Lukas 2:36 - 38
”Där fanns också en profetissa, Hanna,
Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade
hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, och hon var nu änka,
åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och
böner natt och dag. Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade
om honom för alla dem som väntade på Jerusalems frälsning.”
Jag ska idag tala om en av Bibelns mer okända kvinnor
Hanna i nya testamentet.
I juldagens evangelietext fick vi höra om hur Jesus
föddes i Betlehem och hur herdarna
leddes till stallet för att hylla Kristus som Frälsare och kung. I Lukas 2 har Jesus förts till templet. Han hade omskurits på åttonde dagen
och som förstfödd skulle han helgas och ett par duvor skulle enligt Mose lag
offras för barnaföderskans skull. När han fördes till templet så tar den gamle Simeon honom
i sina armar och tackar Gud för att han får se frälsningen med sina egna ögon.
Han visste genom Andens uppenbarelse att Jesus är den Frälsare Gud lovat
mänskligheten.
Vi möter i templet också en annan person.
”Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam”
Precis som Mirjam, Moses syster och Deborah var denna
Hanna en profetissa, det vill säga Gud gav henne sitt Ord.
Ordet Hanna betyder nåd. Det är ett vackert namn som
vittnar om en människa som lever av Guds kärlek. Texten berättar också att hon
var Fanuels dotter av Asers stam. Nu är det intressanta inte bara att ordet
Aser betyder ”lycklig”, utan att Asers stam är en av de tio stammarna i
Nordisrael. Det finns en försteställning om att alla stammar i Nordisrael är
förlorade i Assyrien efter 722
f. Kr. och att bara två stammar bebodde Israel. Men
Bibeln säger att en kvarleva, eller en rest, ska vända tillbaka. Uppenbarligen
hade de redan gjort det före nytestamentlig tid.
Vad är nu detta för kvinna? Lukas berättar:
”Hon hade kommit
upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var
jungfru, och hon var nu änka, åttiofyra år gammal.”
Ängeln hade i den tionde versen sagt till herdarna som
vaktade får i Betlehem:
”Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela
folket.
Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är
Messias, Herren.” (v. 10, 11)
Budskapet gäller hela folket. Alla människor, judar och
hedningar, onda och goda, gamla och unga, män och kvinnor, nu stannar alltså
berättelsen vid en 84 år gammal kvinna, och dessutom änka.
Evangeliet är för varenda en. Alla berörs av det, inte
bara inflytelserika, inte bara unga, friska och starka.
Julevangeliet innehåller dessa kontraster. Vi har dels de
vise männen, som inte bara var visa, utan också hedningar och mycket rika
sådana, och dels har vi de fattiga judiska herdarna, som ofta var obildade.