Den tionde

Alla tio spetälska hade bett Jesus om hjälp med orden:

"Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!"

Alla tio hade blivit friska på väg till prästerna. Men här tar berättelsen en ny vändning. Vi läser:

”Och när en av dem såg att han hade blivit botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst och föll ner för Jesu fötter och tackade honom. Och han var samarit. Jesus frågade honom: "Blev inte alla tio rena? Var är de nio? Har verkligen ingen vänt tillbaka för att prisa Gud utom den här främlingen?"” (Lukas 17: 15, 16)

Tio blev rena men bara en vände tillbaka för att tacka Kristus.

Alla tio hade en viss tro på Kristus. Därför gick de iväg. De lyssnade på hans ord. När de var på väg så blev de botade från sin svåra sjukdom. Huden och köttet läkte ihop. De fortsatte till templet och visade upp sig för prästerna. De fick vad de hade frågat om och var nöjda. De kunde återvända till det mänskliga samhället och leva ett normalt liv igen. De kunde återförenas med sina familjer och börja jobba som alla andra. Det var allt vad de förväntade och det var allt vad de nio fick.

Men Jesus innebär så mycket mer än så. Det var bara en som förstod att det viktiga med undret var inte vad de fick, utan vad undret sade om Jesus.

Jesus handlar inte i första hand om vad vi kan se och känna. Jesus handlar mer om vår relation till Gud, om förlåtelsen och det eviga livet.

Jesus säger till den tionde f.d. spetälske:

"Stig upp och gå! Din tro har frälst dig." 

Den tionde trodde inte bara att han var frisk. Han upplevde att undret var ett uttryck för Guds kärlek och tackade Jesus för det. Han förstod att Jesus var den som ger nåd och Jesus säger att hans tro inte bara innebar kroppslig upprättelse, utan frälsning.

”Din tro har frälst dig.”

Din tro på Kristus, din tro på Frälsaren, när du vänder dig till honom med bekännelse om din ovärdighet, din tacksamhet för hans gåva, ditt förlitande på hans nåd, innebär att du är frälst. Du är räddad för evigheten, du är ett Guds barn, du är en medborgare i Guds rike.