”Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst.” (Rom 12:1)
Låt oss idag ställa oss frågan: Vad skulle det betyda för vårt förhållande till andra människor? Vad betyder det för våra planer med vår familj? Vad kommer det ha för betydelse för våra karriärplaner?
När vi har lagt våra liv i Guds hand som ett levande och heligt offer, hur kan vi längre prata om våra rättigheter? Det är ju Gud som har rätt till vårt liv. Vi har ju offrat det till honom.
För oss som växte upp på 70-talet, och kanske ännu mer för dem som var unga på 60-talet, så var rättigheter något viktigt. Man skulle bilda protestgrupper för att värna om sina rättigheter. Det har naturligtvis präglat hela det västerländska tänkandet de sista 30 åren.
När vi läser idag om att vi ska frambära oss själva till Gud som offer så är det tvärtemot allt vi lärt oss. Vi har ju lärt oss att man ska slåss för sina rättigheter. Världen har lärt oss att man ska ta vad man kan från världen eller de som är runt omkring oss, att utnyttja systemet.
Men Gud säger idag:
”Anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.” (Rom 12: 2)
Nu börjar vi förstå vad det betyder att frambära sig själv som ett levande och heligt offer. Det betyder att som en frukt av den kärlek Gud visat oss i Jesus Kristus, inte vilja leva som världen vill, utan vilja leva som Gud vill. Att vilja att göra det som är ”gott och fullkomligt och som behagar honom”. Inte att vilja göra det som behagar vår egen onda natur och vår bekvämlighet.
Det är först när vi gör Guds vilja som vi blir äkta människor, de människor Gud skapat oss till.
Låt oss idag ställa oss frågan: Vad skulle det betyda för vårt förhållande till andra människor? Vad betyder det för våra planer med vår familj? Vad kommer det ha för betydelse för våra karriärplaner?
När vi har lagt våra liv i Guds hand som ett levande och heligt offer, hur kan vi längre prata om våra rättigheter? Det är ju Gud som har rätt till vårt liv. Vi har ju offrat det till honom.
För oss som växte upp på 70-talet, och kanske ännu mer för dem som var unga på 60-talet, så var rättigheter något viktigt. Man skulle bilda protestgrupper för att värna om sina rättigheter. Det har naturligtvis präglat hela det västerländska tänkandet de sista 30 åren.
När vi läser idag om att vi ska frambära oss själva till Gud som offer så är det tvärtemot allt vi lärt oss. Vi har ju lärt oss att man ska slåss för sina rättigheter. Världen har lärt oss att man ska ta vad man kan från världen eller de som är runt omkring oss, att utnyttja systemet.
Men Gud säger idag:
”Anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.” (Rom 12: 2)
Nu börjar vi förstå vad det betyder att frambära sig själv som ett levande och heligt offer. Det betyder att som en frukt av den kärlek Gud visat oss i Jesus Kristus, inte vilja leva som världen vill, utan vilja leva som Gud vill. Att vilja att göra det som är ”gott och fullkomligt och som behagar honom”. Inte att vilja göra det som behagar vår egen onda natur och vår bekvämlighet.
Det är först när vi gör Guds vilja som vi blir äkta människor, de människor Gud skapat oss till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar