Det är bara bra att vi är olika i Guds församling

"Den som har gåvan att tjäna skall tjäna i sin uppgift. Den som undervisar skall undervisa i läran. Den som förmanar skall göra det i den uppgiften. Den som delar ut gåvor skall göra det utan baktankar. Den som leder församlingen skall vara nitisk, och den som utövar barmhärtighet skall göra det med glatt hjärta." (Rom 12: 7,8)

Någon kanske tänker: "tänk om jag också hade en sådan gåva, så att jag kunde få tjäna i Guds församling". Var inte orolig. Paulus säger:

"Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått." (v.6)

1 Kor 7:7 "var och en har sin gåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat."

Ef 4: 7  "Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Kristus mätte ut."

Paulus liknar på flera ställen församlingen vid en kropp där Kristus är huvud. Vi blir en del av Kristi kropp när vi förenas med Honom genom dopet och tron, när vi tror och litar på att våra synder är förlåtna för Kristi skull. Är vi en del av Kristi kropp så är vi en kroppsdel eller hur? Och varje kroppsdel har en funktion eller hur? Alltså har vi alla gåvor eller uppgifter i Kristi kropp eller församling.
Gud säger genom aposteln Petrus:

"Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd." (1 Petr.4:10)

Nu kan det ju vara så att någon är särskilt imponerad av en annan kristens nådegåva och vill ha den. Men Gud vill inte att alla ska ha samma funktion i Kristi kropp. Paulus skriver:

"Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?"(1 Kor.12:29,30)

Och det är väl bra? Hur skulle det se ut med en kropp där alla delar såg likadana ut, eller att någon kroppsdel trodde sig vara bättre än alla andra.

Gud säger genom aposteln Paulus:

"I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många. Om foten sade: "Eftersom jag inte är hand, hör jag inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. Och om örat sade: "Eftersom jag inte är öga, hör jag inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen.  Om hela kroppen vore öga, hur skulle den då kunna höra? Om hela kroppen vore öra, hur skulle den då kunna känna lukt? Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat. Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen? Men nu är lemmarna många och kroppen en. Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." Nej, tvärtom är de av kroppens lemmar som vi anser svagast så mycket mer nödvändiga. Och de lemmar i kroppen som vi anser värda mindre heder, klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för, skyler vi med så mycket större anständighet, något som de andra inte behöver. Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder,  för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra. Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den. Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar." (1Kor.12:13-27)