Att tala tröst

”jag skall hela dess sår och skaffa läkedom och bota dem, och jag skall låta dem se frid och trofasthet i överflöd. Jag skall göra slut på fångenskapen för Juda och Israel och bygga upp dem som de var tidigare. Jag skall rena dem från all den missgärning de har begått mot mig och förlåta dem alla deras missgärningar, genom vilka de har syndat mot mig och avfallit från mig.”  (Jeremia 33:6ff)

Mot bakgrund av gudsfolkets Juda förfall, hur ljuvliga är inte dessa ord. Det skulle ta lång tid innan dess ord gick i uppfyllelse. Just nu var folket hårt och fyllt av otro, men Jeremias ord kunde läsas av dem från bokrullen när de grät och längtade hem under fångenskapen i Babylon, de kunde de tänka på den Gud som inte bara straffar, utan också upprättar och förlåter.

Hela vår omvärld, idag i Sverige 2012, är fylld av samma mörker, otro och omoral, som Jeremia upplevde. När vi talar om problemet, låt oss aldrig lämna en människa med bara lagen, med varningarna, låt oss också tala tröst, upprättelse och nåd.

När vi visar vad Gud kräver är vi skyldig att visa vad Gud ger. När vi förkunnar att Gud straffar synd, är vi också skyldiga att visa att Gud förlåter synd.

Då kan dem vi talar med vända sig till Gud med profeten Jesajas ord och säga:

”Jag tackar dig, HERRE, du var vred på mig, men din vrede har upphört och du tröstar mig.” (Jes. 12: 1)

Gud är en nådig Gud för Kristi skull. Vi har visserligen alla syndat, men Kristus Jesus har burit all vår synd på korset, vi är alla förlåtna för Kristi skull, hans blod har renat oss från allt det som skiljer oss från Gud.