Jesus mötte aldrig syndare för att tillåta dem att förbli
som de var. Han kände Sackeus hjärta och visste vad som pågick inom honom.
Hade folkhopen sett detta, då hade de inte mumlat
förargat: "Han har tagit in hos en
syndare" (Lukas 19.7). Då hade de ropat med glädje: "Han har tagit in hos en syndare!". För vad sade Psalmen som vi
citerade tidigare:
"Vem är som
HERREN, vår Gud, han som tronar så högt, han som ser ner så djupt, vem i himlen
och på jorden? Han som reser upp den ringe ur stoftet och lyfter den fattige ur
dyn." (Ps.113:5-7)
Hade folkhopen sett vem Jesus var och hållit psalmen
framför sina ögon, så hade de kunnat förstå hur evangelium förkroppsligas vid
Kristi besök hemma hos Sackeus. Då hade de med glädje kunnat sagt:
"Han reser
upp mig ur stoftet och lyfter mig ur dyn."
Kristus övernattade hos Sackeus och vi vet inte hur
samtalet förlöpte under kvällsmåltiden. Självklart framförde Kristus samma
undervisande budskap om Guds rike och om förlåtelsen som han framfört vid alla
andra sina hembesök.
Vi vet inte vad han sade och vi behöver inte veta det.
Berättelsen är i sig själv en undervisning om Guds nåd som tar våra synder
ifrån oss och fäster dem vid Guds Lamm, vid Kristus för att vi skulle bli rena
och rättfärdiga genom Honom. Och när vi ser det, det är då vi förändras. När vi
ser att Gud är nådig för Kristus skull, då är vi inte längre rädda för Gud, då
vet vi att han älskar oss och då älskar vi honom. Våra liv förändras. Det
gjorde också Sackeus liv.
"Sackeus stod
där och sade till Herren: "Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de
fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka." (Lukas 19: 8)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar