Evangeliet är till för alla

Lukas 2:36 - 38

 ”Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla dem som väntade på Jerusalems frälsning.”

Jag ska idag tala om en av Bibelns mer okända kvinnor Hanna i nya testamentet.

I juldagens evangelietext fick vi höra om hur Jesus föddes i  Betlehem och hur herdarna leddes till stallet för att hylla Kristus som Frälsare och kung. I Lukas 2 har Jesus förts till templet. Han hade omskurits på åttonde dagen och som förstfödd skulle han helgas och ett par duvor skulle enligt Mose lag offras för barnaföderskans skull. När han fördes till templet så tar den gamle Simeon honom i sina armar och tackar Gud för att han får se frälsningen med sina egna ögon. Han visste genom Andens uppenbarelse att Jesus är den Frälsare Gud lovat mänskligheten.

Vi möter i templet också en annan person.

”Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam”

Precis som Mirjam, Moses syster och Deborah var denna Hanna en profetissa, det vill säga Gud gav henne sitt Ord.

Ordet Hanna betyder nåd. Det är ett vackert namn som vittnar om en människa som lever av Guds kärlek. Texten berättar också att hon var Fanuels dotter av Asers stam. Nu är det intressanta inte bara att ordet Aser betyder ”lycklig”, utan att Asers stam är en av de tio stammarna i Nordisrael. Det finns en försteställning om att alla stammar i Nordisrael är förlorade i Assyrien efter 722 f. Kr. och att bara två stammar bebodde Israel. Men Bibeln säger att en kvarleva, eller en rest, ska vända tillbaka. Uppenbarligen hade de redan gjort det före nytestamentlig tid.

Vad är nu detta för kvinna? Lukas berättar:

”Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, och hon var nu änka, åttiofyra år gammal.”

Ängeln hade i den tionde versen sagt till herdarna som vaktade får i Betlehem:

”Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.

Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.” (v. 10, 11)

Budskapet gäller hela folket. Alla människor, judar och hedningar, onda och goda, gamla och unga, män och kvinnor, nu stannar alltså berättelsen vid en 84 år gammal kvinna, och dessutom änka.

Evangeliet är för varenda en. Alla berörs av det, inte bara inflytelserika, inte bara unga, friska och starka.

Julevangeliet innehåller dessa kontraster. Vi har dels de vise männen, som inte bara var visa, utan också hedningar och mycket rika sådana, och dels har vi de fattiga judiska herdarna, som ofta var obildade.

Josef - vår förebild

Tre gånger visade sig en ängel för Josef i drömmar (Matteus 1: 20, 2: 13, 19). Josef var en man som de flesta av oss, som drog sina egna slutsatser. Ibland rätta, ibland felaktiga, som t.ex. när han ett tag funderade på att skilja sig från hustru (1: 19). Men varje gång Gud talade till honom så trodde han och agerade, och var beredd att lägga sina egna funderingar på hyllan. Han lydde när överheten begärde att han skulle skatteskriva sig i Betlehem (Luk. 2: 14), han lydde när Gud sade åt honom vad barnet skulle heta, han lydde Skriftens ord om omskärelse och förde det nyfödda Jesusbarnet till templet för att offra till Gud i tacksägelse (Luk. 2: 21-24). Varje år reste Josef med sin familj vid påsktiden upp till Jerusalem för att de lydde Guds Ord.

Vi vet inte särskilt mycket om Josef. Men han är ändå ett underbart föredöme för en fader, för familjens huvud. Han arbetade för att för att försörja sin familj, satte Guds Ord före sina egna tankar och gjorde allt han kunde för sin familj. Vi sjunger därför i en psalm :

”Lär oss att som Josef älska, kyskt och rent, i ödmjukhet”.

Skälet till att Josef ansåg att han kunde återvända till Israel efter åren av exil i Egypten var att ängeln sagt:

”Stig upp och tag med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, ty de som ville ta barnets liv är döda." (v. 20)

Herodes dog 4 före vår tideräkning, det år då de flesta historiker menar att Jesus föddes. Han begravdes i Herodium, en av hans egna fästningar, inte långt från Betlehem där de pojkar han dödat låg begravda. Nu reste Josef tillbaka till sitt hemland.

