Ödmjukhetens förebild

När Paulus undervisar om ödmjukheten i Filipperbrevet så ställer han i relation till rätt förebild: Kristus Jesus.

"Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset." (Fil 2:4 - 2:8)

Hebreerbrevets författare manar oss:

"heliga bröder, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till."

När vi på Jesus, vad ser vi då? Ja, vi ser en Gud som utan att vi förtjänar det offrar sin egen Son. Du och jag förtjänar ingen frälsare.

Man hör ibland människor undra om det inte när lite orättvist att bara somliga fått nåden att tro på förlåtelsen i Kristus Jesus. Men Gud skulle inte vara orättvis om han redan efter syndafallet dömde och utplånade mänskligheten. Vi har ju faktiskt inte förtjänat att bli förlåtna. Det enda vi fötjänar genom vår synd är Guds eviga straff. "Syndens lön är döden". 

Så Kristi människoblivande är från Guds synpunkt ingen nödvändighet. Det är av kärlek och oförtjänt nåd Kristus förnedrar sig genom att kläs sin gudom i mänskligt kött.

Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa.