Varför böjer aposteln sina knän

”Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.”, säger Jakob (Jak. 5:16)

I den slutna kammaren hör Gud dina och mina böner.

I den enkla cellen böjer aposteln  Paulus sina knän. Han säger i vers 1 i det tredje kapitlet i Efesierbrevet tre: "Därför böjer jag, Paulus, mina knän, jag som är Kristi Jesu fånge för er skull, ni hedningar." och i vers 14:

"Därför böjer jag mina knän för Fadern"

Ordet ”därför” pekar tillbaka på det han har redan sagt i hela  kapitel 2.

Jag böjer mina knän, därför att trots att vi vara döda i våra överträdelser och synder så hade Gud älskat oss. Gud gjorde oss levande genom Kristus. Vi var främlingar, utan hopp och utan Gud i världen, men Gud bröt ner skiljemuren, han tog bort fiendskapen, han fogade in både judar och hedningar i samma byggnad som är den nya människan i Kristus, Han gjorde så att de båda folken genom Kristus kunde närma sig Gud. Han har gjort oss till medborgare i himlen och medlemmar i Guds stora familj och tillsammans utgör vi ett heligt tempel inför Gud, och i det templet bor Guds Ande.

Detta är väl ett glatt budskap! Det budskapet drev Paulus ner på sina knän. Det budskapet bör väl också föra oss in i bön. Här ser vi att det inte var bara av pliktkänsla han bad. Han bad, helt förstummad av Guds kärlek i Jesus Kristus. Hela detta budskap gör att jag vill tala med Fadern.

När vi hör hur mycket Gud älskar oss, behöver också vi be till Honom och åkalla honom. Det är glädjen över att Kristus har dött i vårt ställe för våra synder och gett oss förlåtelse, gett oss nytt liv som bör driva oss till bön.

”Därför böjer jag mina knän för Fadern, han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn.”