”Han steg…upp och tog med sig barnet och dess mor och kom till Israels land.”  (v. 21)

Det verkar som om han först tänkte bosätta sig i Judeen, kanske Jerusalem eller Betlehem, där hans fäder vilade. Men det kommer nya besked:

”Men när han hörde att Arkelaus var kung över Judeen efter sin far Herodes, vågade han inte bege sig dit. Och sedan han i en dröm hade blivit varnad för detta, drog han bort till Galileens område. Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret.”

Hur hänger det här samman? Sade ängeln fel, första gången han talade med Josef? Arkelaus var en ännu grymmare härskare än Herodes.

Nej, ängeln sade att Herodes var död. Israel bestod av tre landskap eller provinser: Judéen, Samarien och Gallileen och kejsar Augustus hade fördelat landskapen i Israel mellan Herodes tre söner. Arkelaus härskade i Judéen, men till Gallileen där Nasaret låg kunde de tryggt resa.

Varför sade ängeln inte på en gång att de skulle resa till Judeen? Den frågan är intressant.

Många tror att de ska få hela facit av Gud på en gång. Men ibland ger Gud en liten bit i taget. ”Res dit”, säger Gud. Sen när man kommit fram säger han: ”lite mer norrut”.  Vi ska inte tro att vi alltid får hela kartan på en gång. Genom att Gud ger bit för bit får vi anledning att söka Hans ansikte, hans hjälp, hans ledning hela tiden.

Det viktiga är inte att man vet allting på en gång. Det viktiga är att man vänder sig till Gud för att få hjälp. Josef blev varnad av Gud för att bosätta sig i Judéen, men det står faktiskt inte uttryckligen att han blev tillsagt att han skulle bosätta sig i just Nasaret. Men uppenbarligen låg det inom Guds plan.

Gud vet ju i förväg om vad vi skall göra. Och när vi litar på honom, så kan det vi tänker göra bli en del av det han tänkt från början.

Ja, även fast Josef troligen reste dit för att det var den mest naturliga staden i Gallileen, för att Maria hade sin släkt där, så var också det Guds vilja förutsagt av profeterna, trots att Gud ingenting sagt och Josef kanske inget visste om profetian.

Vi läser i dagens text:

”Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeterna att Jesus skulle kallas nasaré.” (Matt 2: 23)

Vad för glädje?

”Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.  Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.” (Lukas 2: 10, 11)

Det var en stor glädje, för denna nyhet var vad judarna väntat på i flera tusen år. Gud hade redan till Adam och Eva sagt att kvinnans avkomma skulle besegra den onde, Moses hade 1400 år innan sagt att alla släkter skulle välsignas genom en ättling till Abraham, David hade berättat om att Gud skulle sätta en evig Konung på Hans tron, Jesaja hade 700 år tidigare sagt att han skulle födas av en jungfru och profeten Mika hade sagt att han skulle födas i Betlehem. Klart att det var en glad nyhet.

Men det var inte bara en glad nyhet för att Han var efterlängtad, det var en glad nyhet på grund av vem Han är.

Varför är det en glädje för folket?

Ängeln svarar:

”jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.  Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.”

En frälsare betyder en räddare, en hjälpare. Räddas från vad? Hjälpas till vad? Behöver du och jag hjälp. Är vi i knipa?

Det enklaste svaret är att människan behöver räddas från sig själv. Det behöver man väl knappt bevisa. Se, på vår värld. Vem är det som förstör den vackra jord Gud skapat åt människan? Vem är det som dödar människor? Vem är det som sprider fattigdom, orättvisor och skada åt människor.

Svar: Människan själv, därför att vi är syndare, därför att vi lämnade gemenskapen med Gud när Adam och Eva bröt mot Guds bud i Eden, för att vi föds till själviska varelser.  Det finns mycket gott med människor också, men vi bevisar varje dag att vi inte förmår älska Gud och våra människor fullkomligt. Därför är vi syndare. Och för att vi är syndare, så behöver vi en Frälsare, en som räddar oss. Därför föddes Jesus, därför säger ängeln till Herdarna:

”jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.  Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.”

Det vanliga och det ovanliga med den första julen

Att kejsar Augustus hade en skatteskrivning i början av vår tideräkning vet alla historiker om. Lukas fastställer ytterligare tidpunkten genom att nämna landshövdingen Kvirinius som styrde över den östra delen av Romarriket, där Israel ingick. Josef och Maria som vid skatteskrivningen bodde i Nasaret fick fara till Betlehem eftersom han var av Davids släkt. Inte heller det är särskilt konstigt. På mina id-handlingar står det Skönsmon, trots att jag inte har någon större anknytning till denna del av Sundvall mer än att jag är född där.  Det är lättast att identitetsbestämma människor av deras ursprung, eftersom folk kan flytta både en och två gånger under sin livstid. Själv har jag flyttat sex gånger hittills. Josef och Maria skulle alltså färdas de 13 milen mellan Nasaret som låg i Gallileen och Betlehem som låg i Judéen. Inget underligt förhållande för en fattig snickare, som Josef.

 Inte underligt med att ett barn kommer oväntat, när man minst anar det, och att det faktisk är upptaget på alla härbärgen i en stad. Särskilt om många är ute i samma ärende. Skatteskrivningen gjorde väl att den lilla staden Betlehem var fylld med folk. Förr, innan man kunde deklarera via Internet, kunde man, natten sista deklarationsdagen, se en lång karavan av människor längs Kungsängsgatan i Uppsala till och från skattemyndigheten.

Så, Josef och Maria hamnade ute i ett stall. Man hade ingen säng åt Marias son när hon fött. Man tar vad man har tänkte det unga paret och lade Jesus i en krubba, det vill säga en behållare för foder åt djuren. Utanför Betlehem fanns herdar, som vaktade får, precis som de finns där än idag.

Allt detta är naturliga saker. Men om man bara berättar julevangeliet med detta innehåll så har man missat själv huvudnyheten.

Inte långt ifrån stallet där Maria och Josef befann sig några herdar som om natten vaktade sina får. För dem visade sig en Herrens ängel och Herrens härlighet lyste omkring dem.

Det var natt och plötsligt lystes allting upp runtomkring dem. En Herrens ängel visade sig för dem. Och de blev mycket rädda.

Men ängeln hade ett budskap. Och lyssna, för missar man detta budskap, så missar man hela poängen med julevangeliet. Ängeln säger till herdarna:

”Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.  Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.” (V.10, 11)

Det är det nya, det ovanliga och unika med den första julen. Det är hjärtat i kristendomen: En Frälsare har blivit född åt er! 

Vad ska vi tänka inför krubban?

Vad tänker Josef när han ser ner i krubban? Kanske tänkte på vad ängeln sagt till honom för en tid sedan, att barnet som skulle födas genom Maria skulle vara tillkommet genom den helige Ande, inte på naturligt sätt, Kanske tänkte han på sitt ansvar att vara adoptivfader eller styvfader åt Guds Son.

Vad tänkte Maria när hon såg ner i krubban? Kanske minns hon att ärkeängeln Gabriel sagt åt henne att hennes son skulle ” kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron.” (1:32). Kanske hade hon tänkt på vad hennes kusin Elisabeth sagt till henne om att Maria nu var Herrens moder:

”varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig?” (Luk. 1: 43)

Vad tänkte herdarna? Vad tänkte de vise männen?

Det finns ytterligare några människor som saknas vid krubban. Vilka är det?

Det är du och jag. Men genom julevangeliet som vi hört läsas får också du och jag blicka ner i krubban. Vad tänker du och jag?

Detta är en helt avgörande fråga om vi ska äga samma frid, samma förlåtelse som Josef och Maria ägde, som herdarna och de vise männen ägde.

När vi ser på barnet, så ska vi inte bara tänka: "ett barn är fött". Vi ska tänka på det änglarna sade till herdarna:

”En Frälsare har blivit född åt er”

Vilken fred sjunger änglarna om?

"Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: "Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag." (Lukas 2:12-14)

Änglarna sjöng det som prästen varje söndag sjunger eller säger: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden.”

Men det är väl inte fred på jorden? Det är ju krig här och var på jorden. Vad menas? Det är ju inte frid i alla människors hjärtan heller.

Om den frid vi söker är lugn och ro och en frihet från bekymmer, så missar vi vad för frid änglarna sjunger om.

Aposteln Paulus skriver:

”Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom honom både på jorden och i himlen. Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga” (Kol. 1:19 - 22)

Vi människor är av naturen inte vänner med Gud, därför att synden skiljer oss från Gud. Men genom att Jesus dog på korset, så har Gud tagit bort det som skiljer oss från Gud, därför har vi frid med Gud.

Krubban och korset

Ängeln säger till herdarna:

”jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.  Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.”

Denne Frälsare som ligger i krubban, detta lilla barn är Herren, säger ängeln. Gud som skapat hela universum, alla galaxer, stjärnor, planeter och molekyler, har lindats och bäddats ner i hö och halm i ett stinkande stall. Gud har blivit människa. Gud har blivit som en av oss, av ett enda skäl för att bli vår Frälsare.

Människan misslyckades med att leva det liv Gud ville att hon skulle leva. Därför kom Jesus för att leva det fullkomliga livet, ett rättfärdigt liv, och Gud räknar hans rättfärdiga liv oss människor till godo, så att om Gud frågade oss på den yttersta dagen om vår rättfärdighet, så kan vi svara att Jesus kom och Jesus uppfyllde lagen i vårt ställe. Inte för att vi skulle slippa att leva ett rättfärdigt liv, men för att vi skulle slippa att dömas för de fel mot Gud och vår nästa som vi ändå begår.

Det var också därför han dog. Med våra synder, vår fel, våra missgärningar, vår olydnad, så tjänar vi ihop till ett evigt straff, men det straffet avtjänade Kristus när han dog på korset, den skuld vi har inför Gud den betalde Kristus med sitt eget blod, som han utgöt på korset.

Inte vilken bebis som helst

Vårt största behov är syndernas förlåtelse, därför sände Gud oss en Frälsare: Jesus Kristus som föddes av jungfrun Maria i ett stall.

Att han föddes av en jungfru var ingen slump. Profeten Jesaja hade 700 år tidigare sagt:

”Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss.” (Matt. 1: 23)

Gud har kommit till oss med nåd och förlåtelse. Tror vi det? Eller tror vi att vi ska fixa allt på egen hand?

Hur långt ner till botten måste vi gå, innan vi inser att vi behöver Gud, inser att vi behöver förlåtelse?

Den förlåtelsen räcker Gud oss i dagens glädjebudskap genom Jesus Kristus Guds Son, en Frälsare är född.

”han skall frälsa sitt folk från deras synder”.

En Gud som en av oss

Ängeln sade till Josef:

”Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” (Matteus 1: 21)

Tänk vad fantastiskt när det omöjliga inte bara blir möjligt, utan ett faktum.

Människan behövde frälsas från sina synder. Men ska man verkligen tala om sådant på juldagen, då det ska vara ljus och glädje?

Ibland förlorar vi julberättelsen i glitter och änglasång. Julberättelsen är ju en berättelse om den djupaste nöd och mänsklig tragedi.

Här har vi två unga människor, kanske inte äldre än tonåringar, som riskerar att brännmärkas för en skandal, vi har misstänksamhet, vi har skräck i Josef och Marias ögon. De får veta sanningen och blir förstås glada, men det är en lång resa för en höggravid kvinna. Det är smärta. Det är natt och mörker, säkert kyla, inget härbärge att övernatta i. Ett skitigt stall är väl knappast en plats man väljer som BB vid en födsel. Det handlar om en djup mänsklig misär, men mitt i allt väljer Gud att låta sig födas som människa. Han blir som en av oss, för att dela det mänskliga, för att ta på sig den mänskliga naturen.

För så ser vår mänskliga tillvaro ut. Den är inte perfekt. Den perfekta bilden, konstverket, tavlan som var människans tillvaro krossades i Eden av Adam och Eva. Och än idag famlar vi omkring i skärvorna av människans misslyckande. Vi brister i renhet, vi älskar inte, utan hatar, vi ljuger istället för att säga sanningen.

Men vi har inte en Gud som är långt borta i skyn. Vi har en Gud som är en av oss. Som en av oss, men helt syndfri. En Gud som tar gestalt i det mänskliga.

Skriften säger om människan Jesus: ” i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt” (Kol. 2:9)

Han vet hur du och jag har det. Han har själv varit som en av oss.

Men han antog människonatur av ett bestämt skäl, det som ängeln meddelade till Josef:

”han skall frälsa sitt folk från deras synder”

När han dog på korset offrades han för din och min synd.

Varför sändes Jesus ?

Gud sände sin egen Son som en människa till vår värld, men varför? Varför sändes Jesus Kristus till oss.

Någon skrev:

”Om vårt största behov hade varit information, så hade Gud sänt oss en informatör.

Om vårt störste behov hade varit teknologi, så hade Gud sänt oss en vetenskapsman.

Om vårt största behov hade varit pengar, så hade Gud sänt oss en ekonom.

Om vårt största behov hade varit underhållning, så hade Gud sänt oss en nöjesartist.

Men vårt största behov är syndernas förlåtelse, därför sände Gud oss en Frälsare.”

Ängeln sade till Josef:

”Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.”

Den sista dagen blir den bästa, för Guds barn

Vi ska leva som om Kristus kunde komma när som helst. Vår gemenskap med Honom skall inte vara på botten av vår prioriteringslista utan högst upp. 

Därför skall vi fira gudstjänst med våra systrar och bröder i Kristus, vi skall läsa Guds Ord, vi skall be tillsammans. Vi skall sträva efter att leva ett rent liv i kärlek.

Allt detta vill vi, inte för att vi är rädda för Gud, rädda för straff, utan för att vi vet att Gud älskar oss så mycket att han offrat sin enfödde Son.  Därför längtar vi till den dag vi skall se den vi älskar och som har älskat oss, ansikte mot ansikte. Vi är Guds förlåtna barn och Kristi medarvingar. Vår Frälsares oväntade ankomst kommer att bli den bästa dagen i våra liv.

Skjuter du fram saker och ting?

Gud säger genom Jakob:

 

”Lyssna nu, ni som säger: "I dag eller i morgon skall vi resa till den eller den staden och vistas där ett år och göra affärer och tjäna pengar." Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en rök, som syns en liten stund och sedan försvinner.” (Jak. 4:13, 14)

Att skjuta undan Guds gemenskap till något senare är att bryta mot Guds uppmaning som säger oss att vi alltid skall vara beredda och vakande, inför livets slut och inför den sista dagen.

Men också den synden tog Jesus med sig när han vandrade upp till Golgata kulle och dog på korset. Han tog all vår likgiltighet, vår sömnaktighet, vårt sätt att skjuta fram det som vi borde gjort idag, som verkliga synder han straffades för på korset. Han blod rann för våra kalla, köttsliga  och materialistiska hjärtan. När han gick ur graven så var det beviset på att alla våra synder är förlåtna genom Honom. Han gav oss det eviga livet och vissheten om en gemenskap med honom när vi döptes, när vi hör Ordet och när vi tar emot sakramentet.

Idag. Imorgon kan vara försent.

Hur många av oss säger inte, men vi tänker: ”Jag ska ta tag i mitt andliga liv senare”, ”jag ska be mer, när? senare”, ”det kommer en tid längre fram i mitt liv då jag tänker leva som ett Guds barn”. 

Om man resonerar så, riskerar det liv man har med Gud att förstöras. Det går inte att reparera någonting på den sista dagen, och inte heller den sista dagen i ditt eller mitt liv. Och hur länge vi kommer att leva vet ingen, utom Gud.

Det vi har är nu. Det vi har är idag. Psalmisten skriver:

”Ty han är vår Gud och vi är folket i hans hjord, fåren som står under hans vård.  I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan som i Meriba, som på Massas dag i öknen” (Ps. 95:7, 8)

Jesus säger idag:
 

"Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila." (Matt11:28)

Inga inbrottslarm till Guds rike

Kristus säger:

”Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. ”  (Matteus 25: 43)

Om man visste när en tjuv bröt sig in, så behövde man inga inbrottslarm, man behövde inte låsa dörren. Man kunde bara vänta och skrämma bort tjuven.

Men Kristus vill inte att vi ska vara beredda precis innan. Han vill att vi alltid skall vara väntande. Därför säger han:

”Var…vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer.  (Matt. 24: 42 )

 

”Var …beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.” (Matt. 24: 44)

Vi behöver inte veta.  Profeten Moses skriver:

”Det fördolda hör HERREN, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid” (5Mos. 29: 29)   

Är din "gud" bara en låtsaskompis?

Hur rimmar allt tal om kärlek till Gud med kristna som inte berättar om Kristus, av rädsla för människor skall ta anstöt, för att människor ska tycka att man är konstig?

Vad är det som står på spel? Människors eviga salighet står på spel.

Nej, det rimmar inte med den gudsbild Svenska Kyrkan förmedlar, av en Gud som är så snäll, att han inte kommer att straffa någon, men det är ju också en gud som är så snäll att han accepterar allting. 

Han är lika snäll som Alfons låtsaskompis ”Mållgan” och han är lika verklig som Alfons låtsaskompis.  Han finns helt enkelt inte.

Den verklige och sanne Guden är inte sådan. Han är sannerligen kärleksfull, men han är också lika rättfärdig. Om han inte vore det så skulle inte våra samveten, bli oroliga när vi tänker på den sista dagen och den sista stunden. Den sanne Guden är inte likgiltig för människors synd.

Floden stiger - idag

Man kan tappa bort allvaret i varningarna. Vad var det med folket före floden? 

De var inte beredda på att allt skulle ta slut. De hade inget förhållande till Gud.  Hela deras liv cirklade kring det jordiska, och inget annat. De kände till Noa. Mannen som byggt en enorm båt på land, de hade hört honom predika. Men de brydde sig inte om honom. De brydde sig inte om varningarna. De var som folk i allmänhet är idag.

Arken är Kyrkan. Noa är de som skulle förkunna. Men Noa predikade i alla fall. 120 år använde han till att bygga på arken och sprida budskapet om rättfärdighet.

Flodvattnet stiger,

-         för människor som söker, men inte finner något hopp i den här världen.

-         För människor som är rädda för döden

-         För människor som inte hört det glada budskapet om Jesus Kristus

Hur rimmar allt tal om kärlek till Gud med kristna som inte berättar om Kristus, av rädsla för människor skall ta anstöt, för att människor ska tycka att man är konstig?

Vad är det som står på spel? Människors eviga salighet står på spel.

Har du tappat din längtan efter Jesu återkomst?

De första kristna levde under svåra omständigheter, de förföljdes av judarna och var inte så omtyckta av romarna heller. Många dödades för sin tro. Man längtade efter att Kristus skulle komma tillbaka för att upprätta sitt rike.

Många kristna i t.ex. Pakistan där tusentals troende förföljs och dödas, delar samma längtan. De längtar efter att Kristus skall komma tillbaka, så att lidandet här tar slut.

Delar du och jag samma längtan? Eller är det så att man tappar fokus när man är mätt och belåten, när man har ett tryggt hem, man tappar sin längtan.

Att leva i Marana tha

De första kristna levde med en längtan efter att Kristus skulle komma tillbaka, i flera brev uttrycks det som en bönesuck ”Kom Herre Jesus”, ”Herren är nära”, ”Herrens ankomst är nära”  (1 Kor. 16: 22, Fil. 4:5, Hebr. 10: 37, Jak. 5:8, Uppb. 3: 11, 22: 7, 22: 12).

Bibelns nästa sista vers ropar: ”Kom, Herre Jesus!”. Ja, vi har i Bibeln t o m bevarat en arameiskt strof, Jesus och apostlarna talade ju arameiska med varandra: ”Marana tha” ( 1 Kor. 16: 22), som troligen användes i den första kristna kyrkans böner och betyder : ”Vår Herre kom!”

Ska man bekymra sig om det oväntade?

Kristus säger att Hans återkomst i härlighet för att döma världen sker vid en tidpunkt ingen vet om.  Det sker oväntat. Det sker när man minst anar det.

Behöver man oroa sig för något som kan ske, men som man inte vet ska ske? Nej, det kan bli en jordbävning i Sverige, det kan hända att en vulkan får sitt utbrott i Uppsala eller Stockholm, eller att en komet slår ner i mitt hus, men det vet vi inget om, det är bara en möjlighet. Därför ska vi inte oroa oss för det.

Men när det gäller Kristi andra ankomst så är det inte bara så att det kan ske, det ska ske.

”i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.”, säger Kristus.

Är du redo för ett oväntat besök?

Hur skulle du och jag reagera om vi fick ett meddelande att imorgon skulle drottning Silvia komma och hälsa på? Jag tror de flesta skulle tycka att det vore roligt, en ära att få ha en kunglighet på middag, man kanske skulle bli glad och åka hem och städa, eller skaffa nya gardiner, vad vet jag? Varför vill hon komma till just mig? Är det för att jag är en speciell person? 

Eller tänk om vi fick ett brev om att kronofogden skulle komma och hälsa på imorgon. Hur skulle det kännas? Kanske inte riktigt lika roligt. Man kanske skulle bli lite nervös. Har jag några obetalda räkningar, har jag slarvat bort en faktura. Man kanske skulle åka hem och gå igenom de sista månadernas postgiroinbetalningar. Man skulle fyllas av obehag. Kronofogden brukar inte komma med goda nyheter.

Om Gud kom på besök i morgon, vad skulle jag göra idag? Vad fyller en sådan tanke mig med för känslor? Svaret på den frågan har nog lite med vad för bild man har av Gud och vilken relation man har till honom, om man har någon relation till Gud.

Om man visste att Gud skulle komma i morgon, så blev frågan mer brännande. Men de allra flesta i Sverige tror inte ens att Gud ska komma. Kristus talar i Bibeln om att lika säkert som han föddes som en människa till världen och då kom hit, så ska han komma en andra gång. Då ska himmel och jord gå under, men hans Ord ska inte försvinna. De ska finnas kvar.

Vissheten om evigt liv ger våra nuvarande liv glädje

”Han skall för alltid göra döden om intet. Herren HERREN skall torka bort tårarna från alla ansikten, sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden. Ty HERREN har talat.” (JES 25: 8) 

Tack vare att Jesus Kristus har uppstått behöver vi inte vare rädda för döden. Vi får tro att våra synder är förlåtna och att vi får komma till Kristus som älskat oss och utgjutit sitt blod för oss.

Men att Gud är en Gud för de levande betyder också att Gud inte bara är bra att ha inför döden. Gud är bra att ha i livet också. Jesu seger, hans död och uppståndelse ger vårt liv mening.

Vi kan leva utan fruktan de år som Gud ger oss här, vi kan leva av tacksamhet och glädje för den kärlek Gud bevisat oss, och skall bevisa oss, när vi får se Honom ansikte mot ansikte.

Döden uppkom på grund av oss, livet fördes tillbaka genom Jesus

Döden finns därför att Adam och Eva förde in synden i världen. Dödens udd är synden och synden blir uppenbar genom lagen.

Men Gud ger oss segern över döden genom Kristus. Kristus sonade mänsklighetens synder på korset. Han dog i vårt ställe så att vi skulle slippa den eviga döden och han uppstod ur graven för att vi skulle få uppstå ur våra gravar.

Därför kan vi säga med Paulus:

”Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?”

Profeten Jesaja skriver:

”Han skall för alltid göra döden om intet. Herren HERREN skall torka bort tårarna från alla ansikten, sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden. Ty HERREN har talat.” (JES 25: 8) 

Tack vare att Jesus Kristus har uppstått behöver vi inte vare rädda för döden. Vi får tro att våra synder är förlåtna och att vi får komma till Kristus som älskat oss och utgjutit sitt blod dör oss.

Varför Guds barn inte behöver vara rädda för döden

Ja, vi som är Guds barn kanske kommer att dö en dag, om Kristus inte kommer tillbaka innan dess. Men döden blir inte en stoppskylt, bara en kall gravsten för Guds barn.

Hur kommer det sig? Skriften säger:

 

”basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen.  Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.” (1Kor. 15:52 - 57)