Den vi inte var

Vi kan inte av egen kraft bli Guds barn. Vi är alla födda i synd, vi felar varje dag. 

Gud sände sin son Jesus Kristus för att vara den syndfria person vi inte var, den heliga person vi borde ha varit, den rättfärdiga människa Gud vill att vi skulle vara. 

Allt detta var Jesus i vårt ställe och all synd vi begått lade Gud på honom för att vår skuld skulle betalas inför Gud, när han dog på korset. På tredje dagen uppstod han från de döda och förklarade oss rättfärdiga. 

När vi hör detta glada budskap så läggs ett frö i våra hjärtan, en sådd.

Evangeliet förmedlar andligt liv

I liknelsen om såningsmannen förklarar Jesus:

”Säden är Guds ord.” (Lukas 8:11)

Men det är inte vilket Gudsord som helst som ger liv. Det är orden om Jesus Kristus, det är evangeliet, det glada budskapet. ”evangeliet... är en Guds kraft som frälser var och en som tror”. (Rom. 1:16)  

 Lagen kan inte skapa liv, eller göra levande. Skriften säger att ”om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen. Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror.” (Gal. 3:21, 22)

 

Lagens uppgift var att visa vad Gud förväntar sig av oss, och visa oss att vi syndat. Det nya livet, lydnaden, är en frukt av livet, det kommer för att vi har liv. Det är inte så att vi får liv för att vi lyder och utför god handlingar. ”hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.” (Ef. 2:10)

Kraften finns i Guds Ord, i evangeliet, när det planteras in i våra liv, när det förkunnas för oss, när vi läser det. Evangeliet har i sig själv kraften att utföra sitt syfte att föra utveckla livet: ”först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet”.

Evangeliet är budskapet om att Kristus dött för våra synder och uppstått till vår rättfärdiggörelse (Rom 3: 25).

Bara Gud kan ge liv

Jesus sade: "Guds rike är likt en man som sår säd i jorden. Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur. Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet.” (Markus 4: 26- 28)

Poängen är att det växer och spirar, helt oberoende av människan.

Det är en hel massa processer som samverkar i växandet, men det är bara Gud som kan ge liv. Det gör han både i växtvärlden, i djurvärlden och i det andliga.

”Gud sade: "Jorden skall frambringa grönska och fröbärande örter. Fruktträd, som efter sina slag bär frukt med frö i sig, skall växa upp på jorden." Och det skedde så. Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som efter sina slag bär frukt med frö i sig. Och Gud såg att det var gott.” (1Mos 1:11, 12)

Människan kan sätta ner fröet i marken. Men det är Gud som får allting att växa, ett leva.

På samma sätt är det i det andliga. Vi förkunnar Guds Ord, men vi kan inte förmå någon att tro. När någon kommer till tro så är det på grund av att Gud verkar genom det Gudsord vi förkunnar.

Aposteln Petrus skriver:

”Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.  Ty allt kött är som gräset och all dess härlighet som blomman i gräset. Gräset vissnar bort och blomman faller av, men Herrens ord förblir i evighet.  Det är detta ord som har förkunnats för er.” (1Petr.1:23 – 25)

När blir ett underverk osynligt?

Markus 4: 26-29  ”Jesus sade: "Guds rike är likt en man som sår säd i jorden. Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur. Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet. Och när grödan är mogen räcker han genast ut skäran, eftersom skördetiden är inne."

Jag tänkte inleda med en gåta: ”När blir ett mirakel, ett underverk osynligt?” 

Svar: när det blir vanligt.

Texten handlar om en man som sår säd i jorden, han planterar på åkern. Det är bara små döda korn, och så sker undret. Något händer med de döda kornen som hamnar i marken och efter några månader får han skörda fina veteax, som man kan baka bröd av. Ett mirakel, ett underverk har ägt rum. Men för att det sker hela tiden, man sår, man planterar och man skördar hela tiden, så tänker man inte på underverket, livets underverk.

Till och med människor med universitetsutbildning i agronomi, häpnar över det underverk som äger rum. Man kan förklara vad som händer med det lilla fröet, de kemiska processerna, men man förvånas över vad många olika variabler och faktorer som måste samverka för att fröet ska växa och gro. Biologen eller kemisten förvånas nog mer än vi gör, de människor som känner mer i detalj hur oerhört komplicerat livets under är. Livet innehåller en inneboende kraft, som släpps lös från det lilla fröet, som blir en grodd, en planta, en växt. Och allt detta sker inför våra ögon, utan att vi kan göra något åt det.

”Jesus sade: "Guds rike är likt en man som sår säd i jorden. Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur. Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet.”

Kärlek handlar om att lyda Guds lag

Kärleken  är inte en obestämd känsla. Den uttrycker sig i lydnad för Guds bud.

”den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. Dessa bud: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär, och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du skall älska din nästa som dig själv. Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.” (Rom13: 8-10)

Paulus tar upp fyra av buden på lagens andra tavla. De första tre buden handlar om kärleken till Gud och de sista sju handlar om kärleken till medmänniskan, till vår nästa.

Man kan aldrig sätta kärleken mot Guds lag eller över Guds lag. Att älska är att lyda Guds lag.

·        Om vi älskar vår nästa, så bryter vi inte hans eller vårt eget äktenskap.

·        Om vi älskar vår nästa så vill vi inte skada eller döda vår nästa, utan snarare hjälpa honom till kropp och själ.

·        Om vi älskar vår nästa så ljuger 
vi inte om vår nästa, förråder och förtalar honom eller sprider ut falska rykten, utan ursäktar honom, talar väl om honom och tyder allt till det bästa.

·        Om vi älskar vår nästa så stjäl vi inte av ha honom , nej vi har inte ens begär till vad han äger, vi unnar honom det. Ja, vi ger till och med av vårt eget om han lider brist.

Är vi så kärleksfulla som vi borde vara i Guds ögon, är Guds barn det? Nej, då hade vår kärleks skuld varit avbetalad till Gud. Men Bibeln lär oss: ” Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra”. (Rom 13: 8)

Och när vi brister i kärlek, när vi ser att vi missar att vara så kärleksfulla som vi borde så tvingas vi att återvända till kärlekens källa, till Kristus själv. Bara genom att se på Kristi kors så får vår kärlek nytt liv. Vi kanske inte ser det själv. Men det är inte det viktiga, kärleken är ju inte till för oss själva utan för medmänniskan. Och även om vi brister så har inte Guds Ord fel när det säger om den människa som håller sig fast vid evangelium.

”Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han gett oss.” (Rom. 5:5)

Men även om våra ögon inte skall vara fästade vid oss själva utan vid Kristi kors där han bar vår kärlekslöshet, straffades för den och uppenbarade sann kärlek till människan i handling, så får vi påminna varandra om plikten att älska.

Kristus visade oss hur sann kärlek ser ut

I kärlek går Kristus före oss, för att vi skall följa efter honom i kärlek. Och för att vi inte skall inbilla oss att kärleken är filosofi, poesi och tankar så ger han oss exempel.

”Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linneduk och band den om sig. Sedan hällde han vatten i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med linneduken som han hade bundit om sig….När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: ’Förstår ni vad jag har gjort med er? Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag. Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag gjort mot er. Amen, amen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin herre, och budbäraren är inte förmer än den som har sänt honom. När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det…Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärungar.’” (Joh.13:4-5, 12-17, 34, 35)

Fottvagningen var den lägste slavens plikt. Kärleken kostar på vår stolthet. Och kärleken är praktiskt, så som jag har älskat , säger Jesus och talar då inte om sitt sinnelag, utan om sin handling, så skall ni älska.

”Kärlek” kan vara ett ord som är lätt att ta i sin mun. Men om det inte har en relation till en handling så är det meningslöst. Det fick Petrus känna på när Kristus kallade honom till tjänst.

”När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ’Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa?’ Han svarade: ’ Ja, Herre, du vet att jag har dig kär.’ Jesus sade till honom: ’För min lamm på bete.’ För andra gången frågade han: ’ Simon, Johannes son, älskar du mig?’ Han svarade: ’ Ja, Herre du vet att jag har dig kär.’ Jesus sade till honom: ’Var en herde för mina får.’ För tredje gången: ’ Simon, Johannes son, har du mig kär?’ Petrus blev bedrövad över att Jesus för tredje gången frågade: ’Har du mig kär?’ och han svarade: ’Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär.’ Jesus sade: ’För mina får på bete.’” (Joh. 21:15-17)

Kärleken bevisades genom handling, för Petrus genom att han var en herde för fåren.

