Kristus ber för församlingen i Efesus:
”att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken.”
Vad har du och jag för relation till Kristus? Paulus menar inte att Kristus är någon vi bara hänger ihop med, som vi skådar på avstånd, som vi bara tänker på. Han ber inte församlingen att de då och då ska ta en kopp kaffe med Jesus, att möta honom ibland för att för en stund uppleva en liten glädjekick.
Nej, han ber att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan, han är inte en tillfällig gäst, inte en besökare. Han skall bo där, ha sitt hem där. Det är hans gemak, inte ditt och mitt loft för gammalt skräp och dåraktiga drömmar.
Men hur kan Kristus bo i våra hjärtan? Genom tron, förklarar Paulus. Genom att vi förtröstar på Honom, litar på Hans nåd och förlåtelse, tror att han är vår Frälsare, flyr till hans kors. Det är så han bor hos oss.
Han bor hos oss genom att vi bor hos Honom, skulle man kunna säga.
Den onde säger till oss: ”Du hör till mig. Du har gjort fel, du har överträtt Guds bud. Inte kan du höra till Gud. Ditt hem är helvetet. Där är din boning.”
Men han ljuger. Kristus tog sin boning i oss genom dopet. Kristus tar sin boning i oss var gång vi tar del av altarets sakrament. Då flyttar han kroppsligen in hos oss. Vi blir ett med honom. När vi tror Guds förlåtelse, att Kristus burit vår synd på korset, litar på den, håller oss till, då säger vi till den onde:
”Kristus bor i mitt hjärta genom tron, och bor han hos mig, då finns inte skulden kvar, då finns inte synden kvar. Kristus som är ljuset har lyst upp mitt mörka hjärta. Hans rättfärdighet finns hos mig. Jag är en syndare, men Kristi fullkomliga rättfärdighet och den förlåtelse han vann på korset har han tagit med sig när han flyttade in i mitt hjärta, hans helighet lyser upp och skingrar syndens och skuldens mörka skuggor i mitt hjärta. Så länge jag tror på Honom bor han hos mig.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar