Ett får behöver Herden

”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. Den som är lejd bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde.”(Joh 10:11-16)

Jag tänkt idag tala om fåren och herden. Det är ett bildspråk som Bibeln använder både i gamla och nya testamentet om Gud och hans folk.

Låt oss för en stund ta några minuter och försöka tänka oss in i hur det är att vara ett får, både utifrån betraktat och genom fårens ögon.

Tänk då på några saker.

• Du är för det första välsmakande. Mängder av människor skulle vilja sätta tänderna i dig. Men fåret är inget vilt djur. Det ägs av herden och det kostar att komma åt fårköttet.
• Du är ett lätt byte. Du kan inte försvara dig själv, eftersom du inte har klor. Du är rädd och lätt hamnar i panik. Därför föredrar du att vistas i flock. Flocken ger en känsla av säkerhet.
• Vissa säger att får inte är smarta. Kanske är det så, att får är dumma och lättlurade.
• Att hitta mat innebär att man får gå långa sträckor, man måste hålla sig undan från törnsnår man kan fastna i och gropar eller raviner man kan ramla ner i. Ändå dras får lätt till såna farliga platser om ingen leder dem och vakar över dem.

Så hur det ut?

Ja, nu ser vi fiender som är hungriga och vill äta upp oss. För dem vill de hellre ha dig död än levande. Du är försvarslös. Du hänger ihop med andra för att du vore försvarslös ensam. Det ger en känsla av trygghet. Men hur rädd du än blir, så är du ändå inte medveten om häften av farorna runtomkring dig. Men att erkänna att du inte förstått ditt eget bästa eller har fel om hur illa det är, det är du för stolt för. Att erkänna att man har fel, är tufft för de flesta. Men det vet Gud om. Handen på hjärtat, så har vi väldiga problem att göra precis det Gud vill att vi ska göra. Vi gör alldeles för ofta det vi vet är fel, och som Gud inte vill.

Ja, fåret som bild är inte så dålig på oss, eller hur? Verkliga får blir mål för rovdjur, deras fiender. Som andliga får finns det andliga fiender som gärna ser oss som mål. Petrus skriver:

”Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka.” (1 Petr 5: 8)

Paulus tar till och med upp fårbilden som byte, konkret på oss när han skriver:

”Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.” (Rom 8: 36)

I det andliga är vi ofta dumma som får. Vi minns hur Bibeln berättar om hur Gud räddade Israel från slaveriet under Farao i Egypten, plågorna över Egypten, moln och eldstoden, röda havets öppnande, manna från himlen, vaktlarna som kom över tältlägren. Helt fantastiskt! Och ändå klagar de på Gud och grälar på Moses. De var olydiga och dyrkade avgudar. De hade all anledning att tro och lita på Gud, men de gjorde det inte. De föll i synd och otro, om och om igen.

Vi ska inte tro att vi är bättre eller starkare. Aposteln skriver efter att ha berättar om Israels otro.

”Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss. Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller.” (1 Kor 10: 11-12)

Visst är vi alla som får. Vi är som får som irrar runt på knasiga ställen och rymmer. När jag var liten så fanns en fårahjord i en skog intill där vi bodde. Det var ofta när vi kom dit som några av dem hade rymt. Ändå hade de en stor hage som täckte in halva skogen, de klarade sig inte utan betet och det vatten som ägaren tömde upp.

Vi kan ju se på människors misslyckanden på samma sätt. Ibland agerar vi som om vi inte visste vårt eget bästa.

Så, vad är svaret på människans och fårens problem. Svaret vilar i herdens kärlek till fåren. Får litar på sin herde. Herden förr dem till vattenbäckar och gröna ängar. Herdens käpp håller fienden borta. Herden driver bort varg och lejon. Ska fåret överleva så behöver det herdens omsorg.

Jesus är den store Herden för de andliga fåren. Han känner sina får, säger Bibeln. I Johannes 10 säger han:

”jag känner mina får, och mina får känner mig” (Joh. 10: 14)

Guds Ord ska vi lita på, framför allt annat och alla andra

Vad är det för ord vi ska lita på som är grunden för vårt barnaskap hos Gud?

Vi ska framförallt lita på evangeliet. Guds evangelium, det glada budskapet säger till oss att ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord… Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.” (2 Kor 5: 19, 21)

 ”den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.” (Rom 4: 5)

Tror vi det så äger vi samma förtröstan och trygghet som den hedniske officeren, trots motgångar och bekymmer, då kan vi säga med psalmisten: ” Det är min tröst i mitt lidande att ditt ord håller mig vid liv. De fräcka hånar mig ständigt, men jag viker ej från din undervisning.” (Ps. 119: 50-51)

”Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. Också jag är en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör

det här, så gör han det." När Jesus hörde det, blev han förvånad och sade till dem som följde honom: "Amen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro. Jag säger er: Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder." Till officeren sade Jesus: "Gå, som du tror skall det ske dig." Och i samma ögonblick blev hans tjänare frisk.” (Matt 8:8ff.)

 

Jesus tar upp det faktum att dem som anförtrotts riket, Israel. till större delen förkastade Kristus, men när de förkastat honom så kom andra in, där den hedniske officeren blev ett tydligt exempel. De första ska bli de sista. Det är också en tankeställare för oss. Kristendomen kan inte gå i arv. Varje individ måste ta ställning till Kristus och Hans Ord. Man kan inte förlita sig på föräldrar eller kompisar, inte heller på pastorn eller lärokommissionen. De är bara vi och Kristi Ord, inför Gud på den sista dagen.

Israel trodde att de hade monopol på Guds rike. Ingen har monopol på Guds rike. Vår kyrka har det inte, vår församling har det inte. Därför ska vi gå ut med Hans ord till vår omvärld och berätta om att Jesus Kristus är allas vår Frälsare.

Tro utan yttre bekräftelse

”Då Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer fram och bad honom: "Herre, min tjänare ligger lam där hemma och har svåra plågor." Jesus frågade honom: "Skall då jag komma och bota honom?" Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. Också jag är en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det." När Jesus hörde det, blev han förvånad och sade till dem som följde honom: "Amen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro. Jag säger er: Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder." Till officeren sade Jesus: "Gå, som du tror skall det ske dig." Och i samma ögonblick blev hans tjänare frisk. ” (Matteus 8: 5-13)
Här är en man som är starkt skild ifrån Gudsfolket. "Han var inte innesluten i förbundsfolkets löften, han kunde inte offra till Israels Gud i templet, men, han tror mer än ni!”, vill Kristus säga. Ni, och i folkskaran stod Jakob, Petrus och Johannes. Män som skulle bli pelare i församlingen. Det finns en härlig ironi i Jesu ord, men samtidigt en förmaning.

Låt oss se på officerens tro. Vad är det som gör den speciell? Det första vi ska säga är att officeraren trodde på Jesu makt. Själv hade officeraren makt. Han kunde kommendera hundra soldater att göra exakt det han ville. Han visste vad makt vill säga. Hade han kunnat kommendera sjukdomen ur den sjuke tjänarens kropp, så hade han gjort det. Men han visste att det kan ingen människa, men det kan Messias. Han hade säkert hört i den synagoga han själv byggt Jesajarullen läsas om hur Messias skulle agera ”er Gud …kommer själv och frälsar er. Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Den lame skall hoppa som en hjort, den stummes tunga skall jubla.” (Jes 35: 4-6) Han förstod att nu var den dagen här. Messias, Guds Son hade makten och auktoriteten.

Han trodde för det andra att ett Ord räckte. Han krävde inte att Jesus skulle åka dit och lägga händerna på, att han måste utföra någon ritual. Nej, han hade en hel och full tro på att Kristus förmådde med sitt Ord.

Officeren trodde för det tredje, utan att se. "Skall då jag komma och bota honom?" Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.”

Vi vill gärna se bevis med våra ögon, innan vi kan tro. Vi minns kanske berättelsen om Gideon, som Gud befaller skulle leda Israels folk mot midjaniterna. Tre gånger tjatar han på Gud om ett tecken.

”För honom uppenbarade sig HERRENS ängel och sade till honom: "HERREN är med dig, du tappre stridsman." Gideon svarade honom: "O, min herre, om HERREN är med oss, varför har då allt detta kommit över oss? Och var är alla hans under, som våra fäder har berättat om och sagt:`Se, har inte HERREN fört oss upp ur Egypten?' Nu har HERREN övergivit oss och gett oss i midjaniternas hand." Då vände HERREN sig till honom och sade: "Gå i denna din kraft och fräls Israel ur midjaniternas våld. Se, jag har sänt dig." Han svarade honom: "O Herre, hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är ju den oansenligaste i Manasse och jag själv den ringaste i min fars hus." HERREN sade till honom: "Jag är med dig, och du skall slå midjaniterna som om de vore en enda man." Gideon svarade honom: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, så låt mig få ett tecken att det är du som talar med mig.” (Dom 6: 12-17)

Gud ger honom ett tecken, Gud förtär ett offer i eld. Men denne hedniske officer begär inget tecken, han behöver inte se bevis på att Kristus kan eller vill. Matt 8: 8 "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.”

Matt McCarthy, ser väl ut som en vanlig tjej hon skulle ställa upp i ett sprinterlopp på 150 meter för sitt gymnasielag, men det fanns en skillnad mot de övriga. Matt McCarthy är nästan helt blind. I örat har hon en lite mottagare. På sidan om vägen står hennes pappa med en sändare och dirigerar hur hon ska springa. Hon behövde inte förlita sig på vad hon såg, hon litade helt på sin pappas och hans ord.

Är det inte så med den hedniske officeren också? 

 ”Jesus frågade honom: "Skall då jag komma och bota honom?" Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.” (Matt 8: 7-8)

Hur är det med oss? Hur blir det när vi får motgångar? Vi minns att Gideon tog motgångarna som ett bevis på att Gud inte var med.

”Och var är alla hans under, som våra fäder har berättat om och sagt:`Se, har inte HERREN fört oss upp ur Egypten?' Nu har HERREN övergivit oss och gett oss i midjaniternas hand.” (Dom 6: 13)

Men Gud hade inte övergett Israel. När vi inte känner av Gud i våra hjärtan, när vi inte tycks se honom i våra liv, är han borta då?

Israel borde ha en fast tro på Gud. Inget folk på jorden, någonsin, hade fått med sina ögon se så många under och tecken som detta folk, redan under Mose tid sade Gud: Och "Jag har sett och funnit att detta folk är ett hårdnackat folk.” (5 Mos 9: 13)

Den hedniske officeren hade avgett sin bekännelse till Jesus, och vi läser i vers 10: ”När Jesus hörde det, blev han förvånad och sade till dem som följde honom: "Amen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro.”

Om tecken och bekräftelse och bevis vore grunden för tron så borde det vara tvärtom. Bara i Israel hade man funnit stark tro, det folk som Gud varit med i tecken och under ända sedan Gud kallade Abraham. Vi läser i 4 Mos 14: 11 ”Och HERREN sade till Mose: "Hur länge skall detta folk förakta mig? Och hur länge skall de vägra tro på mig trots alla de tecken jag har gjort ibland dem?”

Nej, sann tro förlitar sig på Gud och hans Ord, precis som Matt McCarthy förlitade sig på pappan och hans ord och precis som den hedniske officeren förlitade sig på Kristus och hans Ord.

En oväntad tro

”Då Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer fram och bad honom: "Herre, min tjänare ligger lam där hemma och har svåra plågor." Jesus frågade honom: "Skall då jag komma och bota honom?" Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. Också jag är en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det." När Jesus hörde det, blev han förvånad och sade till dem som följde honom: "Amen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro. Jag säger er: Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder." Till officeren sade Jesus: "Gå, som du tror skall det ske dig." Och i samma ögonblick blev hans tjänare frisk. ” (Matteus 8: 5-13)

I grundtexten står det att mannen var en romersk centurion, det vill säga ett befäl som var satt över 100 soldater. Vad är det här för en man som kommer till Jesus, kan man undra? Om han nu är en hedning, varför kommer han till en jude för att be om hjälp?

En särskild sak med judarna var att de hatade hedningarna. Men de använde sig av dem när det gynnade deras sak. Evangelisten Lukas ger oss samma berättelse och tillfogar att det var judar som förde officerens tala och förklarade för Jesus: ”Han älskar vårt folk, och det är han som har byggt synagogan åt oss." (Lukas 7: 5)

Ungefär: ”även om du kanske inte har så mycket till övers för hedningar så får vi inte glömma att han är en god

investering.”

De fanns en del hedningar som faktiskt gick till synagogan och lyssnade på undervisningen där, och som till och med trodde på Moses och profeterna. Det är inte särskilt underligt med tanke på att den romerska religionen i det här skedet är en ganska dyster historia med lynniga gudar. De romerska soldaterna var på Jesu tid yrkessoldater och tjänstgjorde ca: tio år på samma ställe.  

Med tanke på att officeren byggt en synagoga åt judarna får vi tänka oss att han kände till Moses och profeterna ganska väl. Han hade hört om Messias som skulle komma och nu gick rykten om att en del av folket trodde att en gallileisk snickarson kunde vara Messias. Det understöddes av alla underverk han gjorde i Israel.

Men långt ifrån merparten av folket trodde att Jesus var Messias. Den stad som han nu färdades in i hade inte trott och tagit emot hans undervisning och hans underverk. I detta 11:e kapitlet säger han:  

”Och du, Kapernaum, skall du kanske upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet skall du fara. Ty om de kraftgärningar som har utförts i dig hade gjorts i Sodom, skulle det ha stått ännu i dag.” (Matt 11: 23)
Låt oss återvända till texten. 

”Jesus frågade honom: "Skall då jag komma och bota honom?" Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. Också jag är en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det." När Jesus hörde det, blev han förvånad och sade till dem som följde honom: "Amen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro.” (v. 7-10)

Det grekiska ordet för att Jesus blev ”förvånad” är här thaumazō. Det är klart att Jesus inte blev förvånad i meningen ”överraskad”, för Bibeln säger att Jesus visste vad som fanns i människornas hjärtan. Thaumazō har också betydelsen av "glad förundran. Jag tror att Jesus log.

Om det var några som borde tro Kristus så var det judarna. Jesus hade färdats från Dan i norr till Bersheba i söder. Han hade varit i huvudstaden där Guds tempel stod, han hade undervisat omgiven av lärda rabbiner, av överstepräster, fariseer och skriftlärde, som ägnat hela sina liv åt studiet av Skriften. Han hade mött folket, som gick i synagogan varje sabbat och läst skriftrullarna från barnsben. Och nu måste han konstatera inför denne hedning.

”I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro.”

Jesus och "de andra", de som står utanför

”Då Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer fram och bad honom: "Herre, min tjänare ligger lam där hemma och har svåra plågor." Jesus frågade honom: "Skall då jag komma och bota honom?" Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. Också jag är en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det." När Jesus hörde det, blev han förvånad och sade till dem som följde honom: "Amen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro. Jag säger er: Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder." Till officeren sade Jesus: "Gå, som du tror skall det ske dig." Och i samma ögonblick blev hans tjänare frisk. ” (Matteus 8: 5-13 )

Evangeliernas beskrivning av Jesu verksamhet är spännande läsning. Om vi läser Matteus 8:e, 9:e, 11:e och 12:e kapitel så ser vi hur han vänder sig till grupper som man inte räknade med i samhället på den tiden, marginaliserade människor, diskriminerade människor och till och med utstötta människor. Vissa av dessa grupper ansågs obetydliga för att de inte bidrog till samhället, fattiga och outbildade, kanske ekonomiskt beroende. Han når ut till hedningar, icke-judar, kvinnor, slavar, fattiga och sjuka. Idag talar man om minoriteter, men på Jesu tid var dessa grupper inte minoriteter, i romarriket utgjorde de en stor del av befolkningen.

Jesus betjänade alltså dessa grupper. För honom är inte hälsa, etnisk tillhörighet, social status eller kön av betydelse: med sina exempel vill han också lära oss att inte göra skillnader på människor, så att man värderar dem olika. Medvetet kanske vi inte gör det, men omedvetet är det lätt att göra.

Vi kanske uppfattar en högst uppsatt officer som en marginaliserad person, men för det judiska folket var denne officer Jesus möter i deras ögon oren, ingen som fick gå in i templet, utan fick på sin höjd komma till hedningarnas förgård, ingen i vilkens hus man gick in. Att han dessutom var romare var ännu värre. Judarna hatade romarna eftersom dessa ockuperat deras land och inlemmat det i romarriket. I berättelsen handlade det om att hjälpa en slav, den som låg lägst ner på samhällsstegen.

”Då Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer fram och bad honom: "Herre, min tjänare ligger lam där hemma och har svåra plågor."

Kristi sanna Kyrka är det sanna andliga Israel

”De som förtröstar på HERREN är som Sions berg. Det rubbas inte, det står kvar för evigt.” (Ps. 125: 1)

Vi förtröstar på Kristus, genom tron äger vi syndernas förlåtelse evigt liv och evig salighet. 

 

”Det skall ske att innan de ropar skall jag svara, medan de ännu talar skall jag höra.” (Jes 65: 24)

Israel blev som lydig under den mosaiska lagen ständigt straffad och utkastad ur sitt land, men profeten talar om en tid, då Gud ”[inte] handlar med oss efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar.” (Ps. 103: 10)

Den tiden kommer med Kristus. I Kristus döljer Gud inte sitt ansikte för oss, utan bjuder oss till honom med orden:

”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.” (Matt 7: 7)

Till detta rike bjuds alla människor. Människor av alla folkslag,

stammar och språk. Människor som krigade med varandra faller ner för samma altare, tar emot samma sakrament, ber till samma Gud och hör samma Guds Ords predikan. En Paulus som förföljde de kristna, samsas med en Simon Seloten och en Johanns och Jakobs, Åskans söner, eller en Johannes kärlekens apostel.

”Vargar skall gå i bet med lamm, lejon skall äta halm som oxar, och stoft skall vara ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg skall de göra något ont eller skadligt, säger HERREN.” (Jes 65: 25)

Detta är Guds sanna osynliga Kyrka, detta är Sion, det nya Jerusalem. Denna verklighet känns långt borta, men varje gång vi tillsammans möts för att fira gudstjänst, ta emot avlösningen, höra Guds Ord och ta del av Herrens heliga nattvard, blir vi en del av denna verklighet. Låt oss därför tacka Gud och bedja:

Käre himmelske Fader. Du som i nåd skapat ett nytt folk genom din Sons död och uppståndelse, tack för att du låter oss leva samman i frid i ditt rike. Tack för att det gamla är glömt och förgånget och att det nya har kommit genom din Sons ankomst. Lär oss att jubla över ditt nya Jerusalem och Sion liksom du jublar och fröjdar dig över ditt folk. Ditt rike kan inte vackla, även om våra jordiska skapelser vacklar och faller samman, lär oss att som medborgare i ditt rike leva samma i frid och fred, den frid som du redan skapat genom din Son Jesus Kristus vår Frälsare. Amen.

150 000 besök

Idag noterades 150 000 besök på min blogg, sedan jag startade den. 

Vad roligt att så många läser!

Guds frid

Stefan