Från hat till kärlek

Hur obehagligt det än kan kännas, låt oss för en stund blicka ut i den kärlekslösa värld som frossar i en kärlek som inte är kärlek och låt oss samtidigt blicka in i vår själ, för att rannsaka oss själv.

I det första kapitlet i Romarbrevet berättar Paulus om hur vi människor förlorade kärleken.

”eftersom de inte ansåg det något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa.” (Rom. 1: 28-31)

Här märker vi tydligt att när den horisontala relationen -förhållandet till Gud- bröts, så bröts också den vertikala relationen – förhållandet till medmänniskan. Alltsedan Adam lämnade Gud, är människan sig själv närmast och sätter sig själv före Gud och medmänniskan.

Människan lämnade den sfär av kärlek som hon var skapad till. Men Gud hade av evighet bestämt att föra henne tillbaka henne till den och han gör det varje gång en människa föds på nytt till ett Guds barn, varje gång en människa drabbas av evangelium om Kristus.

Nu ska vi gå till Romarbrevets femte kapitel. Här läser vi om hur den sanna kärleken skapar sig plats i människans liv:

”Medan vi ännu vare svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en hederlig människa – kanske vågar någon gå i döden för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. ” (Rom. 5:6-8)

Vad händer när en människa drabbas av en kärlek som hon inte ens visste om existerade – den totalt oförtjänta kärleken som uppenbaras genom att Jesus blev människa och dog på korset för att sona alla våra synder? Vi kan se en tunn strimma av kärlek i rent mänskliga förhållanden. Den som möter oss med kärlek kan vi också känna kärlek till.

Fast vi hade lämnat Gud, trots att vi var hans fiender, älskade han oss, så mycket att han dog i vårt ställe för att vi skulle få full förlåtelse, för att vi skulle få komma till Honom, komma till himlen. Detta är evangelium, glädjebudskapet, budskapet om Guds kärlek till oss. Detta budskap skapar en kärlek som tidigare inte fanns. Vi börjar se på Gud och våra medmänniskor på ett helt annat sätt. Guds kärlek till oss, skapar en kärlek i våra hjärtan till honom och våra medmänniskor.

”Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han gett oss.” (Rom. 5:5)

Vi skulle aldrig till evig tid förmå att betala den skuld vi ådragit oss genom synden. Men av kärlek betalade Kristus för den på korset med sitt egen kropp och blodet som strömmade nerför hans panna och utför hans händer och fötter. Hur skulle vi evighet kunna amortera av våra tacksamhetsskuld till honom i kärlek till Gud och våra medmänniskor?

”Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.”

Ego eller kärlek

Allt du behöver är kärlek! Den slogan ställer vi upp på till hundra procent. Men vi ställer inte upp på det världen kallar kärlek. Världen kan säga att ”han lämnade sin fru och familj för kärlekens skull.” Sitt egos skull, skulle Bibeln säga. 

Kärleken ”söker inte sitt” (1 Kor.13:5) ”Ingen skall söka sitt eget bästa, utan var och en den andres” (1 Kor. 10:24) Skriften säger: ”Var… ödmjuka och sätt andra högre än er själv. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var.” (Fil. 2:3-5)

Att älska kostar på, det är att offra av sig själv för medmänniskan. Vi är av naturen egoister, så kärleken är sällan barmhärtig mot våra egon. Vi vill ha vår tid för oss själva, men kärleken fodrar att vi offrar tid till vår nästa. Kärleken tär på vår bekvämlighet, vårt tålamod, våra tillgångar, vår plånbok och våra krafter.

När vi börjar se hur praktisk kärleken är så märker vi att det inte är lika lättsamt att ta ordet ”kärlek” i vår mun. Vi som trodde att vi var kärleksfulla kanske börjar ana att vi var mycket större egoister än vad vi föreställt oss.

Kärlek är inte att vara undfallen eller mesig

Kärlek är inte lika med mesighet. Kärlek är inte att ha ett leende klistrat upp till öronsnibbarna och säga. ”ja, ja, ja” till allt och alla. Kärlek handlar om omsorg för medmänniskan och det kan ibland handla om att man av kärlek säger ”nej”, därför att ett ”nej” kanske hjälper din nästa bättre än ett ”ja”.

Kärlek kan handla om att förbjuda sådant som skadar

nästan. Att säga massa obehagliga saker som nästan blir stött av, uppretad av, ja, kanske rentav ursinnig på oss för. Det kan ju vara obehagligt för nästan att höra: "omvänd dig! Ändra ditt liv! Ångra dina synder!" Om det är för nästans bästa är det ändå vad vi ska säga. 

Det är inte alltid människor inser sitt eget bästa, ja, vi kanske inte alltid själva inser vårt eget bästa. Att varna en människa för helvetet är kanske något min medmänniska inte gillar. ”Du gör mig så upprörd, vad kärlekslös du är!”. Nej, det är precis kärleksfull man är om man säger något för att hjälpa sin nästa. Den som varnar sin medmänniska för timlig eller evig olycka vore kärlekslös om han eller hon höll tyst.

Den som varnar sin nästa för synd är kärleksfull, därför att ingen människa mår bra av synd, inte i det långa loppet i alla fall. Den som inte varnar ser inte till sin nästas bästa.

Mer än en känsla

Orden  ”Kärleken gör inte något ont mot sin nästa” (Rom 13: 10), hjälper oss att förstå kärlekens natur. Här talas om kärleken som ett levande väsen som agerar. Det står inte: ”kärleken känns inte ond”. Det står: kärleken gör.

Vi tänker ofta på kärleken som en odefinierbar känsla. Det är klart att kärleken innefattar känslor. Men om man ser kärleken som att sola sig  i sin egen upplevelse, att det handlar om vad jag känner och får, så har det blivit precis motsatsen till det Bibeln kallar kärlek. 

Kärleken söker inte sitt, säger Guds Ord. Bibeln fokuserar på kärleken som vad som i verkligheten uttrycks gentemot Gud och medmänniskan.

När orden drabbas av inflation

Vi kan nog vara överens om att inget ord missbrukats så mycket som ordet ”kärlek”. Ordet förekommer på reklampelare, snaskiga tidningsreportage om otrohet och var man rör sig.

Ett land blir inte rikare om det trycker mer sedlar. Varje sedel motsvarar en viss mängd utfört arbete eller faktiska materiella tillgångar i landet. Om man trycker mer sedlar än det värde som ett land kan uppvisa så drabbas landet av inflation. Sedlarna blir helt värdelösa, hur mycket kronor, dollar eller euro det än står tryckt på dem. I Tyskland kunde man efter första världskriget få köpa ett frimärke för flera miljarder mark, sedlarna motsvarade inget verkligt värde i landet.  Orden ”kärlek” och ”älska” har drabbats av en liknande inflation. Orden används så ofta och så felaktigt att de till slut inte betyder någonting, om man inte förklarar.

När Skriften befaller oss att älska vår nästa, så talar den om hur vi förhåller oss gentemot vår nästa. Kärlek är inte bara en varm, sentimental känsla vi har. Kärlek är hur vi i verkligheten förhåller oss gentemot vår nästa, framförallt vad vi gör. Att vara vänliga mot varandra, att hjälpa varandra, att respektera varandra, att göra gott mot varandra.

Har kärleken en övre gräns?

”Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra” (Romarbrevet 13: 8)

 Ingen avbetalning i detta hänseende friar oss från skyldigheten att älska. Kanske trodde Petrus att det fanns en övre gräns när han frågade Kristus:

”Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” (Matt.18:21)

”Jesus sade till honom: Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.” (Matt. 18:22)

Att förlåta och förlåta och förlåta, är att knappt ha börjat att avbetala kärlekens skuld, därför att sådan är Guds kärlek. Älska varandra som Kristus har älskat er, säger Johannes.