En kristen har sitt liv i Kristus därför att den lydnad som vi saknade, den fullgjorde Kristus och det straff vi förtjänade, det avtjänade Kristus på korset. Genom dopet iklädde oss Gud den rättfärdighet som Kristus vann på korset. Den gamla människan, syndanaturen som vi föddes med, den begravdes i dopet och i dopet återuppstod vi rena och rättfärdiga inför Gud.
Att gå in under en falsk träldom, inte bara under lagen, utan också under bud som inte längre angår kristna, blir i det perspektivet inkonsekvent. Varför skulle vi dömas av en lag Kristus uppfyllt? Varför skulle vi hotas av ett straff Kristus avtjänat?
Detta stämmer inte med den kristna friheten förklarar Paulus i Kolosserbrevet:
"Om ni med Kristus har dött bort från världens stadgar, varför uppför ni er då som om ni levde i världen och böjer er under dessa bud: "Det skall du inte röra, det skall du inte smaka, det skall du inte ta på". Och detta gäller sådant som är bestämt att användas och förbrukas, efter människors bud och läror. " (Kol. 2:20-22)
För ett Guds barn att frivilligt ta på sig en träldom under yttre religiös lydnad utan grund i Bibeln är att inte leva som man lär. Om man är död från lagen så skall man ju inte leva som om lagen hade något att hämta, i synnerhet inte en lag som inte gäller oss längre: cermoniallagen.
En kristen lever, men han lever inte för lagen utan för Kristus, han lyder, men han lyder inte av rädsla för lagen, utan av en kärlek som hämtar sin kraft från Kristi kors. Han lyder inte heller människor, utan bara den Gud som friköpt honom ifrån alla synder, ifrån döden och djävulens våld, inte med guld eller silver, utan med Kristi heliga och dyra blod och hans oskyldiga pina och död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar