
Det
är inte för att Gud är långt borta, utan för att vi är så långt borta från
Honom. Bibeln säger:
”Se
Herrens arm är inte för kort, så att han ej kan frälsa, hans öra är inte
tillslutet, så att han ej kan höra. Nej, det är era missgärningar som
skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så
att han inte hör er.” (Jes. 59:1,2)
Om
vi verkligen tänker på problemet och inser det, så är det bara en tanke som
stiger upp i våra hjärtan: ”Hur ska jag kunna frälsa mig själv? Hur ska jag
kunna rädda mig från synden, skulden och straffet?”
Men
Bibelns svar är totalt annorlunda än de lösningar vi kan tänka ut. Gud svarar
inte: ”Du skall punkt 1 punkt 2, punkt 3. Gör du bara detta så skall
det nog gå bra.” Guds svar heter: Jesus.
Låt
oss dra oss till minnes vad ordet Jesus betyder: ”Herren frälsar”, ”Herren
räddar”. Det är Herren som frälsar, det är Gud som räddar dig och mig. Det
handlar alltså inte om vad du och jag gör.
Glöm
inte att även fast Gud är rättfärdig så älskar han oss fortfarande, så mycket
att han sände sin enfödde Son. Gör han det genom att erbjuda oss en ny livsstil,
gör han det genom att visa oss ett gott föredöme och exempel? Nej, Jesus
Kristus som är sann Gud och sann människa i en person räddar oss genom att bli
vår ställföreträdare. Synden, skulden och straffet är vårt problem. Men
Gud säger i sitt Ord:
”våra
synder bar han i sin kropp upp på korsets trä.. genom hans sår
har ni blivit botade….Han var genomborrad för våra
överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet
var lagt på honom för att vi skulle få frid….Vi gick alla vilse som får, var
och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom.”
(1 Petr.2: 24, Jes.53: 5,6)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar