Gud är både helig och kärleksfull i en och samma person. Hans helighet upplöser inte hans kärlek och hans kärlek upplöser inte hans helighet, men båda förenas vid Kristi kors. Vi Kristi kors uppenbar Gud sin helighet genom att straffa världens synd i hans korsfästa kropp och samtidigt uppenbaras hans kärlek eftersom det är Gud själv som är fastspikad på korset och också blöder för en hel värld därför att han älskar alla människor.
I vår lutherska katekes så tränas vi i att hålla samman dessa två egenskaper i Guds väsen: hans helighet och kärlek. Därför svarar vi inför varje bud: ”Vi skall frukta och älska Gud”.
I vår lutherska katekes så tränas vi i att hålla samman dessa två egenskaper i Guds väsen: hans helighet och kärlek. Därför svarar vi inför varje bud: ”Vi skall frukta och älska Gud”.
Den människa som till Gud kan säga: ”säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk” har inte släppt blicken från Guds kärlek.
Siegber Becker skriver:
Det sägs ibland, att Jesus och Paulus inte lärde samma frälsningsväg. När den rike ynglingen frågade hur han skulle bli frälst, sade Jesus till honom att hålla buden.
När fångvaktaren i Filippi ställde samma fråga, sade Paulus till honom att tro på Jesus.
Men skillnaden är i själva verket inte mellan Jesus och Paulus. Jesus sade också, att de som tror på Honom skall ha evigt liv, och Paulus sade, att de som håller buden skall finna livet genom lydnad (Rom. 10: 5). Skillnaden är mellan lag och evangelium, som båda lärde.
Svårigheten finner sin lösning i Kristi kors
Den skenbara motsägelsen blir ännu mera slående om vi reducerar föregående stycke till mycket korta satser och sätter dem vid sidan om varandra på följande sätt:
Gud är vred på alla syndare Gud skall inte förlåta synd Gud skall inte frikänna Gud skall inte låta Synden vara ostraffad Gud skall förklara dem rättfärdiga som håller lagen |
Gud är välsinnad mot alla syndare Gud har förlåtit alla synder Gud har frikänt hela världen Gud efterskänker vårt straff Gud förklarar dem rättfärdiga som har brutit lagen |
Av denna schematiska framställning är det lätt att förstå, varför Luther sade, att lag och evangelium är ännu mer avlägsna från varandra än vad raka motsatser är. Med sin karakteristiska insikt i det som är teologins hjärtpunkt sade Luther också, att här hjälper ingenting annat än Medlaren, Kristus. Denna Luthers tanke kan också framställas med ovanstående diagram och lösningen ser vi, om vi ändrar linjen, som skiljer de båda kolumnerna, till ett kors på följande sätt:
Utan läran om den ställföreträdande försoningen kommer aldrig någon att få någon mening i den kristna religionen, ty utan denna lära kommer lag och evangelium alltid att förorsaka teologen olösliga problem, varvid han antingen måste göra avkall på den fulla innebörden av det ena eller det andra eller sammanblanda dem med varandra.
Jag skall aldrig glömma, när jag första gången läste den satsen från Luther som är citerad i femte artikeln i Konkordieformeln: "Ja, vad för allvarligare och förskräckligare vittnesbörd och predikan om Guds vrede över synden finnes än Kristi, Guds Sons lidande och död" (SKB, sid. 600). Jag hade vetat detta rent allmänt, men i likhet med de flesta kristna var jag inte van vid att höra den sanningen så klart framställd. Vi tänker i allmänhet på Kristi kors som den mest trösterika förkunnelsen om Guds nåd och kärlek. Var någon annanstans i hela världen framstår det klarare att Gud älskar oss än vid korsets fot?
Och likväl har Luther absolut rätt. Korset är också den fruktansvärdaste förkunnelse av Guds vrede. Detta var Guds ende Son. Detta var Guds älskade Son, till vilken Han hade behag. Detta var Guds Son, som hade legat på knä i en örtagård och i blodig svett bett att bli förskonad från denna pina. Och likväl måste Han på korset ropa:
"Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" Det ropet, som kom från Guds egna läppar, vittnar kraftigt om Guds obegripliga vrede över all synd. Och så talar korset till vänster om vrede och till höger om kärlek.
Lagen säger att för frälsningen måste buden bli åtlydda. Kristus kom för att i vårt ställe bli ställd under lagen (Gal. 4: 4, 5). Han är vår ställföreträdare så fullkomligt, att vi i Honom och genom Honom kan göra anspråk på att fullkomligt ha lytt alla buden. Genom Hans lydnad har vi blivit rättfärdiggjorda (Rom. 5: 18, 19). Och likväl, när Gud rättfärdiggör mig, rättfärdiggör Han också en som inte har hållit lagen. I Kristus är alltså båda påståendena sanna. Gud kräver lydnad innan rättfärdiggörelsen uttalas, och Gud uttalar rättfärdiggörelsen innan lydnaden bevisats.
Lagen säger, att Gud inte skall låta synden förbli ostraffad och därför måste Kristus lida och dö på korset. Evangelium säger, att Gud förlåter all synd och Han kan göra detta, därför att Kristus led och dog på korset.
I sin obegripliga vishet har Gud funnit ett sätt att göra bådadera, att förlåta synder och att straffa synden på en och samma gång.
På samma sätt försvinner alla de motsägelser som uppträder vid första anblicken. Gud är vred på syndare och hatar dem och därför överger Han sin egen Son på korset. För Guds vredes skull måste syndaren dö och överges av Gud i helvetet. Men som vår ställföreträdare lider Kristus allt detta i vårt ställe, så fullkomligt att vi kan säga, att vi dog i Honom (2 Kor. 5: 14). Men därför att Guds rättvisa fått sina krav uppfyllda, kan nu Guds nåd och kärlek fritt utsträckas till alla människor. En sann Ordets predikare, som förstår denna mycket enkla men likväl obegripligt djupa sanning, behöver aldrig modifiera vare sig lagens eller evangelii klara lära, när han står i predikstolen.
Till en församling, som har lärt sig att göra en klar åtskillnad här, behöver han inte tveka att säga att Gud hatar syndare, därför att de vet att detta är sant, men de vet också, att Gud älskar syndare i och genom sin enfödde Son, och ju bättre de förstår det förra, desto mer uppskattar de det senare.
Kristi kors och Hans försoningsverk står alltså mellan lag och evangelium som det fullkomliga svaret på människans djupaste behov."
(Siegbert Becker citat från boken Skriften och Saligheten)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar